En dagen är jag deprimerad, den andra helt asglad. Den tredje skall jag erövra världen och den fjärde vill jag gräva min egna grav.
Är jag en sådan där manodepressiv? Eller är jag bara lite lost förtillfället? Något skulle ju hända, undra när det kommer? I juni, det känner jag. Då händer det. Det bara gör det.
Såhär går det...
2 kommentarer:
För dig är det så som på bilden..en bergochdalbana..för mig är det mer son uppskjutet eller höjdskräcken ;)
Nilo: Höjdskräcken är riktigt jobbigt.. Du vet vart jag finns, i bergbanan brevid ;) LOVE!
Skicka en kommentar