Åren går så fort så fort. Minns du när du fortfarande va en liten
lort?
Idag ska du firas med kramar o sång! O kanske en naken man runt en
stång?
Nej,wandas sparar vi till nästa år.
Oj fan,nu vet du ju va du får!;)
du är en av de finaste människor jag mött i mitt liv.
Med dig blir det aldrig något tjafs eller kiv!
Tycker om dig så mkt min älskade vän. Snart får vi gå ut o spana
på män!
Vila ut nu o ladda upp,för snart blir det nya tag.
Grattis grattis o ha en underbar dag!:)
På elva dagar har Basse bara varit hos sin pappa 1 natt, I love it! Men nu frågade han idag NÄR pappa skall hämta honom egentligen, idag skulle ju varit hans dag men på grund av resan skjuter vi på det två dagar. Snacka om att han är inbiten i rutinerna, skönt!
Är så glad att Basse ratar TVn mer och mer och föredrar att lyssna på musik istället. Så går han och fixar lite hemma, städar och rensar och pillar med saker. Han ritar och nunnar med lite i texterna. Underbart. Idag sa han att han vill spela piano och en sådan där häftig gitarr. Det gör mig så glad att höra.
När han blir gammal nog skall han och jag ta instrumentlektioner tillsammans, om han fortfarande vill då. Idag sade han att jag både sjunger och spelar bättre gitarr än Karin på dagis, undrar just hur dålig hon är då?
Om 48 timmar exakt är jag i ett land som ligger nära mitt hjärta, lilla Spanien.
Yo quiero sentir el ambiente, la gente allí y la tranquilidad durante unos días. Ver un poco de luz y el sentir el calor, de todo. No hace tanto calor allí ahora pero es siempre mejor de aqui. Siempre mejor.
Me gustaria quedar me allí para siempre. Mover toda mi familia allá, encontrar un buen trabajo, un buen marido y una casita cerca del mar. Veo flores y el huele de gofres. Es un sueño que tengo. Quien sabe, algun día quizas el suerte esta en mi lado.
Dagen har varit lång och mycket kall men i sinnet har känslan varit där. Har till och med tänkt på castellano hela dagen. Tänk hur det påverkar än.
Bloggen har blivit lite hemlig på den senaste tiden. Bloggar lite i hemlighet. Men ni som följer, kul att ni är intresserade. Undrar ibland vilka alla är. Jag vet typ fem kanske som följer, så mörkertalet är stort, haha!
Har varit med om en mycket lustig dag idag.
Vaknade av mitt alarm på högsta volym som inte kunde stängas av. Jag som brukar snooza ett par gånger innan jag fattar att jag skall upp. Min telefon var inte som den skulle. Med högsta zoom på huvdmenyn och omöjlig att manöverera blev det en dålig start på dagen.
Hade lite bråttom eftersom jag skulle in till Göteborg för att bli ompysslad med nya naglar. Sätter mig i bilen och kör, känner och hör sedan något som låter, fleff, fleff, fleff, fleff.. PUNKA! Hur ofta får man punka på bilen? Ingen bra start på dagen. Jag är i alla fall grym och vred på reservdäcket och åkte ner till däckgubbarna. 770.- fick jag pröjsa. Mycket illa. Mobilen lyckades de fixa på Tre-butiken med en enkel mjukvareuppgradering. Gött!
Nu har jag nya naglar, lagad telefon och bil samt en mage full av god mat om farmor Helena bjöd på idag. Tack! Det enda som jag glömde var att hämta en liten weekend-resväska hos pappa. För det behöver ju jag snart.
Är så glad att dagen inte blev som jag hade planerat men ändå slutade på det vis som jag ville.
Hon tycker att jag skall skaffa mig en man och ge Sebastian ett syskon. Det är inte rätt att barn skall vara ensamma. Jag kan definitivt hålla med henne, jag är så glad över mina syskon. Men jag tänker inte skaffa ett barn för den sakens skull.
Hon tycker också att det behöver komma in en människa i vårt liv för att Sebastian får min uppmärksamhet till 100%. Han måste lära sig att dela, typ. Vår tajta relation är inte vanlig mellan mor och son. Vi är för tajta! Kan man vara det?
Jag håller naturligtvis med henne lite i det hon säger. Men när skall jag ha tid att träffa någon? Tid att vara kär och galen? Tid att få vara nykär? Eller ens ork till allt detta. Att våga introducera en man i Basses liv, jag tycker att jag fick en chans och det sket sig. Så om det blir en nästa gång så skall han få träffa honom när vi har gift oss, typ. Det skall vara den mannen för evigt. Hur skall jag kunna ha en hemlig man vid sidan av mitt liv tillsammans med Basse? Det är ju vi! När han är med sin pappa jobbar jag hela tiden. Har inte haft en barn- och jobbledig dag sedan det blev mörkt först kl 24.00.
Jag känner att jag inte har möjlighet att ge ett förhållande den tid och energi som krävs för att det skall fungera. Lära känna någon, dejta, hitta fel, börja om. Ni fattar.
Jag kan ju inte vara den enda i dagens samhälle som har detta problem. Hur gör alla andra?
Just nu känner jag inte alls att jag ens har ett behov utav en kille men mammas diskussion med mig idag väckte en hel del frågor. Men till och med mamma kom fram till att min situation är dömd. Jag är dömd.
Men hon var noga med att berätta att det absolut inte måste vara en man, hon har alltså inget emot att jag träffar en kvinna, mycket vänligt mamma. Tack för det!
Tur att jag har det så bra som det är, jag och Basse!
För att bevisa för er att allting alltid löser sig måste jag bara dela med mig av min händelserika kväll. För att göra det måste jag vara ytterst utlämnande och förklara min extremt svåra ekonomiska situation dessa sista dagar innan fredag. Lämnade hemmet med 2SEK på fickan en tomtankad bil men ett fruktansvärt glatt humör. Jag skulle på stand-up med Rebecka!
Skulle hitta parkering vid Järntorget. Det gjorde jag. Och med mitt superduper för dagen färska Jet-kort visste jag att jag skulle få spara mina 2 spänn till hubbabubba, typ. När jag väl står vid biljettautomaten ser jag till min besvikelse att den inte tar Jet-kort. Så många gånger som jag har önskat att jag har ett Jet-kort för att det är det enda som alla automater verkar ta. Istället såg jag en massa andra tokiga mack-loggor som jag aldrig sett innan. Lade på mina sista slantar och insåg att jag skulle bli kortvarig vid Järntorget.
Efter mycket skratt, flörtande och snusk(det ena ledde inte till det andra som man kan tro) var tiden slut och jag och min Rebecka drog hemåt. Jag visste att resan hem inte skulle kunna genomföras om jag inte fick tanka. Kära Jet-kort. IPhonade akut upp närmaste mack och hoppades på att hitta dit, fort. Brunnsbo(?).
I ren grym tur hittade jag dit och hann släppa av Rebecka på vägen. Nice!
Det enda jag vet om Brunnsbo är att jag inte vet vart det ligger och att folk alltid skjuter där, med vapen alltså. Det alla vet är att Jet-mackarna alltid ligger öde. Kör samma strategi som NetOnNet kan man tro för att hålla priserna nere.
Ensam på en relativt stor mack(varför är det alltid orkan på bensinmackar?) med darrande knän beredd på skottlossing eller våldtäkt skall jag tanka med mitt nya kort och nya KOD. Kom ihåg att jag har oerhört svaga nerver och är paranoid så hälften hade räckt, as rädd alltså.
Ställer mig vid en utav de tre kortläsarna. Ur Funktion. Fan! går till den andra och har fortfarande bildörren öppen. Jag är rädd- dels för att jag har gett mig av några meter för långt bort från min trygga bil dels för att ingen utav kortläsarna verkar fungera. Inte den andra heller vill säga. Skulle jag våga spring bort till den tredje? Om jag sprang fort? Samlade jävligt snabbt lite mod och sprang. Yes, den verkade fungera!
Körde dit och stoppade in kortet. Kod!
Jag har haft en "bättra mig" inställning i höst och det aktuella ämnet har varit "lär dig minnas". Utmanade mig själv och slog den koden som jag visste skulle fungera. Icke! Nähä, smart som jag är har jag back up:at mig med att lägga in en kontakt i telefonen som jag döpte till "Anna Jetsson" så att ingen skulle misstänka. Koden var klurigt inbakad i telefonnumret.
Hoppade in i bilen igen, låste dörrarna(!), och sökte efter kontakten. Borta! Jaha, tänkte jag tur att jag har dubbelback up:at mig med att fint riva ut koden i en precis rektangel omkring siffrorna och stoppat i bakfickan. Men den var helt borta den med! Vad skulle jag göra nu?
Jag är livrädd, vilsen, iskall, bortblås, mitt i ett mörker och utan hopp. Jag visste att koden innehöll siffrorna 2 7 4 1 men inte i vilken ordning. Fyra upphöjt till fyra tänkte jag, finns många kombinationer till dessa. Har jag bara tre försök? Samtidigt ser jag en äldre invandrargubbe vandra förvirrat och till synes helt planlöst på macken(förfärad över kortläsarna såklart) och ytterligare en afrikan lika borta han. De kommer emot mig! Adrenalinsprut!
Nu vet jag hur jag hanterar stressiga situationer, som ni förstår så slog jag rätt på tredje försöket hann sätta mig i bilen innan gubbarna nådde mig. De han inte mörda mig, för det var ju det de ville, eller hur? Trygg i en nytankad bil bort från allt för mig främmande och skrämmande. Mitt i ett efterrus och med skakig hand kollade jag klockan på mobilen, då tog batterierna slut på den!
Har inte jag alltid tur? Löser sig inte allt tillslut?
Hälften utav dessa ligger i min mage, nästan
Ikväll skall vi tre mysa igen, det finns ingen hejd på det hela. Resten utav helgen bjuder på Siba-jobb. Brukar vara kul men just nu känner jag bara för att få ligga och mysa och umgås med vänner. Utav 15 dagar är jag ledig 2, 9 utav dem är i sträck. Det händer en hel del på mitt vardags-ekonomijobb som ger mig stora möjligheter inför framtiden. Snart är jag expert på det här med bokföring kan man säga. De satsar stort. Så då gäller det att jobba på.
Funderar på att skaffa en hobby, det blir dans i januari och så vill jag lära mig mer utav musik. Hur kul hade det inte varit att bli DJ, typ? Varför skulle jag inte klara det, handlar bara om vilja att lära. Och det har jag minst sagt.
Basse har vaccinerat sig. Hmm...
Bjuder på en riktigt bra låt, börjar bli lite uttjötad kan man tycka. Men inte jag. Den är go!!
Såhär mörkt var det utanför mitt kontor för bara en timme sedan, yey!
En vovve ville mysa med mig i helgen iaf..
Har skuttat och dansat till mora Träsk idag. Bara jag, nästan. Men det tror jag barnen gillade. 
Mycket rolig, visst tänker man på när man var liten? 
Jennie mitt i oktobernatten, mitt på Hedens parkering. Farligt.(tagen med den usla kameran på den där telefonen med ett äpple på)
