Mobilt

Basse och Martin kollar på film. Jag kollar på dem. Pannkaksmätt.

Helst vill jag klippa gräset.

Mobilt

Fredag halv 17 och sängbunden.

Det är inte rättvist alls. Kinapuffar vill jag ha också. Skit.

Sängbunden examenstjej!

Idag tar jag examen. Jag blir arg om de äter hallontårta i skolan.

Jag ligger i sängen och mår illa. Har precis slevat i mig en hink stuvad spenat och ägg, det enda som verkar viljas ha av mig.

Jag är världens stoltaste idag - jag har kämpat mig igenom en hel utbildning. Det i sig kanske inte är ovanligt svårt men med mina förutsättningar hade de flesta skrikit OMÖJLIGT! Fem mil till skola varje dag och en ekonomi hämtad rakt från helvetet, bland annat. Tro mig - från helvetet. Massa minus.

Mentorn ringde och förmedlade mina betyg per telefon - tur det, för jag fick nästan gråt i mitt ansikte.
Högsta betyg i alla ämnen och ord som "Du är den bästa elev jag någonsin haft, och jag har haft tusentals! Duktig som fan med ett fantastiskt driv och en social kompetens som kommer leda dig långt"

Snälla, säg om jag har fel! Är det inte jag som är värd lite hallontårta idag?

Klassen, en del i alla fall, plus mentor Patrik(i turkost). Här i Paris underjord.

Tänk egentligen vad man kan lära sig på ett år.
Jag skall tydligen gå runt och kalla mig Grafisk formgivare enligt "graf"-läraren. Jag är även en fullt utbildad webbredaktör!

Fullfjädrad tänker jag inte kalla mig än, därför har jag och kommer att läsa kurser på universitetet som kommer göra mitt yrkes-jag gott. Fullfjädrad blir man nog aldrig förresten - utvecklingen hinner ikapp. Det är det som är så bäst!

Idag har jag bjudit på befogat skryt och kanske förmedlat en liten knuff till de som inte vågar hoppa på sina drömmar för att det finns hinder i vägen. Jag säger bara - RIV DEM! Skit i hinder - det ordnar sig alltid. Det finns inga hinder som är för höga - och tycker du det är du nog för feg tyvärr.

Tack för mig!

De fina i världen blir fler

Min vän Stina har blivit mamma, gånger två. I natt födde hon två små töser.

Om ni känner Stina vet ni vilken benhård eldsjäl hon är. En gång har hon räddat mig många gånger. Hon fanns då flera inte fanns.

Av flera jag har mött i mitt liv är hon en som finns kvar i mitt hjärta. Vi har inte umgåtts från barnsben, inte ens under tusentals timmar. De stunder vi har haft har varit av kvalité. Inte kvantitet alltså.

Denna fina människa har fått ungar. Hennes man är inte så illa pinkad heller, han är god rätt igenom.

Fatta vilken guld-familj - den vill jag veta av.

Grattis Stina och Julius!

Mobilt

Se vad jag sitter bredvid.
Den är inte min så det är inget skryt. Den är bara väldigt tuff.

Ingen vet.

Jag är helt osocial i media nuförtiden. Inget skriv här eller ens ett hej på FB. Så man kan ju säga att jag blev lite anonym.

Jo, jag var ju i Paris. Åk dit snart ni. Asbilligt att resa och en fantastisk stad. Glöm inte Louvren om du gillar mästerverk! Jag shoppade också. Inte En Chanel 2.55 som jag hade lovat mig som unn i början på renoveringsperioden - Det blev H&M.

Nu är i alla fall allt klappat och klart. Lägenheten såld, ny köpt och snart råder en skriven sambolag inom familjen. Martin var den som fick bli sambon.

Charlie- och Baselfamiljen växer. Katter, sambos och fan och hans moster. Vi är inte längre tu.

Så håller jag på att spara ut mitt hår också. Vet ej varför, men det känns för vant för mig i spegeln.
Håret befinner sig i mellanstadiet nu. Alla i mellanstadiet är fula. Man får skratta åt mitt hår nu, fast det är inte så snällt att göra det bakom rygg. Gör det med mig, jag skrattar hela tiden. Förutom när jag gråter.

Examen om två veckor, plugg på universitet och sedan Sveriges Radio igen. Nja, något får det allt bli av mig.

Mobilt

Glömde bort att jag skulle till Paris. Tänk på det mina vänner när jag glömmer essentiella saker.

Med oladdad kamera och borttappade solbrillor sitter jag nu ändå här och väntar på flygbuss.

Världens fulaste bagage också har jag. Fulare får man leta efter, ett tips är ändå kinesernas multishop i Spanien. Jag tog den snyggaste.

Vi är en resant familj vi. Basel kom hem från Kreta igår.

Inte något kan jag på franska nästan. Det blir dumt. Hade jag inte glömt så skulle jag lärt mig det innan avfärd.

Om jag dör i krasch skall jag alltid lyssna på min glömskhet resten av livet.

Vi

Lägenhetsvisning avklarad. Ännu en. Vi är nog redo nu, vi har hittat rätt.

Radhuset är gone. Göteborg och Johanneberg är nästa stopp för oss tre. Vill visa Basel men han tänker visst vara på Kreta nu.

Mobilt

Här står min make på ett tak. Ett tak som sitter på huset där han vuxit upp. Jag rotade efter barnsbilder på honom där - hittade inga.
Man måste ju veta hur han såg ut - jag vill ju inte riskera att få fula ungar.
Mycket viktigt uppdrag alltså.
Men klättra på tak kommer de kunna göra :)