Mobilt

Sitter på spårvagnen genom Göteborg och ser ut på fyllans föreställningar. Den är aldrig fin.

Tycker och tänker jag för mycket när mitt förnuft säger att världen hade varit vackrare utan fylla? Jag tycker nog så.

Det är inte alkoholens fel utan människans dåliga omdöme.

Mobilt

Helt sjukt. Tupp-glass eller?

Mobilt

Nästa vecka ligger denna kille på en härlig strand på Kreta.

Det är hans far som tar honom på äventyr. Sebastian har tveklöst den bästa pappan jag träffat!

Sebastino har det bra, fan va jag glädjs!

Mobilt

Jag och Mr Martin har gemensamma faggor. Han har lite egna och jag likaså.
Snart byter vi faggor. Bort från närhet till hö mot närhet till caféer. Typ kanske Linné om vi har tur idag.

Wow!!

Jag har blivit lite besatt av den här låten - den är grym! Man kan gråta till den, man kan också skratta eller inget. Det jag menar är att den berör, så.

Här kan du lyssna på den, även rösta så den vinner en tävling. De är rätt nära asså!

Ps. Basisten är min kille så sno inte honom, tack!

Vad nu?

Efter ett antal dagar av njutning vaknade jag upp i morse med panik. 

Praktiken är slut, skolan inställd, arbetsdatorn på reparation, lägenheten färdig och noll kreativitet i sikte. Orklös.

Jag blev helt plötsligt sysslolös. Jag blev deprimerad. Jag hatar denna dag. Jag vill kuta, springa och jaga uppdrag. Jag vill aldrig i hela mitt liv inte ha något att göra. Fan va syfte jag behöver. Annars känner jag mig till och med väldigt ful. 

Fasiken va ful jag är idag när jag inte har något att göra. Som en liten, hårlös daggmask som ätit alldeles för mycket köttkorv och grånat på vissa ställen - så ser jag ut idag när jag inget har att göra.

Men jag borde egentligen bara hålla käften. Livet är ju ändå gott mot mig. Men denna dag vill jag nog inte veta riktigt av.

Mobilt

Hahaah, vi skall handla med vagn!

Det var en gång

Jag befinner mig i Stockholm. Rutt, SR Stockholm, Gabriella Rodells hem och nu på en reklambyrå i Globenområdet.

Igår hällde jag upp ett glas vin. Nu vet jag inte mycket mer än så. Hon bjöd på vin den där Gabriella, jag tänkte ett glas men hon verkade tänka mer. Som sagt - jag hällde upp ett glas vin.
Det glaset verkade vara minst en mil. Idag inser jag att jag borde ha förstått att man inte kan lite på Gabriella. Inte med alkohol i närheten.

Idag är jag ur form, fokus och kvalité.

Låt mig aldrig hamna i den situationen igen - por favor!

Mobilt

Livets vinst. Han har återkommit.

Mobilt

Martin har bäddat inför visningen idag.

Fan va vi är på utflykt. Vi har sovit på golv och druckit bag-in-boxvin på en krog som troligtvis var svart.
Vi har också vaknat upp till gitarrspel spelat i kärlekssyfte - fast inte till oss.

För våra sista 24,50 som vi hade på oss köpte vi varsin källarfranska och en dunke barnyoghurt. Det var de kronorna som vi inte kunde köpa en bärs för i går kväll, de kostade 25.

Nu är vi belägna på en bänk. Helt jävla ungdomar är vi.

Kära jag.

Nu sitter jag här, mina sista dagar på Sveriges Radio som praktikant. Jag kommer aldrig mer vara praktikant här - det är över. Jobb kommer ju komma men det är en annan sak, skillnaden får ni själva förstå.

Nu sitter jag här, just nu. NU. Mitt i ett liv som är mitt.
Ett rent faktum är att ingen vet vad som händer, jag hade fan ingen aning om att det skulle regna idag. Jag har heller ingen aning om vad min lägenhet kommer att säljas för, om vart jag kommer flytta eller hur det kommer att gå på Sveriges Radio i Stockholm nästa vecka.

Kommer jag tillbringa sommaren i Sverige eller skall jag våga rymma ett tag? I vilken skola kommer Sebastian börja sin långa utbildningsresa och vad gör jag till hösten mer än att plugga? Bara plugga kommer jag inte kunna hålla mig till, det vet vi ju.

Hur lång tid tar det innan jag hittar ett arbete som jag brinner för, något som jag kan livnära mig på och ständigt utvecklas i? Sebastian är ju gammal, dags att lyssna på hans intressen och bejaka dem. Leda honom dit han utvecklas och stärker sitt jag.

Fan, va jag är ung hela tiden. Perfekt ung är jag. Inte för ung för att inte ingiva respekt men inte heller för gammal för att inte kunna se hela livet framför mig.

För jag har hela livet framför mig, och jag vet vad jag vill. Fast jag vet ändå inte tillräckligt mycket för att inte låta mig överraskas.

Ovisshet, spänning eller oro?

Mobilt

Idag umgås mor, far och son samt kusin.

Jag har ingen intelligens känns det som idag. Sebastians pappa har det massa. Han löste en svårtärnad kub på en världsrekordssekund. På den tiden klarade jag inte av ett dugg, inte ens dvärgrubiks.

Basse kommer nog inte vilja veta av mig snart, när han är sju har hans intellekt passerat mitt och jag är passé. Men jag kan kramas gott kan jag, och bjuda på massa godis.

Lever på hoppet och intalar mig lite att rubiks kub bara är en lek - inte alls blodigt allvar som det precis kändes som i förlorandets stund.

Hemkonsten

Här kan man se hur duktig jag har varit i mina dagar de senaste månaderna.

Utmaning

Jag är ju en sådan. Utmanare, av mig själv liksom. Pluggar utan pengamöjligheter, flyttar ensam till nytt land som tonåring, bygger hus på en spik och skaffar barn som barn. Testing testing liksom. Jag ser hur länge livet håller och hur länge man är lycklig med det. Inget har hindrat mig från lyckan än - utmaningarna har i slutändan gett mig mer än vad de har tagit.

Nu är jag sugen på en fysisk utmaning, bestiga ett berg, springa ett lopp eller lära mig bakåtvolt på stående fot. Alltså något kroppsligt. Idéer?

Sommarlöften

Den kommer komma den där sommaren. Jag skall tillbringa den på ängar och gräsplättar. Studiemedel kommer bäras med i strandväskan eftersom en stor del av den kommer gå i utbildningens tecken.

En annan del kommer jag tillbringa i ett växthus. Man kan säga det - att Kanalhuset är ett växthus. Det är i glas och här växer folk som bara den. Tyvärr blir de anställda lätt övermogna och byts ut väldigt fort. När de är färdiga lämnar de huset med en lätt sötma. Serveras på fat, perfekta att avnjutas för omvärlden.

Endast de starka fröna överlever här. Jag tycks vara ett riktigt maskrosfrö. Jag har slagit rot här ordentligt och även fast praktikperioden är över och jag snart rensas bort så återkommer jag till sommaren. Den gången får jag lön för mitt skapande och en etapp i mitt liv kan bockas av. Fast det kanske bara är en början på den etappen, vem vet?

Nutid

Svart och vitt är det hos mig nu.

Det är glatt, kärt och lyckligt. Det är det vita.

Det svarta kan dra.
Lite granna kraftlös känner jag mig, skulle behöva lite återhämtning och en skopa fullkorn.

Mobilt

Basse tog bron över till dammark. Det fanns guldfiskar!

Bissy!

Jag har smärtor i mitt liv. I min inre moder. Inflammazione är det. På tappen.

Det är dags för homestyling av hemmet för på måndag blir det fotografering. Helgen blir det fixets dag. Fan va nära jag är nu, att få sålt. Det kommer liksom bli verklighet inom kort. Jag har fixat det - helt sjukt.
Undra om det är ett tecken på att jag inte är barn längre. I så fall är det ett dåligt tecken.

Tänk att jag är fortfarande kär i den där Martin. Han har lärt mig att hantera gitarr idag, massa ackord. Fiss och miss och siffror. Jag lärde honom att hantera barn, blöjbyt, hållning och påklädning mm.

Fan va vi är bra för varandra.