Som sagt gillar jag livet just nu. Känner dock en stor önskan att bo i Göteborg. I dag är första gången jag vågar kläcka det helt öppet. Mycket modigt!
Innan har jag skämts för det faktumet. Basse har ju sitt dagis här, han har sina släktingar och sådant.
Men jag kan inte hjälpa det. Jag vill bo i Göteborg. Det finns ingen själ för oss här. Det känns tomt, utslitet och tillbakasträvande.
Jag önskar liv, rörelse, utveckling, nya kontakter och närhet till alla möjligheter. För här är möjligheterna redan förbrukade.
Kungsbacka är en cirkel som man vandrar runt i. Det finns inga avstickande stigar eller villospår.
Jag gillar inte heller mentaliteten som har börjat frodas här. "Jag är bättre än du"-föreställningen. Ytan är viktig. Dyra kläder väger tyngre än kunskap. Det finns inte plats för alternativa tänk och levnadssätt.
Att sticka ut eller vara annorlunda skapar oro.
Jag vill inte att Sebastian skall växa upp så.
Han skall få alla möjligheter att bli som HAN vill.
Ser absolut inga nackdelar med att flytta till stora staden. Enda önskan är att Basses far är med i valsen. Hade varit skönt.
Vågar jag ens fråga honom?
Häng på en stam vid Haga på eftermiddagen idag.
Tom häng på en stam var kul. Sällskapet som agerar fotograf var kanske en anledning till kulet. Sådant umgänge skulle det finnas mer av om jag inte var bosatt ute i ödemarken.
En flytt hade bundit ihop mina två liv till ett. Jag har ju ett barnlöst liv och ett barnrikt liv.
En djupare förklaring för det behövs nog men det få ske en annan kväll.
