När mitt liv startade!

Fem år sedan. En Charlotte 19 år. Ung och sådant. En nyfödd.

Jag och Sebastian. Sebastian och Jag.

Vi är fortfarande ett kan man säga, fast han har blivit mer och mer sin.

Han har blivit en kille med massa egen vilja och tankar som snurrar i huvudet.
Det är inte längre bara jag som kan påverka honom i livet - både med goda och dåliga ting. Det finns andra folk än jag och Johan som kan både såra och glädja. Vi har inte full kontroll på hans tankar och allt som snurrar i hans huvud. Han kan bestämma själv.

Jag blev väldigt mycket påmind idag om att utan Sebastian mår jag inte så bra. Han har varit hos jobbledig far i en hel vecka - en lång väntan för en arm mor. Man känner sig också väldigt meningslös i livet utan Sebastian. Man lever inte för något viktigt så att säga.

Jag är glad att han kom till mig även fast jag var en ung tjej vid hans ankomst. Nu trillar barnen ner - fem år senare - hos jämnåriga vänner.

Jag gjorde bäst. Rätt. Det som man fick höra att man skulle gå miste om, resor, karriär, plugga och allt annat har de inte gjort, inte mer än mig. Undrar vad de har väntat på?

Hur kan man leva utan barn? Det är inte en fråga som skall få barnfria att skämmas, mer så att jag inte alls vet hur man gör. Inte lyckligt i alla fall.

Länge leve Charlotte och Sebastian!

Jag har en dröm...

..kanske en fånig dröm. Möjligtvis en helt onödig dröm, men ack så våt.

CHANEL 2.55

En vacker dag skall jag ha en. En vacker dag...

Julen kommer alltid

Ovanligt redan från start. Det var uppvaknande hos mor - något som aldrig i hela mitt liv har hänt.
Sedan fick vi reda på att vår älskade Basse, som var hos sin far, var sjuk och febrig.

När jag fick se kraken så var han vit i ansiktet och orkade inte ens öppna sina paket. Knappt ögonen.

Färden till Hisingen och mammas kusin fick ställas in. Det blev pappa Johans lägenhet med lite film och massa lego-bygg istället. Ingen julmat, ingen glögg och inget stök. Bara lugn och ro med huvudet i knäet på min son - precis som jag vill ha.

Basse fick en jul många skilsmässobarn inte får. En julafton tillsammans med sin mamma och pappa hela dagen - all fokus på honom.
Det kan ha varit hans bästa jul kanske. Det hade varit min i alla fall.

Jag fick vara med honom tills han somnade. Han fick somna med sin mamma i sitt andra hem.
Hans två liv var liksom enade för en dag. En julaftons-dag.

Mobilt

Lyssnar på en voff-låt.

Killen har kilt och pratar främmande.

jag vann.

Det känns som att jag har vunnit, något mega-stort.

Man kan säga att jag har det, vunnit.

Projektledaren trodde jag skojade när jag berättade för honom vart jag skall få äran att praktisera. Folk slåss om platser, folk drömmer för alltid om platser och tvingas till slut att ge upp.

Jag skall praktisera på Sveriges Radio. Jag var den som fick det.

Vad har jag gjort för att förtjäna det?

Det här borde firas, mer än födelsedagar, jul och sådant.

Det är ett mirakel och jag undrar var det här skall sluta. Vem blir jag tillslut?

Jag är sugen på livet. Det ni!

Försovning

Idag försov jag mig.

Naturligtvis inte på vanligt vis som alla andra utan till lektionen efter lunch. Däckade i soffan precis utanför klassrummet. När klassen marscherade förbi in i klassen kunde de kika på mig. Jag låg där. Stilla.
Sedan startade undervisning och jag sov. Vinglade in och gnuggade ögon en halvtimme senare.

Fan va de måste tycka jag är skum. Inte helt jävla normal alls.

Svunnen helg.

Jag har fått in mer göromål på en helg än vad de flesta lyckas åstadkomma. Överhuvudtaget alltså.

Jobb, plugg, barn i alla dess former samt riv, slit, bygg och skit. Kalas i plural och julfester samt äkta 112-brandsläckning och flykt till Hallands-ort. Drivreducering för att befria bil har jag offrat blod för och köp av klappar och paket har jag klarat. Spendering av tusenlappar i deci-format har jag tvingats till när bobehag i många kubik skulle inhandlas. Jag drack även nubbe som gjorde att jag kastade mig i en jacuzzi klädd i bara underkläder mitt i fullgången snöstorm. Jag med sju små män.

Jag är slut, mer kommer det inte ut. Förutom ångest för allt det jag inte hunnit med.

Slut kan man säg (Hallänska)

Frida min Frida.

I dag var det fyra år sedan en liten flicka kom till oss med sina små kråk-smala ben och sin mynne-mynne.

Mamma Jennie som är min närmsta och mest inspirerande vän gav mig uppdraget och äran att bli gudmor. Tack!

Massa grattis till fina och finurliga lilla Frida.
Jag har funnits i ditt liv i fyra år, kommer finns där vare sig du vill eller inte. Ser fram emot framtiden med dig.

Hoppas din dag varit underbar!

Frida, jag ser dig!

Mobilt

Basse har fått allergi. Beigehet ger utslag. Min inredning från 2006 tåls visst inte.

Julstros med rismos.

Jag har julstrosat.

Kollat på saker som är gjorda för att köpas. Många utan att ens fylla ett behov. Bara finsaker - sådant får säljas i vanliga affärer. Sådant som inte gör nytta alls. Utan bara syns.
Så tänkte jag idag när jag gick bland alla prylar.

Men jag fick kyssa tomte och även sättas i karantän. Jag fick någon sjukdom.

Inse!

Blää! Nu kom det. Det brast. Jag pallar inte vinter mer.
Halighet, kallighet och mörklighet. Finns det något positivt med vintern?

Nu vill jag inte mer, jag vill gå utanför dörren utan att ta på mig. Jag hatar kläder. Jag vill kunna gå på slät och säker mark och inte känna smärta på grund av kylan.

Man tycker överlag att man skall vara glad för att man bor i ett så "bra" land som Sverige, men tänk vad vintern förstör braigheten. Folk tar livet av sig på grund av vintern. Det finns folk som blir så deprimerade att de skiljer sig rätt av, det finns de som inte kan arbeta eller ens vill ha samlag. Typ.
Man vill inte så mycket på vintern. Inte minst, se hur fruktansvärt fula alla är på vintern. Risiga.

Jag vill mest slå någon.

Det blir i alla fall Sicilien om inte ens tre veckor. Då skall jag gå i
ljus utan jacka och minska på ris.

Här var det sista svängen på sommaren. Jag var lite brun, benen var bara och inte ett endaste frys fanns. Mitt hår ser till och med tjockt ut. Som riktigt hår. Den platsen jag står på där är säkert isig som fan nu.

Mobilt

Välkomnad hem till en go och blir sträckt ett underbart gott glas rött direkt.

Precis vad jag behövde efter en tuff och hal dag.

Mjau!

Mobilt

Jag och Basselino har spelat plockepinn idag.

Morfan

Min mamma har så många barn att de inte få plats på en hand. 6.

Nästan alla har flyttat hemifrån och jag tycker att hon skall njuta av friheten. Men ständigt är det de där pengarna som sätter stoppför drömmarna; Bahamas, tigerbon och rymdar är dyra att besöka.

Jag som entreprenör har en bra idé. Jag tycker hon skall auktionera ut barnen, typ på någon slags Tradera.
När jag väl har börja tänka i de här banorna så undrar man ju över en del praktiska saker.

* Frakt, det måste ju vara asmycket pålägg på så stora paket. Kan bli dyrt. Man får nog DHL:a.
* Kategori, vilken kategori skall man lägga oss under?
*Användningsområden? Är det sex och så, så är vi nog rätt så eftertraktade och kan dra in en del. Skall vi skotta grus eller annat alldagligt så kanske det inte blir så mycket. Att återanvända oss blir nog mest lönsamt. Skall vi bli foder så kan vi ju bara brukas vi ett enstaka tillfälle, om vi inte senare säljs till bönder för att gödsla åkrar. Då blir det två gånger.
*Man får ju bara sälja ett visst antal bilar och hästar och sådant per år, gäller det samma för barn tro? Annars måste hon ju skaffa F-skattesedel och dela med sig av vinsten till staten. Vill de ta barnpengar?
*Skall hon blotta våra brister och sådant, typ "Charlotte har ett ärr på ankeln, inte så farligt. Man tänker inte på det så mycket" eller "han går som en klocka, endast tjejkörd".
*Den allra viktigaste frågan, VEM lägger hon högst utgångsbud på? Det blir nog inte mig, jag behöver både nya bromsklossar och ljuddämpare.

Hoppas att hon istället vinner på lotto.

El peko

Har ni sett, allt slags reklamer har anammat det här med pekfuktionen i sina reklamklipp. De skall minsann peka och dra. Ting skall skena fram och tillbaka på skärmen. Vips liksom.

Bra idé. OM, det var unikt.

Jag hade tänkt att ta till mig det där jag med.
Det kommer underlätta i bilköer, vanliga köer och ovanliga köer. Men även i sådant som inte är köer.
Men det är mest så jag tänkt.

Hjälp.nu

Jo, det är ju snart jul men även min födelsedag. Det finns några av er som vill skänka en gåva - det vet jag.

Jag har en enda önskan. Hjälp mig!
Jag behöver komma ifrån mitt lilla radhus. De sista detaljerna inför utläggning på Hemnet måste fixas. Hemmablindheten har slagit till och jag vet inte var jag skall börja i röran.

Ni som tycker att jag en gång varit där för er, och vill finnas för mig har nu chansen.

Come on!

Samla truppen och marschera in!

Ps. Det är inte ett skämt nu alltså.

En gång var jag värsta byggaren

Dagens kram

Till en god och fin vän som jag träffade i helgen. Vi har inte sets på länge så det blev mycket snacka. Italienska såklart eftersom han inte talar något annat.

Mobilt

Jag älskar asmycket sådana här klumpar av spagetti. Det är bara hos lillasyster man får dem.

Se vilken bjässe jag lyckats meta upp.

Dagens kram

Till Rebecka som är världens bästa uppiggare. Hon är det gladaste, goaste, lättaste tjejen i mitt liv.

Nu är det Parkan som gäller.

Jag bloggar med 2 glas vin i kroppen.

Jag står.

Jag skall stå för en sak som många kan komma att reta mig för.

Jag gillar jättemycket Rihanna.

Mest att sjunga hennes låtar i bilen jättehögt.

Rihanna är min idol nu.
Hon är min länk till ungdomen då jag lyssnade på Aqua, BSB och Britney Spears.
Sådan lätt musik som man alltid dansar till, showdance, och inte heller analyserar.

Hon gör mig dansig och sjungig. Jag älskar ju sådant.

Dagens kram

Japp, den går till mig.

Hur många underbara och goa vänner man än har så måste man alltid vara bästis med sig själv och veta att ens jag är den enda man till hundra procent kan lita på. Svik dig inte, ta hand om dig, prioritera dig ofta.

Man måste älska sig asmycket för att må bra. En ständig kamp det.

Sedan kan jag väl erkänna att jag inte träffat så många idag. Mest suttit i soffan och pluggat samt servat son som inte kunnat gå.

Lilla Lottan

Igår var jag och Basse på sjukhuset hela dagen. Det var en jobbig dag. Mycket jobbig.
Även fast det var ett ganska så vanligt ingrepp så var det var tärande att se Sebasitian i det skicket.

Livrädd med full ångest. Han blev besudlad på sin kropp och integritet - för barn får inte bestämma. Men det är inte mindre jobbigt för dem än vad det hade varit för oss att bli attackerade bara för det.

Basse hade sin mamma där. Så som det skall vara. Är så glad att han kan känna att jag är självklar för honom.

Jag insåg dock bristen i att bara vara två i en familj. Smärtsam fakta. Vi är bara två.

Vem stöttar mig när Basse råkar illa ut? Vem stöttar Basse när jag råkar illa ut?

Det fattas en. En till självklar. Igår behövde jag en självklar. Det hade jag inte.

Jag vill nog hitta den rätte snart.

Mobilt

Nytt.

Jag lider av obotlig och omättad kramsjuka. Varje dag bjuder jag på dagens kram.

Jag fuskar och ger er en förra veckans kram.

Efter klag och skäll på en van bjöd han på sin unga famn

Mobilt

Jag skall vara operationsduglig nu säger dem. Inget host.

Sjukhus är dumma. Mamma säger att det inte är farligt alls, men jag är så rädd så svetten rinner. Det snurrar i huvudet på mig.
Jag vill hem. Jag tänker aldrig operera mig!

I sängen bakom fördragna gardiner ligger jag i mammas famn och gnyr. Vad händer? Vad gör de? Vad skall hända med mig?

Vad är ens operation? Jag vet inte.

Mobilt

Ansiktigenkänning

Min Mac tror att mina systrar är jag.

Gullig dator. Jag gillar mina systrar, finner de fina.

Mobilt

Lördagsskap.

Comics som vinetikett?

Jag gillar i alla fall idén.

En dag så jag känner att jag lever.

Livet har varit lite för snällt mot mig det senaste.

Är glad för livets uppvaknande idag. Lite ilska, sorg, besvikelse, aggressioner, irritation och liknande.

Blev liksom först väldigt ledsen. Men jag är glad att jag kan känna sådana känslor, de är ovanliga för tillfället. Antagligen för att jag umgås med underbara människor dagarna i ända. Jag älskar.

Men det finns de i min närhet som envisas om min närvaro.
De liksom måste bara vara där, för att vi finns på samma träd.
De som kan såra mig illa och faktiskt gör det. Vill försöka sluta låta dem få mig att gråta. Jag tycker ju inte dem förtjänar mina tårar.

Men jag är glad att jag är tillfreds med mina motgångar och vad de ger; läran om livet!

Jag idag som var en dag.

Mobilt

Nu vet ni.

Mobilt

Jag befinner mig i en ljudstudio på gummi. Ingen kontakt med omvärlden alls.

Men ljudet blir GRYYYMT!

Vad vill man ha?

Tänk att vi måste acceptera att det gör ont för att det är så kallt ute, och ändå vara glada för att vi har mat på bordet.

Det skall vi vara glada för liksom.