I väntan på liv.

I väntans tider. Vi väntar. Vi väntar på mycket, mest på att vårt färskaste liv skall möta världen och oss. Men vi väntar även på en frisk vardag, energi och njutning i livet. Vi väntar på att smärtor skall försvinna och på att spyor endast skall nå oss när de måste.

När jag är mig och Lou är med oss skall jag: 

Hoppa på ett ben, hitta på äventyr med Sebastian, springa, bara gå - kanske i högklackat, äta god mat utan att se den twice, klättra, äta godis, leka, rymma lite, jobba hårt, träffa folk, bara känna mig fri. Befria familjen från det sjuka jag. 

Tänk att jag inte uppskattade mig varje sekund innan jag blev dålig... När jag kommer tillbaka skall jag aldrig glömma. Skall för evigt vara tacksam. 

Vi väntar på livet...

Fotosession-söndag

Jag har barn. Man kan ha det fast man är det själv.

Lou är 24+4
Basse har jag ingen koll på. I alla fall typ 6 år snart.

Mobilt

Jo. Busschaufför, de kör aldrig fel.

Om jag hade varit busschaufför så hade jag gjort det så fort det bara gick. Men inte av misstag utan i högsta grad med flit. Tänk att ta med massa folk på villovägar utan att de vill. Jag skulle beröva dem på frihet ett tag. Ta dem. Förvirra dem. Lite skrämma dem.

Busschaufför hade jag kunnat bli ett tag.

Barnet blir Tove

Igår gick jag i en mataffär. Se vem jag såg. Lilla Lou. Vårt barn. På ett tidningsomslag, egentligen var det Tove Styrke. Se att hon kommer se ut som Tove Styrke. 

Blanda Charlie och Martin så får man Tove. Visst?

Magligg

Jag ligger på mage i sängen. Med ett symfusmått på 24cm så kan man det känner jag. Men inte utan att vara vaksam.

När jag har 38 igen kan jag det nog ej.

Känner att jag står inför ett stort dilemma just nu där jag ligger. Om en timme kommer familjen hem. Jag behöver sova för att bli pigg, städa hemmet och fixa med nyinköpt samt duscha och klä på mig. 
Vad kommer de bli gladast över att se? En pigg mamma, ett städat hem eller en mamma som ser ren ut?

Mobilt

När man ser på denne så vet jag att det är värt alla spyor och haltor i hela världen för att få ett barn.

Sebastian. Lou. Mina barn.

Bra tjej

Jag är jätteduktig med papper, blanketter och långa telefonköer. Administrativa ting har jag stor erfarenhet av. Fixar allt, SGI, föräldrarpennings-kunskaper osv. Kan man får anställning då? På ställen där det kan behövas?

Jag vill liksom bara veta om jag kan få det. Är det en erfarenhet? Jag kommer aldrig ta ett sådant jobb om inte mina barn svälter och får stå ute i regn. Pappersvändar-jobb. Jag har andra jobb.

Mobilt

Min inneboende låter mig inte somna. Den rör om bland mitt inre, både rent jävla fysiskt och psykiskt. Hon slår mig.

Passar på att bestämma mig för hur snygg jag skall bli efter födseln.
Jag kommer vara nollställd i snygghet - förmodligen även ligga back.
Då, när man står där i värsta skick så är det bara att ta ett beslut.
Skall jag bli snygg? Och hur snygg skall jag bli? Det är rätt gött. Att man kan bestämma lite själv.

Man kan se ut som man vill, om det inte är allvarligt. Alltså, om man accepterat sin kroppsliga fakta.
Har man korta ben så kan de inte bli långa. Osv... Sånt måste accepteras.

Hur vill jag bli?

Skickat från min iPhone

Rådföljare

Nu tog det sådär lång tid innan jag skrev igen. Bara för att jag ligger ensam hemma och mår dåligt, finner ingen inspiration i något förutom sorg. Varje dag får man hälsa på en lägenhetsbunden mig, jag skiter i om det är bara för att vara snälla mot mig. Bara ni kommer.

För att bota illet så skall man tydligen promenera efter måltider så man också smälter maten bättre. Jag har följt råd. Fan, va det hjälper. Under en promenad hinner jag spy på massa gathörn, stolpar och i busksnår som vilken annan pissande, kåt han-hund som helst. Sedan är maten uppe och illet har dämpats. Fri.

En passande bild till detta tycker jag hade varit just en spya, men jag brukar inte fota dem även fast det kan bli häftiga mönster på fasader. Som sådana där tavlor som var moderna på 00-talet. Dramatiska färg-kastningar på canvas.

Utveckling i hemmet, del 2

Uppklädda folk som tillhör.

För två år sedan skrev jag så här och familjeporträttet var två mindre.

Utveckling i hemmet

Förra hösten längtade jag väldigt mycket efter skägg i handfatet som alla andra familjer med tillhörande pappa har.

I våras var jag väldigt glad och stolt över att jag hade skägg i handfatet, till och med tacksam.

Nu är det höst igen. Skägget återkommer regelbundet till handfatet och jag är fortfarande glad - fast han får gärna ta bort det.

Livet kan minsann ändras på ett år. Tack och lov.

Mobilt

Målet med dagen är att ha kläder på när Martin kommer hem.

Magsjuka är verkligen inte något sänt från ovan. Man kan dö tror jag.

Men Martin håller mig vid liv med alla medel. Klappar, spyhinkar och annan omsorg. Mycket kärlek.
Jag leker ibland att jag är ett barn då och Martin min pappa, så nu vet jag hur det känns att vårdas av en sådan.

Kaviar är gott.

Skickat från min iPhone

Just det där

Det är liv i min mage. Vi som är föräldrar tittar på. Barnet har länge varit lugn, inte alls som Basse som knäckte ben. Jag tror att hon precis har lärt sig. Hon har lärt sig att slå bock-ut och gör sådant hela tiden just nu. Glädjeskutt och frihet.

Jag kan förstå. Jag känner min kropp varje sekund och hade varit överlycklig om jag kunde spreta med lemmar och leggs som hon kan, jag hade gjort det hela tiden då. 

Igår köpte jag en säng som skall befria mig från min kropp, jag skall ligga i den och bara känna min själ. Kroppen skall sängen ta hand om. Så kändes det när man låg där. Kroppslös.

Så här ser en Charlie ut när hon är gravid om magen i vecka 22+1. I en sned halvliggande pose som jag kan se på när jag vill sedan, eftersom jag aldrig kommer se ut just så här mer.

Tänk att jag skulle se ut såhär, jag hänger inte med. Ser mig i förbigående speglar och tror att detta kan var något som liknar ljug. Jag är smal, pigg och glad - det är ju sanningen. Inte nu. Nu somnar jag när jag går långa sträckor på Gibraltargatan. Jag litar på att andra folk flyttar sig. Jag bara går, med nedböjt huvud och slutna ögon och vilar.

Nu skall jag vila. På soffan i mitt hem.

Mobilt

Här köper man bra sängar av världens bästa hjälpare Daniel.

En Jensens rikare, några massa tusen fattigare.

Mobilt

Incheckad i sviten. Två sovrum, ett vardagsrum och bauta-balkong! Här skall vi sörja lillsyrrans sista natt som ogift! Eller fira.

Mobilt

Jag har blonderat håret idag. Så jag är fin på bröllop. Det blev ljust. Nästan ljus.