Jag är en människa som jobbar och sliter för mitt dagliga bröd om man skall säga så.
Har inga bidrag förutom barnbidraget då. Inget bostadsbidrag, nada!
Arbetar 08.00-17.00 tisdag till fredag (exklusive 1,5h i resväg) vilket innebär att man lagar mat och sedan nattar Basse. Man hinner liksom inget annat. Hemskt fucking liv! Dagarna med min son är så korta.
Varannan helg när Basse är hos pappa Johan arbetar jag extra på Siba för att fixa ekonomin. Jag har ingen hel vilodag eller tid för mig själv eller mina vänner. Pusslar med allt för att få tiden att räcka till, vilket i sig kräver energi
Ursäkta om jag klagar, för det borde jag egentligen inte.
Jag har jobb, boende, underbart barn, vänner och allt.. Är annars väldigt lycklig.
Men att man skall straffas för att man jobbar är så fel, fattar inte detta.
Dagisavgiften har de höjt för mig till 1260.- från 570.- på grund av att jag tjänar så mycket. Det gör jag endast för att jag jobbar som ett svin.
Jag skall sluta arbeta, då kan jag få bostadsbidrag, normalt underhållsbidrag(även detta reducerat pga min inkomst), lägre dagis, normal skatt med mera.
Det ger mig inget ekonomiskt att jag arbetar så mycket som jag gör, så varför missa min sons uppväxt för detta?? De få extra slantarna jag får för att jag jobbar är helt enkelt inte värt det.
Kan inte förstå det här systemet, man tjänar på att INTE jobba!!!
Jag behöver lite peppning kompisar, snälla!!!
Jag är så ledsen!