Mobilt

Mitt hjärtas tröst! Bästa i världen! Med honom kan jag trots allt njuta av livet. Älskar dig!

Jag snyftar lite - igen

Om någon känner för att ta livet av någon så kan jag ställa upp som offer. Nu kastar jag in handduken. Pallar inte mer illamående, smärta, trötthet, negativ inställning, hopplöshet, besvikelse, dåligt samvete, oförmögenhet till ALLT med mera.

Igår var jag ute en stund och fick en nypa av riktigt liv. Träffade folk som log. Träffade folk som levde. Folk som var fina, de hade orkat klä upp sig.
Med hellång svart klänning(lik döden själv) stod jag blek, okammad och osminkad i ett hörn.Såg på föreställningen av liv.
En liten stund orkades tills jag fick be om skjuts hem igen. Slängde mig i säng och bara låg där - helt jävla meningslös.

Jag skulle aldrig sett världen igår. Jag blev bara mer bitter. Nu vill jag inte mer.

Mobilt

Här ligger jag i min säng. Den franska balkongen bidrar med ljummen sommarluft. Asgött.
Jag har varit med Jennie och hennes Frida. Jag älskar dem. På krog har vi varit, käkat räkmacka och druckit sur-dryck. Tänk att jag har varit ute. Jag är glad för det. En stund lekte jag lite normal.
Min Martin bara sliter. Han fick ingen räkmacka på krog. Bara hemkörd pizza i en tömd lägenhet som han sanerar.
Jag vill ge Martin något fint för att han sköter mitt liv medans jag är borta ett tag. Förslag?

Tiggarlunch

Jag har gett min lunch till en tiggare.

Min mamma har sagt att man aldrig skall ge pengar, det är ligor som utnyttjar tigget. Man skall ge mat.
En tiggare med guldtänder räckte fram handen och rabblade.
Jag gav henne min pommes frites från Burger King. Fan va inte glad hon blev. Alltså - den var helt ny och fortfarande varm. Jag blev lite ledsen - jag ville ju bara rädda henne från hunger om hon nu var så hungrig.

Jag vet förresten aldrig riktigt vad jag skall göra med de där fritsen. De är farliga. Giftiga fetter och ämnen. Det vill jag inte ge mitt barn - inte ens denna iller. Det får duga med unn som crispy chicken hamburgare som jag älskar flera gånger i veckan - förrutom att man rapar majonäs ganska länge efter.

Jag är båda glad och ledsen för att jag gav bort fritsen. Delat liksom.

Män

I dag har det cirkulerat män omkring mig.
En lortig, alkoliserad man på banken tyckte att journalister var dumma i huvudet - det vet jag att han tyckte för han skrek högt till alla 70 som var i kö före mig.
Jag kände mig lite rädd, turligt nog ser man inte på utsidan om man är journalist. Det är inte som bagare som alltid är mjöliga eller snickare med blåkläder. Han baserade sitt hat på Saddam och hans polare som hängdes. Han trodde det var lika mycket ljug som att polarens huvud trillade av. Han trodde inte heller på Norge-tragedin utan trodde det var en norge-historia media drog till med.

Jag har köpt kakelbitar av två unga män också. Jag betalade för fem stycken men fick bara med mig tre halvor. De ville reglera summan men jag sa att bara de tycker att jag är snygg när jag har blivit tjock så är det kvitt.

Flytt har begåtts. Jag har latat mig som bara den tycker jag, men egentligen vet vi ju sanningen. Jag är ju så jävla illa. Tänk om jag var lila - det hade varit bättre.
I Johanneberg trivs vi som fan, vi vill spendera massa pengar på billiga prylar till hemmet. Vi lugnar oss lite. Planerar gör vi så familjärt vi bara kan.
Vi ger och tar också i vårt samboskap. Både geet och taet är nytt för mig, hoppas jag gör rätt.

Mobilt

Vi har asmånga nycklar nu. Och två lägenheter står jag som ägare på.

Mig kan man gifta sig med.
I morgon flyttar Martin och hans crew hela hemmet, jag orkar knappt peka. Jag borde läggas i dvala ett tag så jag slipper besvära folk.

Martin lagar mat nu också. Han blir vuxen av min sjukdom.

Mobilt

Ett rent helvete. Jag vill till jobb men kommer inte upp ur sängen med livet i behåll.

Jag gillar inte gravidheter. Fan.

Skickat från min iPhone

Stora Bält

Jag har tvingats komma på en magisk sak:

Sova tio timmar, äta varannan timma och mitt stora bälte. Då kan jag börja vara människa igen. Då är jag nära.
Bältet är för fogarna, det är som en tving.

Hemma flyttas det, jag är inte med. Jag jobbar och sover. Martin gör allt.

9h på jobb, 2h på tåg, 10-11h i sömn resten går till klag och andra essentiella saker som att äta.

Om en vecka bor vi i Johanneberg. Äntligen!

I dag skall jag fota Patrik Sjöberg på jobbet.

Lite saker kan jag.

Skickat från min iPhone

Mobilt

Jag är glad varje dag när det är ljust efter 17.

Idag vill jag köpa en portmonnä till alla min tabletter. Vitaminer, halsbrännor och illamåning. De bara virrar runt i min tygpåse.

Lycka för ljus är fint. Nu missar jag buss pga sen kollektivtrafik. Aja.

Lik

Jag har i många år tyckt att jag liknar skådespelaren Jeff Daniels. Ganska mycket liknar jag honom faktiskt.

Nu slog jag på TVn var filmen "Dum, Dummare" där han är med.

Det är ju jag och Martin! Martin är ju lik Jim Carrey och jag är lik Jeff Daniels.

Det är helt sant, jättelika är vi alla.

Mobilt

Wow! Jag har trosor i väskan, det påminner mig om singeltider. Då sov jag borta så fort Basse lämnat huset.

I väskan finns även gorgonzolapasta i lunchburk och naturligtvis ännu en med sallad samt några frukter till mellanmål! Så jävla redig! Inte nog med det - jag gick och lade mig 1930 igår. Många timmars sömn.

Nu jobbar jag på nyheterna och är väldigt journalistisk. Och vuxen.

Fan, va vuxen jag blev fort. Gravid och allt!

tusen-gubbe-jubileums-kalas!

Oj, skall jag ha prestationsångest nu när jag publicerar mitt 1000:de inlägg?

Äh, jag bara kastar upp ett inlägg så är det gjort.

Illern verkar inte vilja släppa mig fri så jag ligger hemma i krämpor. Trodde ett tag att dagen kunde räddas - men nej!
Det är lönlöst. Vi kanske kan ses i januari mina vänner?

(fan, va bitter jag börjar bli!)

Borta

Martin kommer ihåg när jag alltid var pigg och glad. När jag alltid var positiv och äventyrslysten.

Jag kommer inte ihåg. Jag känner mig fast i ett förlamat tillstånd av illamående och trötthet. Ett jag som har nära till tårar och irritation, ett jag som inte rymmer liv.

Min lilla iller har besudlat mig på hela mig. Jag undrar om jag någon gång får mig tillbaka. Jag vill att min lilla iller skall få träffa den riktiga Charlie som är en ganska rolig mamma. Jag vill att Basel skall få träffa sin mam igen och att Martin skall få tillbaka den tjej han valde. Inte minst så saknar jag mig ganska mycket.

Flickan som försvann

Vårat kära barn med många namn: Tutt, Tuttankamon, Tuttis, Tuttifrutt med mera med mera...

Hon har fått åka hela vägen till himlen. En hård bil körde på henne precis utanför vårt hem.

Jag kan inte fatta, sorgen har inte nått mig än. Här hemma är det endast Vishnu som gråter. Han går och jamar efter sin kärlek som bara försvann. Undra om han vet?

Vila i frid min bästa soffkompanjon. Min bästa katt och underbaraste vän. Fan.