Män

I dag har det cirkulerat män omkring mig.
En lortig, alkoliserad man på banken tyckte att journalister var dumma i huvudet - det vet jag att han tyckte för han skrek högt till alla 70 som var i kö före mig.
Jag kände mig lite rädd, turligt nog ser man inte på utsidan om man är journalist. Det är inte som bagare som alltid är mjöliga eller snickare med blåkläder. Han baserade sitt hat på Saddam och hans polare som hängdes. Han trodde det var lika mycket ljug som att polarens huvud trillade av. Han trodde inte heller på Norge-tragedin utan trodde det var en norge-historia media drog till med.

Jag har köpt kakelbitar av två unga män också. Jag betalade för fem stycken men fick bara med mig tre halvor. De ville reglera summan men jag sa att bara de tycker att jag är snygg när jag har blivit tjock så är det kvitt.

Flytt har begåtts. Jag har latat mig som bara den tycker jag, men egentligen vet vi ju sanningen. Jag är ju så jävla illa. Tänk om jag var lila - det hade varit bättre.
I Johanneberg trivs vi som fan, vi vill spendera massa pengar på billiga prylar till hemmet. Vi lugnar oss lite. Planerar gör vi så familjärt vi bara kan.
Vi ger och tar också i vårt samboskap. Både geet och taet är nytt för mig, hoppas jag gör rätt.