Min finaste tjej!

Jag har en människa i min närhet som gör mig väldigt gott. Hennes energi fyller mig och lämnar mig alltid upplyft. Jag älskar henne för det. 

I går fyllde jag ju 25 år. Massa energi lade hon ner på att skriva en fin vers till mig. Hon är bäst.

Då var det dags i år igen! 
För dej att fylla år, min fina vän! 
O riktigt vuxen blir du denna gång. 

Detta vill jag fira o brista ut i sång! 
Tyvärr saknar jag röst o öra. 
För vad som, ingen människa nånsin ska behöva höra!
Så jag skriver istället nått som klingar bra. 
Det är de minsta jag kan göra på din 25-års dá!
Jag minns mycket väl vad jag sagt jag skulle ge. 
Det där för några år sen... Närmare bestämt,tre! 
Vi skulle ut o se på nakna män... Dregla, vråla o slösa bort varenda spänn! 
Men jag tror inte riktigt de passar sej. 
Med kula o kryckor.. 
Nej nej nej!
Men nästa år då Lou fyller ett,
då JÄVLAR kör vi! De kommer bli fett!
Då skaffar vi barnvakt båda två.
O går ut och röjer oss gula och blå!
Jag hoppas Martin sköter sig o idag skämmer bort.
Dig underbara som har kämpat så hårt! 
Puss o kram o ha den bästa dan!
Om en månad så har du två barn :-) 

En annan gång jag fyllde år skrev hon detta, borde läsas om man skall förstå årets rim.

Här var hon gravid. Det visste vi inte och drack vin. Sista kvällen som vilda. Nu är Milian 4 månader och jag är snart bebis-förälder igen. 

Vi följer varandra.

Mobilt

Jag har en arbetande livmoder och en utplånad tapp. BB-väskan har blivit packad.

Vi är på gång. Även fast det kan ta någon vecka till. Kan ta.

Sista versen-önskan

Säg grattis idag nu när jag fortfarande är 24. Imorgon är det ingen idé att gratta, då fyller jag ju 25.

Jag vill bara en sak på min 25-årsdag. En önskan. Jag vill ta på mig finkläder á la Charlie med kjol, strumpbyxor och högklackat. Jag skall vara snygg. Gå på en mysig restaurang med min fina kille. Där skall vi bland annat äta ett blodig köttbit och dricka olika sorters viner som presenteras. Inte husets.
Desserter skall vi äta med gott dessertvin till. Så skall vi kärt titta varandra i ögonen hela kvällen också, så folk blir avundsjuka när de ser hur kära vi är. Det skulle pirrats asmycket i oss.

När vi är färdiga tar vi en taxi hem, fnittrandes och avslutar kvällen med älsk och någon god likör. Han bör dricka whiskey.

Så har vi aldrig gjort. Men det vill jag nu. Frustrations-mycket.

lördags-tuff

Jag var utomhus igår. Sent. På restaurang.

Sandra som man numer får uttala amerikanskt är på besök i Sverige efter många år i L.A-landet.
Hennes tjejer samlades på restaurang och eftersom hela kalaset var min idé så fick jag kämpa mig dit.

Två timmar och ett fattigt fruktfat senare var jag färdig. Jag grät av min smärtor på väg hem men tyckte kanske att det var värt det ändå.

Det är inte klokt så långt i från verkligheten jag har försvunnit. Jag såg liksom folk igår. Mina väninnor som jag inte sett på åratals (typ), de satt fina och välkammade som alltid. Glada och fnittriga. Livfulla. Intresserade av kläder och resor till sommaren. Pratade om träning och dans ute på kvällarna. Jobb, skola och fritid.

Det var tufft. Att på riktigt inse hur långt bort från verkligheten jag är just nu. Jävligt tufft.

24 dagar kvar.

Jag är snart tillbaka.

Mobilt

Åhhfan! Så han va sjuk.

Mobilt

Strålande sol i Stockholm och inget hade varit mer underbart än lite stros på dess gator.

Helgens plan var att utmana mig och försöka komma iväg, mest för att Martin behöver tömma sin lägenhet där men även för att få komma ut och njuta av denna vackra stad.

Jag fick passa den här gången. Hatar att jag är oflexibel och kräver plats och vila. Ett jävla besvär är jag.

Martin åker med syster och familj. Jag tycker lite synd om mig och funderar på att sova tills Martin återvänder.

Saknar mej

Det får vara nog nu tycker jag. Därför har jag skitit i att blogga. Det får vara nog med att förpesta denna plats där jag skall skriva historia.

Det räcker det som redan står här i bloggen för att jag senare skall förstå att jag inte hade ett så bra 2011. Mer vill jag inte minnas.
Nu för tillfället ligger det så mycket frustration och psykisk ohälsa inom mig för att kunna erbjuda något annat än plågor. Det händer inte så mycket annat förresten. Jag är mest hemma och väntar.

Ni får gärna komma förbi och dricka the, alla får komma. Vi kan spela schack. En känsla av övergivenhet och besvikelse kommer då och då när jag förstår att om nära och kära skall träffas så är det upp till mig och min mobilitet.

49 dagar kvar - sedan hoppas jag att återhämtningen går fort och att jag snart kan irra runt så som jag trivs bäst.

Det här är baskumej inte sant asså!

Jag idag

Musikens under

Igår var jag tillbaka i Radiohuset på Lindholmen för att få kika på Junip när de spelade för musikguiden i P3 Session.

Fasiken, va musik är häftigt! Några människor står med instrument och lirar så de tusentals som hör på njuter av vad de skapar, just då och där. Det liksom fyller upp kroppar och själar med magi av något slag, som en mass-orgasm.

I alla fall saknar jag jobbet på radion och önskar innerligt att jag kan vara tillbaka i arbetslivet så snart som möjligt!

En låt som är bra!

Det där med liv.

Livet är mycket i mina tankar just nu. Liv som kommer och går. Det vet man ju att så är det faktiskt, men just nu befinner jag mig så nära det och inser hur skrämmande och stort det i själva verket är.

Snart kommer ett nytt liv. Jag var med och bestämde det, jag har odlat fram det. Gett det utrymme att gro till en den.
En person skall komma, en som skall bli djupt älskad av många till och med personer som jag inte alls känner. Hon skall göra skillnad i världen. Finnas liksom.

Under varje sekund som finns så önskar jag att hon var färdigodlad och redo för skörd. Redo att njutas och få bli visad världen.

Sedan vill jag bara bli mig igen. Ibland är jag på ställen och får flash-backs av hur jag förde mig där och då. Med långa, kvicka ben och ett energiskt sinne. Kan inte förstå att det var jag.


Nu vill vi ha Lou till livet och mig tillbaka.
Här var jag rörlig, rätt pigg och hade otunga bröst.

Farfar

I natt togs han. I natt togs min sons underbara farfar ifrån honom. Ifrån Basse och många andra som älskar honom.

Basses farfar var ingen vanlig farfar. Sebastians farfar var som ytterligare en förälder till honom.

Jag hatar att Basse skall växa upp utan Roger. Det är inte rätt att han skall få växa upp utan Roger. Roger skall fortfarande vara självklar för Basse. Basse skall inte ens behöva vara rädd för att han skall försvinna - han skall vara självklar! Punkt.

Jag är så arg, är man sex år skall människor man älskar så mycket som Basse älskar sin farfar bara finnas.

Basse skall aldrig få glömma sin farfar, det tänker vi inte tillåta.

Från en smärtsam sista tid i livet till en oändlighet i frid! Vila!

Nej!

Det händer hemskheter omkring mig. Och jag kan bara se på. Ingen kan annat än att bara se på.
Liv går i spillror, själsfränder säras, en familj förlorar en essentiell källa - allt på grund av den där jävla cancern.

Kan inte cancer vara lite rättvis, drabba sådant som inte gör gott på denna jord? Kan inte cancern få drabbas av cancer? Alla hatar den, ingen skulle sörja om den försvann. Jag skulle jubla.

Cancern härjar fritt. Sliter sönder. Cancern har valt fel - igen. Jävligt fel. Den har valt en person som gör världen bättre. En person som tar vara på livet, en som hundratals människor rår om. En person som skall vara självklar här med oss. En som bör finns vid min sons och hans pappas sida i många år till.

Jag bläddrar i tidningarna och väntar mig stora mittuppslag om denna orättvisa. Det finns inte. Det får hända i smyg. Andra orättvisor får vi läsa om, som politiskt fiffel och annat som jag skiter fullständigt i just nu. Den största orättvisan syns inte.

Jag vill skrika och slåss, men inget hjälper...

Mitt i allt mörker lyser kärleken ändå stark. För den övervinner ju allt. Det får vara stundens tröst.

Mobilt

Jaha, skosnöret är loss.

Vad ska jag göra? Sitter i kollektivet med spyan i halsen. Böjer jag mig ner kommer den ut.

Får bara hoppas att jag inte fastnar i hissar, rulltrappor, dörrar eller så. Inte heller önskar jag snubbla. Det vore förfärligt!

Akupunktur, kryckprovning hos sjukgymnasten och blodlämning på Sahlgrenska väntar.

Hur var det nu? 68 dagar kvar?

Hon den där

I alla slutskeden av mina graviditeter blir konserter jag vill se inställda. JAG ÄLSKAR DET!
Det är bara för att jag jättemycket ville se dessa men hindras av trötthet och stå-kramp.

Först 50 cent & Eminem 2005 och nu Rihanna 2011. Tänk att jag ville se på 50 cent 2005. Då var jag jätteslät i ansiktet och hade bra ämnesomsättning. Väldigt naiv var jag med och duktig.

Jag kan i alla fall tänka mig att jag vill se Rihanna nu år 2011. Kommer alltid tycka att hon är en braing. Får man mig att dansa och sjunga så är man bra.

I natt sover jag hos min mamma med min son. Det skulle jag aldrig göra hösten 2005, då var jag för vuxen.

Mobilt

Martin klär av mig kläderna inför kvällen och jag tänker högt: "När detta är över skall jag bli stark. Betong-stark."

Ett löfte.

Nu kom det

Tvingades lägga en spya i en buske när jag var på väg hem från läkaren i dag. Då fick jag skäll av en man i 45-års åldern. Han undrade hur fan jag kunde med att spy ute.

Jag började gråta och gick. Utan att säga ett ord. Det var liksom droppen.

Vad fan ville han att jag skulle göra? Behöver jag verkligen förklara för människor att jag inte vill må dåligt och spy publikt?

Det finns en anledning till att jag sällan lämnar hemmet. Men vissa undantag som till exempel nu när jag skulle på läkarbesök.

Hoppas han kryar på sig.

Bloggen har som ni märker blivit drabbad av pesten. Den är en avspegling på mig och just nu är livet lite pest. Men mitt i det sprudlar kärlek och längtan, drömmar och förhoppningar.
Jag är strax tillbaka. Då skall jag hjula. Och jubla.

Mobilt

Fasiken va jag spricker nu. 11 veckor tills det brister på riktigt.

Det är inte så grannt.

Mobilt

Jag kan verkligen inte hjälpa det. Jag är en sugen en. Aldrig brukar onyttigheter locka mig.
Nu mår jag på allvar dåligt om jag inte får något att bara äta på. Fast det går inte så ofta - magen är orolig, spyr och så. Så jag mår illa om jag äter och illa om jag inte äter.

Mobilt

Min kille vinner överlägset. Den lille alltså!

Mobilt

Jag ligger på sidan i soffan med armen på magen.

Mitt barn rör på mig då. Hon drar med sina lemmar mot mig och mellan oss finns bara hud. Fasiken va älsk som rusar genom kroppen då.

Hatar att Martin inte känner henne så, jag har ju värsta försprånget...

Mobilt

Dålig med ett sjukt barn. Halsfluss troligtvis.

Visst är man lite ego nu och njuter av att han vill mysa extra mycket och stannar hemma med mig hela dagarna.

Kvalitetstid minsann.

Modersinstinkten är påtaglig och jag passar upp så mycket jag kan med kuddar, filmer och nyponsoppa. Sover gör vi tillsammans och musäter, han för halsens skull och jag för spyets.

Vi är ett team.

Mobilt

I natt förlöste jag mitt barn. Tog emot det hala barnet med mina båda händer som efter mycket möda smidigt och snabbt slank ut. Barnet var halt men jag lyckades att inte tappa honom - det gjorde mig stolt.

En knubbig son fick jag. Jag gav honom inget namn.

Skickat från min iPhone

Mobilt

"Jag är den snyggaste mannen i världen!"

Det sa Basse.

Lek och lektyr

Tjock blir jag med, tung av barn och blod. 

Jag skall råda bot på min fångenskap i hemmet, ge mig ut för att köpa litteratur och nytt skissblock. Bara för att kunna klara ytterligare veckor liggandes.

Nu om dagarna kollar jag ibland på TV.
Det gör man bara inte om man är jag - jag hatar TV. Film går. Viss TV också, men inte den som är på vardagar mitt på dagen. "Projekt runway", "Extreme home makeover" och "Hem till gården". Jag dör mer då och hatar mig när sådant kommer på TV och inget annat finns att göra stillaliggandes.

Jag känner mig som en lating. Som en frivillig arbetslös. Som en som inget vill med dagarna.

Jag vill så mycket om dagarna så jag snart spricker. Skiss och läs duger utmärkt ett tag framöver.

Mobilt

Jag gör en lista:

Anne-Sofie Ljung
Moa Öisjöen
Jennie Wiberg
Frida Kociska
Rebecka Thornell Rapetti
Milian Lundin Thornell
Jenny Olli
Kevin Olli

Dagens besökare, alla på en gång, hela dagen! Samt make och barn till mig.

Jag älskar det massa. Älskar att ha folk hemma. Kan öppna kafé eller soppkök så kommer folket hit.

Martin har serverat alla. Camarero.

Skickat från min iPhone

Mobilt

Varje dag är jag hemma. Orkar inte så mycket frigöra mig från hemmet, det blir bara fel och jobbigt.

När då posten dimper ner runt halv ett så blir jag helt glad. Glad för att det står en person på andra sidan dörren, jag vill öppna och bjuda in.

Så är det. Välkomna hit!

På väg till jobbet

Alla jag möter när jag går till skolan med Basse är på väg till sitt uppdrag i livet. Hela den fulla bussen, de på cyklarna, de som kör alldeles för fort med sina bilar - de har ju antagligen brått.

Jag vill också ha bråttom till något viktigt. Till ett jobb, till en skola. Någonstans där jag har valt att tillbringa mina dagar, där jag har arbetskamrater och ett syfte.
Hur gör ni som är lediga hela dagarna? I normal fall hade jag naturligtvis hittat på massa skoj. Träffat folk, målat, skrivit, fotograferat, tränat, forskat, snyggat till mig, lärt mig och sådant. Saker som är av betydelse.

Aldrig i mitt liv har jag varit så stilla. På något sätt. Varken utvecklings- eller sysslomässigt. Jag håller på att ruttna lite överallt.

Jo, bloggen har blivit min klagomur. Men den är ju min, nästan mig.

Jag får i alla fall äta frukost hur länge jag vill...

Till mina barn.

Detta vill jag mina barn. Jag vill att de skall dansa. Inte stå på rad och klappa händer, för sakens bästa hålla med...

Mobilt

Bästa kompisar. And lovers. Och föräldrar.

Mobilt

När man har sovit gott i en ny, fantastisk säng och vaknat bredvid en kille man otroligt mycket älskar så får man grädda på moset med en sconesfrulle på kaféet hemma i Johanneberg.

Förresten så ringde min forna grannredaktion, P3 morgonpasset helg i morses. De hade gjort om en låt efter en liten anekdot jag hade delat med mig av. Sändes efter klockan 9, typ. Trevligt!

I väntan på liv.

I väntans tider. Vi väntar. Vi väntar på mycket, mest på att vårt färskaste liv skall möta världen och oss. Men vi väntar även på en frisk vardag, energi och njutning i livet. Vi väntar på att smärtor skall försvinna och på att spyor endast skall nå oss när de måste.

När jag är mig och Lou är med oss skall jag: 

Hoppa på ett ben, hitta på äventyr med Sebastian, springa, bara gå - kanske i högklackat, äta god mat utan att se den twice, klättra, äta godis, leka, rymma lite, jobba hårt, träffa folk, bara känna mig fri. Befria familjen från det sjuka jag. 

Tänk att jag inte uppskattade mig varje sekund innan jag blev dålig... När jag kommer tillbaka skall jag aldrig glömma. Skall för evigt vara tacksam. 

Vi väntar på livet...

Fotosession-söndag

Jag har barn. Man kan ha det fast man är det själv.

Lou är 24+4
Basse har jag ingen koll på. I alla fall typ 6 år snart.

Mobilt

Jo. Busschaufför, de kör aldrig fel.

Om jag hade varit busschaufför så hade jag gjort det så fort det bara gick. Men inte av misstag utan i högsta grad med flit. Tänk att ta med massa folk på villovägar utan att de vill. Jag skulle beröva dem på frihet ett tag. Ta dem. Förvirra dem. Lite skrämma dem.

Busschaufför hade jag kunnat bli ett tag.

Barnet blir Tove

Igår gick jag i en mataffär. Se vem jag såg. Lilla Lou. Vårt barn. På ett tidningsomslag, egentligen var det Tove Styrke. Se att hon kommer se ut som Tove Styrke. 

Blanda Charlie och Martin så får man Tove. Visst?

Magligg

Jag ligger på mage i sängen. Med ett symfusmått på 24cm så kan man det känner jag. Men inte utan att vara vaksam.

När jag har 38 igen kan jag det nog ej.

Känner att jag står inför ett stort dilemma just nu där jag ligger. Om en timme kommer familjen hem. Jag behöver sova för att bli pigg, städa hemmet och fixa med nyinköpt samt duscha och klä på mig. 
Vad kommer de bli gladast över att se? En pigg mamma, ett städat hem eller en mamma som ser ren ut?

Mobilt

När man ser på denne så vet jag att det är värt alla spyor och haltor i hela världen för att få ett barn.

Sebastian. Lou. Mina barn.

Bra tjej

Jag är jätteduktig med papper, blanketter och långa telefonköer. Administrativa ting har jag stor erfarenhet av. Fixar allt, SGI, föräldrarpennings-kunskaper osv. Kan man får anställning då? På ställen där det kan behövas?

Jag vill liksom bara veta om jag kan få det. Är det en erfarenhet? Jag kommer aldrig ta ett sådant jobb om inte mina barn svälter och får stå ute i regn. Pappersvändar-jobb. Jag har andra jobb.

Mobilt

Min inneboende låter mig inte somna. Den rör om bland mitt inre, både rent jävla fysiskt och psykiskt. Hon slår mig.

Passar på att bestämma mig för hur snygg jag skall bli efter födseln.
Jag kommer vara nollställd i snygghet - förmodligen även ligga back.
Då, när man står där i värsta skick så är det bara att ta ett beslut.
Skall jag bli snygg? Och hur snygg skall jag bli? Det är rätt gött. Att man kan bestämma lite själv.

Man kan se ut som man vill, om det inte är allvarligt. Alltså, om man accepterat sin kroppsliga fakta.
Har man korta ben så kan de inte bli långa. Osv... Sånt måste accepteras.

Hur vill jag bli?

Skickat från min iPhone

Rådföljare

Nu tog det sådär lång tid innan jag skrev igen. Bara för att jag ligger ensam hemma och mår dåligt, finner ingen inspiration i något förutom sorg. Varje dag får man hälsa på en lägenhetsbunden mig, jag skiter i om det är bara för att vara snälla mot mig. Bara ni kommer.

För att bota illet så skall man tydligen promenera efter måltider så man också smälter maten bättre. Jag har följt råd. Fan, va det hjälper. Under en promenad hinner jag spy på massa gathörn, stolpar och i busksnår som vilken annan pissande, kåt han-hund som helst. Sedan är maten uppe och illet har dämpats. Fri.

En passande bild till detta tycker jag hade varit just en spya, men jag brukar inte fota dem även fast det kan bli häftiga mönster på fasader. Som sådana där tavlor som var moderna på 00-talet. Dramatiska färg-kastningar på canvas.

Utveckling i hemmet, del 2

Uppklädda folk som tillhör.

För två år sedan skrev jag så här och familjeporträttet var två mindre.

Utveckling i hemmet

Förra hösten längtade jag väldigt mycket efter skägg i handfatet som alla andra familjer med tillhörande pappa har.

I våras var jag väldigt glad och stolt över att jag hade skägg i handfatet, till och med tacksam.

Nu är det höst igen. Skägget återkommer regelbundet till handfatet och jag är fortfarande glad - fast han får gärna ta bort det.

Livet kan minsann ändras på ett år. Tack och lov.

Mobilt

Målet med dagen är att ha kläder på när Martin kommer hem.

Magsjuka är verkligen inte något sänt från ovan. Man kan dö tror jag.

Men Martin håller mig vid liv med alla medel. Klappar, spyhinkar och annan omsorg. Mycket kärlek.
Jag leker ibland att jag är ett barn då och Martin min pappa, så nu vet jag hur det känns att vårdas av en sådan.

Kaviar är gott.

Skickat från min iPhone

Just det där

Det är liv i min mage. Vi som är föräldrar tittar på. Barnet har länge varit lugn, inte alls som Basse som knäckte ben. Jag tror att hon precis har lärt sig. Hon har lärt sig att slå bock-ut och gör sådant hela tiden just nu. Glädjeskutt och frihet.

Jag kan förstå. Jag känner min kropp varje sekund och hade varit överlycklig om jag kunde spreta med lemmar och leggs som hon kan, jag hade gjort det hela tiden då. 

Igår köpte jag en säng som skall befria mig från min kropp, jag skall ligga i den och bara känna min själ. Kroppen skall sängen ta hand om. Så kändes det när man låg där. Kroppslös.

Så här ser en Charlie ut när hon är gravid om magen i vecka 22+1. I en sned halvliggande pose som jag kan se på när jag vill sedan, eftersom jag aldrig kommer se ut just så här mer.

Tänk att jag skulle se ut såhär, jag hänger inte med. Ser mig i förbigående speglar och tror att detta kan var något som liknar ljug. Jag är smal, pigg och glad - det är ju sanningen. Inte nu. Nu somnar jag när jag går långa sträckor på Gibraltargatan. Jag litar på att andra folk flyttar sig. Jag bara går, med nedböjt huvud och slutna ögon och vilar.

Nu skall jag vila. På soffan i mitt hem.

Mobilt

Här köper man bra sängar av världens bästa hjälpare Daniel.

En Jensens rikare, några massa tusen fattigare.

Mobilt

Incheckad i sviten. Två sovrum, ett vardagsrum och bauta-balkong! Här skall vi sörja lillsyrrans sista natt som ogift! Eller fira.

Mobilt

Jag har blonderat håret idag. Så jag är fin på bröllop. Det blev ljust. Nästan ljus.

Mobilt

Fan, va det inte kändes ok att dricka äpplejuice ur denna mugg.

Inflyttningskalas i regn

Igår bjöd vi på inflyttningsfest. Massa mat och grill. I regnet. Vi trotsade ös, fixade ett partytält och låtsades njuta.
Målet var att låta våra familjer komma och träffas för första gången, vi väntar ju ändå ett barn alla vi tillsammans. Alla våra syskon med sambos och barn och våra föräldrar kom, jag älskar det! Jag älskar att så många kom!

Kaffet och desserten fick bli i lägenheten, som tur var har vi dubbla uppsättningar soffor.

Jag vill tacka alla som kom, varenda kotte. Tack!

Mobilt

Stan e kul!

Mobilt

Är bara tvungen. För det känns nämligen som en enorm seger. Vår familj har klarat detta tuffa och fasiken va starka vi är nu.

Vet ni? Jag tror illet börjar vända.

Mobil

Efter en helg hos pappa är min kille tillbaka idag. Jag älskar det!

Basse vill ha loftsäng i sitt rum men jag kan inget bygga i mitt illa tillstånd. Känner ingen villig snickare - tror jag. Hjälp!?
Vill verkligen ge Basse ett fint rum i sin nya lägenhet. En liten fristad! Hjälp.

Mobilt

Igår gjorde jag och Martin något som inga andra ungdomar gör på lördagar.

Testkörde barnvagn.

Skickat från min iPhone

Jag älskar.

Denna helg är det min och Martins helg. Vår. Vi äger helgen.

Ingen jobbar, spelar på festivaler eller flyttar, förhoppningsvis inte heller spyr. Vi har många helger att ta igen. Inte en mysfrukost på månader, inte en ledig dag för trask på staden eller ens kvällsmys. Inget.

Tänk att vi överlever jag och Martin trots svår sjukdom, månader av stress och ingen tid för vård av kärlek. Vi överlever alltid! Men i helgen skall vi älska, älska ikapp. Finnas bara jag och han.

Jag älskar Martin. Det är starkt.

Mobilt

Stackars Basse. Leker med hårfön. Han tycker inte att det är kul. Han bara pillar på saker i ren tristess. Jag är huvudvärksfylld med blodig näsa och gallsyrsfylld mun.

Idag har han varit första dagen i skolan. Lite galet. Han skall stå i led, i kö och hålla käft rätt ofta. Massa grejer skall han ha koll på innan han vet något. Han måste äta upp maten på tallriken och inte äta med händerna. Fötterna ner och huvudet upp.

Så brukar vi inte ha det. Här får man vara som man är. Trivs man bäst upp-och-ner en dag så får man vara det.
Vuxenfasoner som jag än inte anammat skall appliceras på pojken. Samhällsanpassning.

Hoppas han behåller sig själv och inte försvinner i ett zombie-liknande tvångstillstånd tills han vågar revoltera i tonåren. Jag vill ha honom som han är - den där killen.

Mobilt

Äter tapas med ofarliga ostar, dricker drinkar utan drink och njuter av härliga radio-kollegor!

Detta har jag bemästrat, tack vare vilrummet i SVTs artistlounge. 33 min gjorde susen! Har gjort det till en härlig vana att vila 20 innan varje sändning, man blir som ny.

Snart är sommaren slut och alla åker ut, det har vi firat ikväll!

Namnförslag.

Namnförslag på vår iller ramlar in. Här har vi ett. Tack Jennie!

Barn på lov sysslar med olovligheter

Fan, va kul ungdomarna har det i London. Sysslolösheten har skapat ett jävla inferno. Sommarlov är inte bra för barn vill jag nog säga.

Tänk om de lade ner tiden på något produktivt, som att samla in pengar till de som svälter i Afrika eller bara skaffa ett vanligt intresse. Jo, dagens ungdom var det.

Mobilt

Jag få stå på buss. Trots att jag ser äldst ut och är tjockast.

Du!

Imorses var du hos mig, nu är du det inte och det svider i mammas hjärta.

Jag är ledsen att du inte får ha mig på det vis du hade förut, men mamma skall ge dig en sak. Ett litet syskon. Du klappar på mig när jag ligger i sängen och mår dåligt - jag hatar när du gör det! Jag skall klappa dig! Snart igen är det du och riktiga jag. Vi rymmer du och jag då. Bara vi två. Vänta!

Älskar dig!

Jag fotar mage med liv i

Denna vackra flicka. Rebecka. Om bara två veckor föder hon en liten son. Hon blir liksom mamma. Hon var min unga, snygga kompis som jag fick vara ung med, slira på avenyn och sådant för några år sedan. Vi var alltid snyggast. Man är alltid snyggat med henne som accessoar, helt latinsk med utstrålning som ger folk något att tänka på. Damn! 

Jag fick i alla fall fota henne i fredags. Det var mitt nöje. Massa underbara bilder fick jag på henne och hennes man.

Ingen retuschering på detta par inte. De är liksom redan perfekta.

På onsdag skall vi på ultraljud, skall vi undersöka kön tycker ni?

Se på killen!

En kille till mig fyller ett helt år! Underbara Alexander, han kan verka timid men är en riktig buse! Han har ett intellekt större än många andras och ett hjärta av guld. När han var månader gammal älskade han när jag sjung "en kulen natt" han blev alltid tyst och lugn då. Lik sin mamma fick han bli, fast det gör inget hon är rätt söt. Hon är också min lillasyster och blir gift om några veckor.

Det är sanning att jag får följa Alexanders liv. Tänk att jag får det, jag älskar det. Jag älskar Alexander!

Mobilt

Se, vilken mage jag har samlat på mig. Jag har lovat bjuda på en bild.

Visst har vi en gräslig tapet? Helt vass! Vi målar nog om den snart. Man är mållös utan bil. Kommer inte till ett enda mål. Ikea får köra hem våra nya soffor och byråar och sängstommar.

Mobilt

Jag glömde äta middag sedan var helvetet igång. Jag straffas hårt. Nu när jag äntligen tänkte njuta av min son. Lovar att äta imorgon och finnas vid liv för honom. Han vill gå på Bilar 2, det kan säkert fixas.

Min hjälte har fått rycka in igen och ta över mig! Martin, du är fantastisk!

Jag har gott om kärlek om mig.

Skickat från min iPhone

Var dag

Vi har nu infunnit oss i staden , vi kan när bussarna går utantill när vi skall till jobbet. Jag har hittat kinesen på hörnet med goa frallor och mexikanan över gatan med nyttig middagsmat.

Nu när vi har lämnat stöket i Kungsbacka bakom oss, har vi fått lite tid över. Jag bestämde mig tidigt i morses för att lära mig mer om Göteborgs statyer, kan nästan ingen. Martin bestämde sig för att börja tälja - fast han tänkte inte gör det idag.

Varje dag sitter jag vid mitt skrivbord i Lindholmen och ser ut över Göteborgs hamn. Jag vill nog ut på havet snart känner jag i min kropp. Typ segla. Inte ro.

Mobilt

Se vad jag vågar med tjock mage och kort klänning. Omoderligt. Men annars svettas jag kaninpiss.

Min husbonde bjöd mig på restaurang och flowers igår men det fick han inget för. Jag fick en illamåendetopp och somnade 1900. Alla 12h sov jag. Fan va jag behövde återupplivas i morses. Nästan fila ner naglar som vuxit under komanatten

På Christer idag får man klaga på sin partner. Jag ska inte det något - idag tycker jag att min är bäst. I måndags var jag asförbannad. Jävla hormonsvängar. Kan sovet påverkat humöret?

Augusti-nytt

Jag, glad och tillbaka på Christer i P3.

Nu finnes det bara en enda lägenhet att rå om. Det glädjs jag åt - den friden.

Mobilt

Mitt hjärtas tröst! Bästa i världen! Med honom kan jag trots allt njuta av livet. Älskar dig!