Det är liv i min mage. Vi som är föräldrar tittar på. Barnet har länge varit lugn, inte alls som Basse som knäckte ben. Jag tror att hon precis har lärt sig. Hon har lärt sig att slå bock-ut och gör sådant hela tiden just nu. Glädjeskutt och frihet.
Jag kan förstå. Jag känner min kropp varje sekund och hade varit överlycklig om jag kunde spreta med lemmar och leggs som hon kan, jag hade gjort det hela tiden då.
Igår köpte jag en säng som skall befria mig från min kropp, jag skall ligga i den och bara känna min själ. Kroppen skall sängen ta hand om. Så kändes det när man låg där. Kroppslös.
Så här ser en Charlie ut när hon är gravid om magen i vecka 22+1. I en sned halvliggande pose som jag kan se på när jag vill sedan, eftersom jag aldrig kommer se ut just så här mer.
Tänk att jag skulle se ut såhär, jag hänger inte med. Ser mig i förbigående speglar och tror att detta kan var något som liknar ljug. Jag är smal, pigg och glad - det är ju sanningen. Inte nu. Nu somnar jag när jag går långa sträckor på Gibraltargatan. Jag litar på att andra folk flyttar sig. Jag bara går, med nedböjt huvud och slutna ögon och vilar.
Nu skall jag vila. På soffan i mitt hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar