Min finaste kille!

Jag saknar dig så jag dör!

Vill bara hänga med dig, snacka, skoja, mysa och bara vara. Sånt som du och jag en gång i tiden var bäst på! Du&jag var det då.

Nu är det du och jag och Lou och Martin och Lous dumma sjukdom.

Jag saknar du&jag mest av allt i hela världen. Det finns inget annat jag mer vill än att få vara med dig på det viset igen. Vi är bäst!

Full av ovissheter

Jag har aldrig velat vara så lite på sjukhus som jag vill idag.

Vi vet inte vad som är fel på Lou. Läget är oförändrat från igår. 39,5 med Alvedon och Ipren.

För en stund sedan blev jag ointelligent i skallen och kände för att sparka läkaren på smalbenet.

Han tycker vi ska vänta.

Vänta på att en förkylning ska bryta ut för det är garanterat inte njurarna.

Men vi ska också vänta på njurexperterna som kommer i morgon för det kan ju vara njurarna.

Men det är inte njurarna...

Fattar inte.

Och faktumet att hon inte kan tömma blåsan själv är tydligen något annat.

Att febern och icke-kissandet kom hand i hand bryr man sig inte om.
De har helt sonika blivit två helt skilda saker.

Jagar man inte samband? Ser man inte till de symptom som finns och analyserar allt det skulle kunna vara istället för att avvakta och vara fåne.

Svampinfektion funderar jag över till exempel. Det finns många pusselbitar som passar där. Inte minst faktumet att hon under tre veckor har fått antibiotikum med brett spektra som tjoffar iväg alla bakterier. Good or bad. Fritt fram muchroom. Feber, spy. Andra faktorer passar.

Gör bara ett test förihelvette!

Nää, svamp drabbar tydligen BARA folk med mycket dåligt immunförsvar. Det är inte sant vet jag.

Misstänker man bara de vanligaste orsakerna till sjukdom? Inte mer? Väntar man bara efter att de vanligaste uteslutits? Letar men inte tills man hittar felet?
Är det så omöjligt att få mindre vanliga sjukligheter undrar jag?

Jag fattar inte. Jag hade grävt i allt för att få fram rätt svar. Arbetsskada?

Jag vill jättemycket ha hela min familj samlad igen. Saknar oss så jag får ont.
Vår nye, inkräktande familjemedlem är ond och sabbar. Sjuk heter han och gör att mammor vill sparka läkare på smalben. Dum-fan!

Skickat från min iPhone

Inne igen!

Nu ligger vi inne igen. Blev utskrivna från samma avdelning igår.

Under kvällen spydde Lou på ett mer spyigt sätt än vanlig bebis-spya. Ett tecken på njurbäckeninflammation. Då hade hon temp 37,7. Helt lugnt.

Jag kände ändå i mitt mamma-hjärta att allt inte stämde så två timmar senare tog vi tempen igen som visade feber. Tror 38,9. På akuten hade hon 39,7 och nu 39,9. Den stiger trots Alvedon.

Vi fick gå före en sju timmar lång kö på barnakuten, upp till operation och sätta kateter och nål i skallen igen.
100 ml urin tömde de efter bara 10 min. Lous blåsa ska normalt rymma 30-45 ml.

Hon har svårigheter med att tömma blåsan och nya bakterier har attackerat. Nu sätter de in två antibiotikum(Cefatoxim, Vancomycin) i väntan på svar på vilken bakterie det är den här gången.
Det visar inget på stickan(?) Svar på det kan kanske vara att vi var inne så otroligt fort så att inget syns än eller att det är en bakterie som inte visas på stickan. Är osäker.

Två dagar på låg dos av Trimetoprim som är förebyggande antibiotika och hon har redan fått en ny infektion. Vi hoppades på infektionsfritt ju!

Hoppas, hoppas, hoppas att hon klarar sig från att få skador på njurarna den här gången. En halv är redan kass efter förra infektionerna.

Dags att sova. Lång dag i morgon.