Full av ovissheter

Jag har aldrig velat vara så lite på sjukhus som jag vill idag.

Vi vet inte vad som är fel på Lou. Läget är oförändrat från igår. 39,5 med Alvedon och Ipren.

För en stund sedan blev jag ointelligent i skallen och kände för att sparka läkaren på smalbenet.

Han tycker vi ska vänta.

Vänta på att en förkylning ska bryta ut för det är garanterat inte njurarna.

Men vi ska också vänta på njurexperterna som kommer i morgon för det kan ju vara njurarna.

Men det är inte njurarna...

Fattar inte.

Och faktumet att hon inte kan tömma blåsan själv är tydligen något annat.

Att febern och icke-kissandet kom hand i hand bryr man sig inte om.
De har helt sonika blivit två helt skilda saker.

Jagar man inte samband? Ser man inte till de symptom som finns och analyserar allt det skulle kunna vara istället för att avvakta och vara fåne.

Svampinfektion funderar jag över till exempel. Det finns många pusselbitar som passar där. Inte minst faktumet att hon under tre veckor har fått antibiotikum med brett spektra som tjoffar iväg alla bakterier. Good or bad. Fritt fram muchroom. Feber, spy. Andra faktorer passar.

Gör bara ett test förihelvette!

Nää, svamp drabbar tydligen BARA folk med mycket dåligt immunförsvar. Det är inte sant vet jag.

Misstänker man bara de vanligaste orsakerna till sjukdom? Inte mer? Väntar man bara efter att de vanligaste uteslutits? Letar men inte tills man hittar felet?
Är det så omöjligt att få mindre vanliga sjukligheter undrar jag?

Jag fattar inte. Jag hade grävt i allt för att få fram rätt svar. Arbetsskada?

Jag vill jättemycket ha hela min familj samlad igen. Saknar oss så jag får ont.
Vår nye, inkräktande familjemedlem är ond och sabbar. Sjuk heter han och gör att mammor vill sparka läkare på smalben. Dum-fan!

Skickat från min iPhone