Mobilt

Martin klär av mig kläderna inför kvällen och jag tänker högt: "När detta är över skall jag bli stark. Betong-stark."

Ett löfte.

Nu kom det

Tvingades lägga en spya i en buske när jag var på väg hem från läkaren i dag. Då fick jag skäll av en man i 45-års åldern. Han undrade hur fan jag kunde med att spy ute.

Jag började gråta och gick. Utan att säga ett ord. Det var liksom droppen.

Vad fan ville han att jag skulle göra? Behöver jag verkligen förklara för människor att jag inte vill må dåligt och spy publikt?

Det finns en anledning till att jag sällan lämnar hemmet. Men vissa undantag som till exempel nu när jag skulle på läkarbesök.

Hoppas han kryar på sig.

Bloggen har som ni märker blivit drabbad av pesten. Den är en avspegling på mig och just nu är livet lite pest. Men mitt i det sprudlar kärlek och längtan, drömmar och förhoppningar.
Jag är strax tillbaka. Då skall jag hjula. Och jubla.

Mobilt

Fasiken va jag spricker nu. 11 veckor tills det brister på riktigt.

Det är inte så grannt.

Mobilt

Jag kan verkligen inte hjälpa det. Jag är en sugen en. Aldrig brukar onyttigheter locka mig.
Nu mår jag på allvar dåligt om jag inte får något att bara äta på. Fast det går inte så ofta - magen är orolig, spyr och så. Så jag mår illa om jag äter och illa om jag inte äter.

Mobilt

Min kille vinner överlägset. Den lille alltså!

Mobilt

Jag ligger på sidan i soffan med armen på magen.

Mitt barn rör på mig då. Hon drar med sina lemmar mot mig och mellan oss finns bara hud. Fasiken va älsk som rusar genom kroppen då.

Hatar att Martin inte känner henne så, jag har ju värsta försprånget...

Mobilt

Dålig med ett sjukt barn. Halsfluss troligtvis.

Visst är man lite ego nu och njuter av att han vill mysa extra mycket och stannar hemma med mig hela dagarna.

Kvalitetstid minsann.

Modersinstinkten är påtaglig och jag passar upp så mycket jag kan med kuddar, filmer och nyponsoppa. Sover gör vi tillsammans och musäter, han för halsens skull och jag för spyets.

Vi är ett team.

Mobilt

I natt förlöste jag mitt barn. Tog emot det hala barnet med mina båda händer som efter mycket möda smidigt och snabbt slank ut. Barnet var halt men jag lyckades att inte tappa honom - det gjorde mig stolt.

En knubbig son fick jag. Jag gav honom inget namn.

Skickat från min iPhone

Mobilt

"Jag är den snyggaste mannen i världen!"

Det sa Basse.

Lek och lektyr

Tjock blir jag med, tung av barn och blod. 

Jag skall råda bot på min fångenskap i hemmet, ge mig ut för att köpa litteratur och nytt skissblock. Bara för att kunna klara ytterligare veckor liggandes.

Nu om dagarna kollar jag ibland på TV.
Det gör man bara inte om man är jag - jag hatar TV. Film går. Viss TV också, men inte den som är på vardagar mitt på dagen. "Projekt runway", "Extreme home makeover" och "Hem till gården". Jag dör mer då och hatar mig när sådant kommer på TV och inget annat finns att göra stillaliggandes.

Jag känner mig som en lating. Som en frivillig arbetslös. Som en som inget vill med dagarna.

Jag vill så mycket om dagarna så jag snart spricker. Skiss och läs duger utmärkt ett tag framöver.

Mobilt

Jag gör en lista:

Anne-Sofie Ljung
Moa Öisjöen
Jennie Wiberg
Frida Kociska
Rebecka Thornell Rapetti
Milian Lundin Thornell
Jenny Olli
Kevin Olli

Dagens besökare, alla på en gång, hela dagen! Samt make och barn till mig.

Jag älskar det massa. Älskar att ha folk hemma. Kan öppna kafé eller soppkök så kommer folket hit.

Martin har serverat alla. Camarero.

Skickat från min iPhone

Mobilt

Varje dag är jag hemma. Orkar inte så mycket frigöra mig från hemmet, det blir bara fel och jobbigt.

När då posten dimper ner runt halv ett så blir jag helt glad. Glad för att det står en person på andra sidan dörren, jag vill öppna och bjuda in.

Så är det. Välkomna hit!

På väg till jobbet

Alla jag möter när jag går till skolan med Basse är på väg till sitt uppdrag i livet. Hela den fulla bussen, de på cyklarna, de som kör alldeles för fort med sina bilar - de har ju antagligen brått.

Jag vill också ha bråttom till något viktigt. Till ett jobb, till en skola. Någonstans där jag har valt att tillbringa mina dagar, där jag har arbetskamrater och ett syfte.
Hur gör ni som är lediga hela dagarna? I normal fall hade jag naturligtvis hittat på massa skoj. Träffat folk, målat, skrivit, fotograferat, tränat, forskat, snyggat till mig, lärt mig och sådant. Saker som är av betydelse.

Aldrig i mitt liv har jag varit så stilla. På något sätt. Varken utvecklings- eller sysslomässigt. Jag håller på att ruttna lite överallt.

Jo, bloggen har blivit min klagomur. Men den är ju min, nästan mig.

Jag får i alla fall äta frukost hur länge jag vill...

Till mina barn.

Detta vill jag mina barn. Jag vill att de skall dansa. Inte stå på rad och klappa händer, för sakens bästa hålla med...

Mobilt

Bästa kompisar. And lovers. Och föräldrar.

Mobilt

När man har sovit gott i en ny, fantastisk säng och vaknat bredvid en kille man otroligt mycket älskar så får man grädda på moset med en sconesfrulle på kaféet hemma i Johanneberg.

Förresten så ringde min forna grannredaktion, P3 morgonpasset helg i morses. De hade gjort om en låt efter en liten anekdot jag hade delat med mig av. Sändes efter klockan 9, typ. Trevligt!