På väg till jobbet

Alla jag möter när jag går till skolan med Basse är på väg till sitt uppdrag i livet. Hela den fulla bussen, de på cyklarna, de som kör alldeles för fort med sina bilar - de har ju antagligen brått.

Jag vill också ha bråttom till något viktigt. Till ett jobb, till en skola. Någonstans där jag har valt att tillbringa mina dagar, där jag har arbetskamrater och ett syfte.
Hur gör ni som är lediga hela dagarna? I normal fall hade jag naturligtvis hittat på massa skoj. Träffat folk, målat, skrivit, fotograferat, tränat, forskat, snyggat till mig, lärt mig och sådant. Saker som är av betydelse.

Aldrig i mitt liv har jag varit så stilla. På något sätt. Varken utvecklings- eller sysslomässigt. Jag håller på att ruttna lite överallt.

Jo, bloggen har blivit min klagomur. Men den är ju min, nästan mig.

Jag får i alla fall äta frukost hur länge jag vill...