Tvingades lägga en spya i en buske när jag var på väg hem från läkaren i dag. Då fick jag skäll av en man i 45-års åldern. Han undrade hur fan jag kunde med att spy ute.
Jag började gråta och gick. Utan att säga ett ord. Det var liksom droppen.
Vad fan ville han att jag skulle göra? Behöver jag verkligen förklara för människor att jag inte vill må dåligt och spy publikt?
Det finns en anledning till att jag sällan lämnar hemmet. Men vissa undantag som till exempel nu när jag skulle på läkarbesök.
Hoppas han kryar på sig.
Bloggen har som ni märker blivit drabbad av pesten. Den är en avspegling på mig och just nu är livet lite pest. Men mitt i det sprudlar kärlek och längtan, drömmar och förhoppningar.
Jag är strax tillbaka. Då skall jag hjula. Och jubla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar