Anabola

Jag ska till sjukgymnasten nu för att rycka upp mig. Få hållning och bli stark.

Mitt tålamod är litet inför detta. Jag känner liksom att nu har jag fött och då skall allt bli som vanligt igen. Stark rygg, bäcken och smal midja.

Det mest frustrerande är att jag inte får börja träna än. Vad skall sjukgymnasten då göra? Ge mig piller?

Skickat från min iPhone

Glad

Jo, jag är glad.

Jag är glad för att jag får jobba med så duktiga människor! Vi har gjort ett riktigt bra jobb i helgen med P4 Extra Helg.

När man är glad så blir man även glad för annat. Det liksom sprids. Även det självklara blir man glad över som plusgrader(?), mat och att man liksom lever.

Om bussen är i tid blir jag glad och om jag inte bryter ett ben så blir jag glad.

På tal om brutna ben. På onsdag åker Basses gips äntligen av.
Det är jag glad för!

Skickat från min iPhone

Om oss nu

Igår hade jag första dagen på jobbet. Jävligt roligt men jävligt tufft! Tankar spretandes åt alla håll. Mycket nytt, ännu mer nytt! Fyra veckor efter förlossning. Fortfarande i smärtor.

Hemma var Martin med Lou och Basse. Med Basse på höften(kan inte rulla rullstol och vagn samtidigt) och Lou i vagn kom han till radiohuset för att tömma bröst. Lagade mat, skötte hem osv...
Jag jobbar och han sköter barn och hem.

Visst är vi duktiga?!

Jo, vi får höra det. Mycket.

Men är vi verkligen duktigare än någon annan? Förtjänar vi all cred?

Hade Martin åkt till jobb och jag stannat hemma hade det inte varit någon som jublat.

Så varför är vi så duktiga? Varför denna uppståndelse? För att vi gör det vi måste för att överleva som alla andra? Fast på vårt sätt. Hmm...

Skickat från min iPhone

Nu så där efter.

Mitt barn är drygt tre veckor nu. Ett underbart, vackert barn! Allt har gått så bra. Efter bröstinflammationer och sinad mjölk verkar vi vara på spåret igen.

Nu måste jag bara bli stark. Känner mig som en överkokt spagetti - helt jävla vinglig. Men det värsta är fortfarande ontet. Jävla ont skall det göra.

"Plankan" skall tydligen hjälpa. Sjukgymnastik och vila.

Förresten, jag börjar jobba i veckan. Radion igen. Mycket, mycket kul men också mycket, mycket läbbigt.
Lou är liten och jag är svag - men jag skall träna. På både det ena och det andra.

Stark på alla vis inom kort!