Igår hade jag första dagen på jobbet. Jävligt roligt men jävligt tufft! Tankar spretandes åt alla håll. Mycket nytt, ännu mer nytt! Fyra veckor efter förlossning. Fortfarande i smärtor.
Hemma var Martin med Lou och Basse. Med Basse på höften(kan inte rulla rullstol och vagn samtidigt) och Lou i vagn kom han till radiohuset för att tömma bröst. Lagade mat, skötte hem osv...
Jag jobbar och han sköter barn och hem.
Visst är vi duktiga?!
Jo, vi får höra det. Mycket.
Men är vi verkligen duktigare än någon annan? Förtjänar vi all cred?
Hade Martin åkt till jobb och jag stannat hemma hade det inte varit någon som jublat.
Så varför är vi så duktiga? Varför denna uppståndelse? För att vi gör det vi måste för att överleva som alla andra? Fast på vårt sätt. Hmm...
Skickat från min iPhone
1 kommentar:
Ni är kanske inte duktigare än någon annan.. Många hade kämpat på som ni gör, (det gör man för sina familj & sina barn)!
Men ni har ju haft extrema hinder på vägen så som ditt mående, Basses olycka, på jobbfronten m.m.
Så det skadar väl inte med lite cred? Sug in det istället, du är ingen stål-kvinna även om många ser dig som det, du som aldrig låter dig hindras av något!
Men du är bara människa min Lottan, och njut & känn efter!
Det är viktigt.
Glöm inte det, och jag vill ha dig kvar i mitt liv länge så trötta inte ut dig för tidigt.
Käka löv
Skicka en kommentar