Full av fan

I helgen har jag inte gjort något, tycker jag.

Jag skulle ju göra mirakel, slutföra projekt som inte är möjliga alls.

Nu känner jag mig dålig.

Typiskt mig. I kväll får jag spackla, slipa och måla. Golvet lägger jag i morgon, kanske.

Faktum är att jag inte har varit speciellt ledig alls i helgen, inget lång-sov, inget sen-mys eller något. Obligatoriska sociala träffar och städ har dominerat. Jag har räddat en tambursmajor från ett öde i en lyxkåk.

Nöjd lär jag ju aldrig bli.

Charlie krossar jantelagen

Jag felar och slarvar likt alla andra. Det finns situationer då jag känner mig liten och dum. Det finns stunder då jag till och med upplever mig lite osäker. Det är ju till och med så att jag ber om ursäkt i inlägg då jag skall krossa jantelagen - fel och fult!

Det jag skall blotta är att jag är så förbaskat glad. Rik på allt, förutom matriella ting. Ting som jag vet att jag hade haft om jag hade jagat just det - sanning.

Jag får det jag vill, jag kan det jag vill och jag gör allt jag vill! Idag känner jag mig till och med grym, fantastisk och totalt enastående.

Jag bygger känslan på att jag gärna kastar mig ut. Chansar, satsar och förbiser alla hinder i min värld. I mitt kosmos är jag en högklassig kung!

Förmodligen svävar jag såhär tack vare pirrig kärlek, eggande galenskap och gränslös nyfikenhet.

Ung är jag ta mig fan också, till och med rätt snygg.

Ett dilemma som kräver er hjälp

Jag står inför ett stort val.

I dagarna åker förhoppningsvis min lägenhet ÄNTLIGEN ut på Hemnet. I många dagar har "bara lite" fixats.

Jag har förmånen att kunna välja lite - vilket oftast leder till mer eller mindre beslutsångest.

Mina tankar försöker övertyga mig att nöja mig med en tvåa i några år. Trots Sebastian.
Jag har absolut inga problem att dela rum med honom, och han inte med mig - men problemet kommer om en tredje part skulle vilja söka sig in.

Skall jag anpassa mig till det?

Det finns så mycket positivt med att bo i en tvåa. I allra första hand en lägre kostnad.
Det ger stora fördelar. Jag kan bo mer centralt. Jag har möjlighet att arbeta lite mindre, vara med Sebastian mer samt kanske fortsätta att plugga då och då.

Kritisera mina tankar kära vänner, dela med er av era erfarenheter. Jag behöver bolla.

Mobil

Hundöl.

Bara för att...

Jag är i Bredäng. Undrar hur det fick detta namn, hur gick det till?

Jag är i en spansk-inspirerad lägenhet där trästolar med rotting-sits naturligtvis finns. Det visste jag innan ankomst.

Men inga tromboner har jag sett, inte ens på mil.

Jo, Stockholm är jag i. Ingen radio för min del.

Det fattas asmycket - är det mitt fel?

Ibland ser man ju lastbilar utan sina last. Det ser väldigt fel ut. Något fattas ju förstås.

Jag tror då att det är mig det är fel på. Att det finns en blind prick i mitt öga eller något. Att jag inte har förmågan att se last.

Det kan inte rås för att jag tror att det är något fel på mig när jag ser dessa lastbilar. För varför är de ute och åker utan last när man kan ha en massa?

Det är som att gå med en "rygga" utan att vilja ha något i.

Det är bortom mitt förstånd.

Jag i mitt sämstaste lag

Kollektivlivet tar fram mina sämsta sidor hos mig - tidsplanering. Som den eländiga tidsoptimist jag är så ser jag till att hinna. Det gör jag alltid. Med det som behövs offras påvägen kan listas.

• Passerkort - glömt
• Matlådna - glömd = ingen lunch
• Kontokort - glömt = absolut ingen lunch
• Bankdosa - glömd = ingen resa till Stokholm
• Spring på hal is. Det borde inte bli en ny sport.
• Sen till dagis, vilket gav en abrupt avlämning som kan tolkas som dryg och oansvarig.
• Nästan överkörd - av dagisfröken. Det eftersom jag sprang mitt ut i vägen. Kan uppfattas idiotiskt och oansvarigt.
• Stressigt(högljutt) samtal på telefon - i den tysta kupén på tåget. Kan uppfattas idiotiskt men inte minst drygt.
• Det är heller inte vår. Ser man på mig idag kan man tro det - jag är färgrik men plaggfattig. Uppfattas endast idiotiskt, eller lite oavsvarigt också föresten.

Eftersom listan är lång borde jag tänka om.

Kontenta: Jag skall aldrig mer spring till bussen. Jag skall bli en bra människa.

Begåvad gåva

Jag har blivit begåvad med en bok.

Min handledare på Sveriges Radio har gjort en bok om svenska språket. Hon har ett program där hon varje vecka tar upp frågor om och angående svenska språket. Jag är en trogen förljare och är alltid nyfiken på vad hon tar upp i kommande program.

Bra bok. Skall läsas.

Du får låna av mig, eller köp den själv! Fråga mig!

Värde som sätter skräck

Jag sitter nu en sen kväll, naken i min soffa och sjunger. Tecknar gör jag på samma gång och ler.

Det finns en otrolig känsla i mig - en som aldrig funnits förut. En stormande kraft som drar med sig både bekymmer och förstånd. Mitt i virveln finns dock en liten uns av rädsla. Hör ni! Charlie rädslar.

Det måste vara något värdefullt som sätter denna skräck i mig.

Jag lovar er, det är fullt av värde. Fullt.

Fortsättning följer...

Mobilt

Djävulskap

Mobilt

Jag har ju skrivkramp ser ni väl.

Hotellfrukost på webben

Jo, idag skall jag ut med programledare Hasse Andersson för att käka frukost och intervjua deltagarna inför Melodifestivalens andra deltävling på deras hotell.

Mitt jobb är att uppdatera webben med back-stagebilder, intervjuer, ljudklipp, tävlingar och mycket mer. Jag skall tillsammans med artisterna leverera det lilla extra för lyssnarna genom webben, låter väl bra?

Följ med på P4 under förmiddagen mellan 9.00-12.00 - både på webben och på FM-bandet.

Mobilt

När man har råd att klunka!
Det är lyx.

Första rapportering.

God morgon,

Jag har hunnit med massa saker innan jobbet idag. Mellan dörren hem och dörren jobb såg man en helt ny värld.

Jag har umgåtts, studerat, virrat, hejat, trängts, tävlat, läst bok - annans bok, drabbats av åkommor - andras åkommor och dumförklarat mig. Allt med ett leende på läpparna.

Leendet är på för att jag finner det så lustigt att det finns en så främmande värld, precis omkring mig. Leendet finns där även för att jag förundras över hela det fenomenet. Fenomenet kollektivt åkande.

Är du bilist eller cyklist, snälla. Pröva att vara kollektivist för en dag. Upptäck en ny värld!

Charlie är kollektiv.

Peugeoten är såld och Saaben är tillbakalämnad. Kvar står endast ett alternativ - kollektivt.

Jag åkte glatt buss-tåg-buss-buss-buss idag. För endast 760.- i månaden gör jag det.

Istället för att köpa bensin för hela månadspengen så kan jag köpa mat. Då blir jag glad.

Jag förlorar endast 15 minuter men vinner massa ångest som bilköer och körning i rusk ger.

Så nu är jag helt kollektiv. Alla kan se på mig, lukta och röra. Är man artig så kan jag även tala.

Resten av veckan är fest. Både på jobb och på hemma.

Jag skall försöka fota på mina äventyr ute med jobbet, det blir direktsänd TV och melodifestival bland annat. Jag njuter.

Basse vill skriva:

FIS PÅ DIG.

Ljug-lottan-pottan

Jag befinner mig inte där jag borde. Jag har ljugit, fört folk bakom ljuset och lite lurats.

Stockholm har jag sagt till alla att jag skulle till, men så blev det inte. Jag tänker inte säga vart jag är dock. Vill vara i fred, nu låter det som att jag har rymt och har hemligheter. Så är det dock inte kan man säga.

Idag har jag dammsugit.

Mobilt

Jaha, sedlar ur funktion. Det blir ingen lunch för mig idag.

Paparazzi

Jag har blivit fotad på jobbet. Fast mest har jag själv fotat,  till exempel en rolig dam vid namn Knyckare, Emma Knyckare. Krönikör på P3 morgonpasset helg. Även en hel del knattar som medverkade i "Vi i femman".

Det var lite dumt att ta med min kamera till jobbet. Nu släpper de ut mig på uppdrag och låter mig fota hela redaktioner. Oj!

Jo, önskemål om vad jag sysslar med har jag fått. Bjuder lite på det idag. Fråga gärna annars.

Vill ni läsa med om det, eller skall jag skita i att skriva jobbgrejer?

Jag på redaktionen, smygfotad av Webb-Maja. Det är ett brett axelparti jag ligger inne med. Helt klart.

Wow!

Idag såg jag en snygg ryska. Hon var nog 40.

Fatta grejen eller be mig om en förklaring.

Spy på modet

För mig var helgen spy-belagd, hoppades på stopp inför SR-gång och turligt nog klarade jag till och med 48h karensen.

På hoppsiga, men med något slöa ben fick jag gå till SR.

Natten mellan dag 1 och dag 2 på jobbet fick sonen spyet. I mig sprudlade nyfikenhet och förhoppningar om en riktig arbetsdag på radion fanns.
Det blev misär i Homo Sapiens-delen av familjen. En sjuk och en obstruerad.

En arm mor till mig fick efter lite lock ställa upp. I morgon får far låna - men bara snabbt. Spy-fasonerna får inte hinna fram till honom.
Jag måste alltså köra snabbt fram och tillbaka till jobbet INNAN spyorganismerna hinner nå far. Så verkar det gå till.

Jag är glad för mamman och pappan som ändå gör det möjligt till erfarning.