Jag i mitt sämstaste lag

Kollektivlivet tar fram mina sämsta sidor hos mig - tidsplanering. Som den eländiga tidsoptimist jag är så ser jag till att hinna. Det gör jag alltid. Med det som behövs offras påvägen kan listas.

• Passerkort - glömt
• Matlådna - glömd = ingen lunch
• Kontokort - glömt = absolut ingen lunch
• Bankdosa - glömd = ingen resa till Stokholm
• Spring på hal is. Det borde inte bli en ny sport.
• Sen till dagis, vilket gav en abrupt avlämning som kan tolkas som dryg och oansvarig.
• Nästan överkörd - av dagisfröken. Det eftersom jag sprang mitt ut i vägen. Kan uppfattas idiotiskt och oansvarigt.
• Stressigt(högljutt) samtal på telefon - i den tysta kupén på tåget. Kan uppfattas idiotiskt men inte minst drygt.
• Det är heller inte vår. Ser man på mig idag kan man tro det - jag är färgrik men plaggfattig. Uppfattas endast idiotiskt, eller lite oavsvarigt också föresten.

Eftersom listan är lång borde jag tänka om.

Kontenta: Jag skall aldrig mer spring till bussen. Jag skall bli en bra människa.