Förra hösten längtade jag väldigt mycket efter skägg i handfatet som alla andra familjer med tillhörande pappa har.
I våras var jag väldigt glad och stolt över att jag hade skägg i handfatet, till och med tacksam.
Nu är det höst igen. Skägget återkommer regelbundet till handfatet och jag är fortfarande glad - fast han får gärna ta bort det.
Livet kan minsann ändras på ett år. Tack och lov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar