lördags-tuff

Jag var utomhus igår. Sent. På restaurang.

Sandra som man numer får uttala amerikanskt är på besök i Sverige efter många år i L.A-landet.
Hennes tjejer samlades på restaurang och eftersom hela kalaset var min idé så fick jag kämpa mig dit.

Två timmar och ett fattigt fruktfat senare var jag färdig. Jag grät av min smärtor på väg hem men tyckte kanske att det var värt det ändå.

Det är inte klokt så långt i från verkligheten jag har försvunnit. Jag såg liksom folk igår. Mina väninnor som jag inte sett på åratals (typ), de satt fina och välkammade som alltid. Glada och fnittriga. Livfulla. Intresserade av kläder och resor till sommaren. Pratade om träning och dans ute på kvällarna. Jobb, skola och fritid.

Det var tufft. Att på riktigt inse hur långt bort från verkligheten jag är just nu. Jävligt tufft.

24 dagar kvar.