Det är söndagseftermiddag med en ruggigt livlig lördag bakom oss.
På golvet ligger en halvmeter litteratur om onkologi, läkemedelsvetenskap och något på engelska som jag inte kan tyda.
Vi är här nu vännen. I framtiden. Här som vi då i vår fantasi gjorde fantastiska ting.
Vi gör det nu Camilla.
Du, rent bokstavligt som läkarstuderande - dina drömmars dröm.
Jag som mamma och ständigt kämpande för kvarhållning utav lek och förnyelse. Men ändå på väg mot drömmen. Drömmen som kreatör som kändes helt omöjlig och endast genomförbar i just vår fantasi.
Vi lever här. Vi klarade det!
2 kommentarer:
jag älskar dig, min enda lottentott, själsfrände och förebild. jag grät när du åkte. saknar dig ända in i själen. men jag vet att det alltid kommer vara du och jag, precis som det alltid har varit.
saknar dig syster.
gör nästan ont att se bilden.
låt inte skolskiten tära alltför hårt på dig!!
Skicka en kommentar