Nu sitter jag här, mina sista dagar på Sveriges Radio som praktikant. Jag kommer aldrig mer vara praktikant här - det är över. Jobb kommer ju komma men det är en annan sak, skillnaden får ni själva förstå.
Nu sitter jag här, just nu. NU. Mitt i ett liv som är mitt.
Ett rent faktum är att ingen vet vad som händer, jag hade fan ingen aning om att det skulle regna idag. Jag har heller ingen aning om vad min lägenhet kommer att säljas för, om vart jag kommer flytta eller hur det kommer att gå på Sveriges Radio i Stockholm nästa vecka.
Kommer jag tillbringa sommaren i Sverige eller skall jag våga rymma ett tag? I vilken skola kommer Sebastian börja sin långa utbildningsresa och vad gör jag till hösten mer än att plugga? Bara plugga kommer jag inte kunna hålla mig till, det vet vi ju.
Hur lång tid tar det innan jag hittar ett arbete som jag brinner för, något som jag kan livnära mig på och ständigt utvecklas i? Sebastian är ju gammal, dags att lyssna på hans intressen och bejaka dem. Leda honom dit han utvecklas och stärker sitt jag.
Fan, va jag är ung hela tiden. Perfekt ung är jag. Inte för ung för att inte ingiva respekt men inte heller för gammal för att inte kunna se hela livet framför mig.
För jag har hela livet framför mig, och jag vet vad jag vill. Fast jag vet ändå inte tillräckligt mycket för att inte låta mig överraskas.
Ovisshet, spänning eller oro?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar