Tacksam!

Jag sitter och tänker. Ganska ofta faktiskt.

Känner en stor tacksamhet för att jag har underbara människor vid min sida. De som står vid min sida i vått och torrt. Som alltid har en liten stund över för en när det väl gäller.

Tid nuförtiden har inte många och att lägga en stund utav sin tid på mig är så estimerat.

Efter det som har hänt nu så förvånar folk i min närhet mig varje dag. Herre Gud de bryr sig om MIG! Inte klokt. T ex min Siba- Daniel som tar sig en stund varje kväll och ringer för att prata en skvätt, endast för att veta hur jag mår. Eller fina Stina som hade fixat och städat i min lägenhet så det skulle vara fint när jag kom hem från sjukan. Fredrik som kom med en fin blomma och god mat.. Listan kan bli lång, jag uppskattar allt ni gör. Jag värdesätter er alla så himla mycket. Har ofta en liten klump i halsen och undrar vad jag har gjort för att förtjäna dessa underbara vänner.

Den extra långa kramen, klappen på axeln eller blicken extra djup. Jag suger åt mig allt och växer några meter, tack!

Nu när Sebastian är på playan en vecka med pappa får jag många långa stunder att fundera över allt detta. Tänka till ordentlig, på väldigt mycket. I slutändan kommer jag alltid fram till samma sak- jag är så otroligt tacksam för de jag har!

Lucia igår kväll med fina Stina