Hon tycker att jag skall skaffa mig en man och ge Sebastian ett syskon. Det är inte rätt att barn skall vara ensamma. Jag kan definitivt hålla med henne, jag är så glad över mina syskon. Men jag tänker inte skaffa ett barn för den sakens skull.
Hon tycker också att det behöver komma in en människa i vårt liv för att Sebastian får min uppmärksamhet till 100%. Han måste lära sig att dela, typ. Vår tajta relation är inte vanlig mellan mor och son. Vi är för tajta! Kan man vara det?
Jag håller naturligtvis med henne lite i det hon säger. Men när skall jag ha tid att träffa någon? Tid att vara kär och galen? Tid att få vara nykär? Eller ens ork till allt detta. Att våga introducera en man i Basses liv, jag tycker att jag fick en chans och det sket sig. Så om det blir en nästa gång så skall han få träffa honom när vi har gift oss, typ. Det skall vara den mannen för evigt. Hur skall jag kunna ha en hemlig man vid sidan av mitt liv tillsammans med Basse? Det är ju vi! När han är med sin pappa jobbar jag hela tiden. Har inte haft en barn- och jobbledig dag sedan det blev mörkt först kl 24.00.
Jag känner att jag inte har möjlighet att ge ett förhållande den tid och energi som krävs för att det skall fungera. Lära känna någon, dejta, hitta fel, börja om. Ni fattar.
Jag kan ju inte vara den enda i dagens samhälle som har detta problem. Hur gör alla andra?
Just nu känner jag inte alls att jag ens har ett behov utav en kille men mammas diskussion med mig idag väckte en hel del frågor. Men till och med mamma kom fram till att min situation är dömd. Jag är dömd.
Men hon var noga med att berätta att det absolut inte måste vara en man, hon har alltså inget emot att jag träffar en kvinna, mycket vänligt mamma. Tack för det!
Tur att jag har det så bra som det är, jag och Basse!
3 kommentarer:
Oroa dig inte... vi andra hittar inte någon heller. :)
en mycket kär vis vän till mig sa senast igår att allt löser sig alltid till slut.
detta gäller definitivt dig!
Gumsan ja förstår precis vad du och din mamma menar men just nu så känner du inte ett behov av att träffa någon så jag tycker inte att du skall oroa dig för detta bara för att du "borde" träffa någon, och verkligen inte för att Sebastian skall få ett syskon!!
Jag tycker absolut inte att en tid kommer då man borde skynda på att träffa någon för att det börjar bli för sent. Det kommer när det kommer. Och när det gäller Sebastian och att vara ensambarn så känner jag flera stycken som inte har några syskon och dom är lika bra på att dela med sig som vi andra som har växt upp med syskon. Många gånger kan det nästan vara tvärtom. Att man som barn blir mer "ego" för att de alltid har sett till att deras syskon inte får nått av "deras" saker.
Och barn lär sig att dela med sig på andra sätt än i hemmet, speciellt på dagis, skolan etc...
Jag tror också att Sebastian faktiskt lär sig att anpassa sig till andra och olika situationer väldigt bra pga av att han bor hos både dig och hans pappa. Även om han får mycket uppmärksamhet av er så betyder ju inte det att han inte lär sig hur man delar med sig. Det har ju med uppfostran att göra, inte bara av att man råkar växa upp med andra barn i samma hushåll.
Jag tycker att ditt och sebastians förhållande är helt underbart, och jag håller absolut inte med om att ni är för tajta!! Istället tycker jag att det är väldigt synd att många föräldrar inte har mer tid att spendera med sina barn och/eller inte lägger lägga mer energi på dom pga av många olika omständigheter, och därför inte kan bygga upp en så nära kontakt som ni två har. Jag önskar mest av allt att jag kan få en sån tajt kontakt med mitt barn som du har med Sebastian. Om det är nått som räknas i längden så är det ju kontakten vi har med våra barn och vår familj. Och den nära kontakten du har byggt upp med sebastian har lagt grunden för så mycket i hans utveckling och relation till andra. Självklart lär han sig att dela med sig genom eran relation. Inte behöver han syskon för det!
fan va ja tjatar på haha, men min point är bara att eran kontakt är helt normal, om inte mycket bättre än många barn har det!!
Dyker det upp en kille i ditt liv som du vill satsa på så gör det. Du kommer absolut hitta ett sätt av balancera det förhållandet med din relation till Sebastian och jobbet och vänner och familj. Tro mig. Trodde alla att du skulle klara dig genom allt helt själv när du blev gravid med Sebastian?? Kolla på dig nu!! Du är absolut en av mina få förebilder och du måste sluta oroa dig för detta och köra det racet som du har kört så bra fram tills nu, för du kör riktigt grymt haha.
DU ÄR INTE DÖMD!! All respekt till din mamma, MEN herregud!! det va det värsta jag har hört.
Ne nu ska ja sluta.
Ps. skyll dig själv när du inte har hemtelefon. Jag skriver romaner här iställer så du slipper höra mig tjata på haha.
Håller med den ovannämnda romanen. Dessutom kan du hälsa din mamma att du redan har en massa kvinnor i ditt liv. Sandra, Camilla, Anne-Sofie. Nilo..and the list goes on..:)
Skicka en kommentar