För att bevisa för er att allting alltid löser sig måste jag bara dela med mig av min händelserika kväll. För att göra det måste jag vara ytterst utlämnande och förklara min extremt svåra ekonomiska situation dessa sista dagar innan fredag. Lämnade hemmet med 2SEK på fickan en tomtankad bil men ett fruktansvärt glatt humör. Jag skulle på stand-up med Rebecka!
Skulle hitta parkering vid Järntorget. Det gjorde jag. Och med mitt superduper för dagen färska Jet-kort visste jag att jag skulle få spara mina 2 spänn till hubbabubba, typ. När jag väl står vid biljettautomaten ser jag till min besvikelse att den inte tar Jet-kort. Så många gånger som jag har önskat att jag har ett Jet-kort för att det är det enda som alla automater verkar ta. Istället såg jag en massa andra tokiga mack-loggor som jag aldrig sett innan. Lade på mina sista slantar och insåg att jag skulle bli kortvarig vid Järntorget.
Efter mycket skratt, flörtande och snusk(det ena ledde inte till det andra som man kan tro) var tiden slut och jag och min Rebecka drog hemåt. Jag visste att resan hem inte skulle kunna genomföras om jag inte fick tanka. Kära Jet-kort. IPhonade akut upp närmaste mack och hoppades på att hitta dit, fort. Brunnsbo(?).
I ren grym tur hittade jag dit och hann släppa av Rebecka på vägen. Nice!
Det enda jag vet om Brunnsbo är att jag inte vet vart det ligger och att folk alltid skjuter där, med vapen alltså. Det alla vet är att Jet-mackarna alltid ligger öde. Kör samma strategi som NetOnNet kan man tro för att hålla priserna nere.
Ensam på en relativt stor mack(varför är det alltid orkan på bensinmackar?) med darrande knän beredd på skottlossing eller våldtäkt skall jag tanka med mitt nya kort och nya KOD. Kom ihåg att jag har oerhört svaga nerver och är paranoid så hälften hade räckt, as rädd alltså.
Ställer mig vid en utav de tre kortläsarna. Ur Funktion. Fan! går till den andra och har fortfarande bildörren öppen. Jag är rädd- dels för att jag har gett mig av några meter för långt bort från min trygga bil dels för att ingen utav kortläsarna verkar fungera. Inte den andra heller vill säga. Skulle jag våga spring bort till den tredje? Om jag sprang fort? Samlade jävligt snabbt lite mod och sprang. Yes, den verkade fungera!
Körde dit och stoppade in kortet. Kod!
Jag har haft en "bättra mig" inställning i höst och det aktuella ämnet har varit "lär dig minnas". Utmanade mig själv och slog den koden som jag visste skulle fungera. Icke! Nähä, smart som jag är har jag back up:at mig med att lägga in en kontakt i telefonen som jag döpte till "Anna Jetsson" så att ingen skulle misstänka. Koden var klurigt inbakad i telefonnumret.
Hoppade in i bilen igen, låste dörrarna(!), och sökte efter kontakten. Borta! Jaha, tänkte jag tur att jag har dubbelback up:at mig med att fint riva ut koden i en precis rektangel omkring siffrorna och stoppat i bakfickan. Men den var helt borta den med! Vad skulle jag göra nu?
Jag är livrädd, vilsen, iskall, bortblås, mitt i ett mörker och utan hopp. Jag visste att koden innehöll siffrorna 2 7 4 1 men inte i vilken ordning. Fyra upphöjt till fyra tänkte jag, finns många kombinationer till dessa. Har jag bara tre försök? Samtidigt ser jag en äldre invandrargubbe vandra förvirrat och till synes helt planlöst på macken(förfärad över kortläsarna såklart) och ytterligare en afrikan lika borta han. De kommer emot mig! Adrenalinsprut!
Nu vet jag hur jag hanterar stressiga situationer, som ni förstår så slog jag rätt på tredje försöket hann sätta mig i bilen innan gubbarna nådde mig. De han inte mörda mig, för det var ju det de ville, eller hur? Trygg i en nytankad bil bort från allt för mig främmande och skrämmande. Mitt i ett efterrus och med skakig hand kollade jag klockan på mobilen, då tog batterierna slut på den!
Har inte jag alltid tur? Löser sig inte allt tillslut?
2 kommentarer:
VÄLDIGT trevligt inlägg att läsa! Mycket underhållande.
Anna Jetsson? hahaha shit va ja garva. Jag hoppas att du har bytt namn på anna i mobilen och även kod om 2 7 4 1 va de riktiga siffrorna då vem som helst nu kan ha läst detta inlägg och kan sno ditt kära kort och använda det. Men jag tror nog att du är smartare än så ;)
Lotta... det löser sig alltid för dig till slut!! Och det kommer det jämt göra.
ja saknar dig sååå mycket. Kanske, men bara KANSKE kommer jag hem i Jul. En del av mig vill INTE INTE INTE för jag orkar inte med kylan och mörkret!!! du och min kära mor är nog de enda två jag vet som hatar mörkret lika mycket som jag! Jag borde flyga ner er båda två hit till solen!!
Men iaf.. på ett sätt så hoppar jag av glädje av tanken att komma hem så jag kan krama dig och aldrig släppa!
Haha Underbara Sandra!! Sifrorna är inte riktiga och Anna är eliminerad ur the phone book :) Vet du vad Sandra? Det löser sig inte bara för mig, utan för ALLA! På riktigt. Ikväll stötte ja på en förkrossad dam som fått inbrott i sin bil. Hon stod och grät så hon skrek. Vi gick fram till henne och undrade hur det var. Hon var förkrossad. Så jag tog henne stadigt i hennes överarmar och tittade in i hennes ögon. Jag frågade: Har du någon gång varit med om att något inte har jöst sig?" "Lyssna! Det kommer fixa sig, det är bara jävligt segt just nu". Hon lugnade ner sig lite iaf ;)
Ååå kan du inte komma hem och lysa upp vår mörka tillvaro här? Hade gjort en hel massa för att komma över till dig över jul! Du jag och Basi! :)
Lots of kärlek till dig!
Skicka en kommentar