När jag var fem och han var nyfödd var jag kär i honom. Undrade på riktigt kommer jag ihåg om det var fel på mig. Man kan ju inte vara kär i sin bror, det visste jag. Vi var tajta jag och lillebrossan, hittade på bus, spelade hockeyspel och inte minst Super Nintendo. Han har alltid varit en go kille, är det fortfarande, även fast vi ofta bråkade illa och jag fick sätta honom på plats när han kaxade upp sig mot mig.
Det hände att jag lurade i honom vinäger med vatten i stället för saft, jag brukade också byta ut ALLA mina enkronor mot hans sedlar, skrämma honom och skylla på honom när vi hällde vatten på kärringar uppifrån fönstret när vi bodde på Storgatan i stan. Han fick alltid skäll men skvallrade aldrig.
I februari fyllde han 18 år och kan nu köpa snuset själv. Jag har länge propsat på att han inte får röka i min närhet heller dricka alkohol. Han har varit riktigt respektabel även fast han på senare tid skitit i det lite, tänjt på gränsen, vant mig sakta men säkert. Han festar och träffar tjejer (hoppas han skyddar sig), han svär och använder ett språk som jag sällan förstår.
Här är han, Mikael!
Taget från Facebook såklart, snokande syster. Stackarn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar