Man drar på sig musiken i öronen, sätter barnet vid skrivbordet med lite pennor och drar igång. Rytmen spelar ett spratt i kroppen och jag märker inte ens att dammsugaren stängt av sig, jag går där och suger. Klart jag märker, efter ett tag.
Blåsten från själva maskinen älskar jag. Scenblås. Som Carola med flera. Eller kanske som Marilyn Monroe med min flygiga tunika.
Nu är det i alla fall rent. I dammsugarpåsen ligger blodpudding tillsammans med dammråttor och pärlsocker, usch! Vill inte ens tänka på hur det ser ut där inne egentligen.
Den enda frågan i inlägget tyder: Hur får man kanelen i bullarna så smetig som i "köpebullar"?
4 kommentarer:
Grädda dom lite kortare tid!
Patrik: fel svar!
Använd mindre jäst då?
Patrik: Jäst? felfelfel..... Jag tror det handlar om socker och smör, kanske?
Skicka en kommentar