Just gimme the light!

Jag längtar efter sol, inte sådär som alla gör utan så att jag dör snart om jag inte får det. Jag kräver sol för min existens på den här planeten.

I hela mitt liv har jag försökt att må bra och acceptera att jag bor i ett land utan sol. Utan resultat märker ni.

När jag fick min första chans att fly landet gjorde jag det, blott 16år gammal. En flykt till ljus, inte värme- ljus!

Vid arton års ålder blev jag gravid och nu får jag bo här. Ni som vill ha mig här kan tacka Sebastians pappas engagemang i sin son som tacken för att vi bor här. Annars hade vi kanske bott i en afrikansk stam, en spansk liten by eller i LAs vimmel. Vem vet?

Nu behöver jag fylla på mitt energiförråd med lite sol. Önskar ta med min son till en lite tripp till Spanien. Kanske besöka lite gamla vänner i Calella. Visa honom en annan sida utav mitt liv.

Om jag klarar mitt projekt som jag kämpar för dag och natt får jag lov att åka då med min son? Snälla!?

Mitt mål med resan vi gjorde i december till Spanien var att få sitta på en uteservering längs med en gågata och dricka gott kaffe. Känna atmosfären.

Jag gjorde det och satt där och njöt till fullo. Njöt så mycket att jag var lite besviken för att jag inte hade förmågan att njuta mer. Var rädd att jag kanske inte tog vara på tiden och känslan utav ljus.

Jag kände solens strålar mot min hud. Jag kände hur de värmde upp varenda cell i kroppen som gäspade, sträckte på sig och sedan hoppade utav glädje. Det pirrade i hela kroppen.

Tänkte att här hade jag varit lycklig, både i kropp och sinne. Jag hade varit lycklig utan mat och utan vatten. Utan tak över huvudet och utan flääschiga prylar.

I alla fall källsorterar jag ibland inte för att jag vill att växthuseffekten skall drabba Göteborg lite.