Ångest!

Rubriken bestämde jag innan Camilla steg in. Nu känns allt bättre. Varför har hon den magiska kraften att få mig att känna mig så mycket bättre? Bekymmerslös och energisk. Det räckte att jag var hemma i några timmar så kom min ångest som en svallvåg över hela kroppen. Panik!

Jag känner bara att jag inte pallar mer, jag arbetar som en häst men lever som en råtta. Jag kan inte förstå ekvationen någonstans. 

Jag kan inte köpa en tidning eller ett mjölkpaket utan att få ångest. Känner igen det från ätstörningarna jag led av förr. Det är samma ångest som när jag åt då som när jag köper något nu.

Det är ett helvete att dagens samhälle tvingar än att vara sambo för att klara av att driva ett hushåll. Och min lön är ändå bättre än många "vuxnas". Jag vill klara mig själv, mitt största mål med livet. Jag vill aldrig känna att jag är beroende av en partner för att kunna leva dugligt. Bra mål va, eller är det orimmligt? Min mamma är min största inspiration som har fått det gå runt stundvis ensam med fem barn, hur fan har du gjort?

Mitt första steg mot förbättringen lyder: Ny lägenhet. I morgon skall jag på visning och är spänd över hur lånelöftet ser ut, telefontid med banken kl 1300.

Hoppas fan jag fixar detta!

Tack vare och för dig klarar jag detta, livet skall levas som på rosor Sebastian, oavsätt vad vi går igenom. Inga papperslappar i världen kan ändra det!