Mina hjärtan!

Oj, vad jag saknar mina vänner. Nu har jag varit här uppe här länge men idag tar jag ett steg tillbaka ner sedan resten i morgon. Mellanlandning i Flen med brasa i den öppna spisen med min fina kille.

Ofta känner jag mig delad och ledsen övar inte få ha alla mina älskade på samma ställe. Min Patrik som betyder så otroligt mycket finns här och alla ni andra som fyller mitt hjärta med lycka finns där. Min son är med mig, både här och där, som tur är. Han är mer som en del utav hela mig än bara mitt hjärta.
Hur skall jag någonsin lyckas kombinera detta på ett lyckligt vis? Hur gör jag för att inte svika någon och inte minst mig själv? Lösningen nu är att pendla och får på så vis ständigt gå runt med en saknad.

Men vem har sagt att man kan få allt man vill? Jag brukar säga att jag får allt jag vill men i detta avseende får jag nog anse mig besegrad.

Ååå, vad jag älskar mycket och många. Att jag ens vågar..