Lycka!

Jag är rädd. Det finns en person som skrämmer skiten ur mig, ofta.

Jag är rädd att förlora denna underbara varelse, att den person som jag älskar mest av allt i hela denna värld skall försvinna ur mitt liv.

Det är en villkorslös kärlek(tänk på orden) som föder mig, tack vare denna kärlek går jag med ett leende på läpparna, njuter av livet, tar vara på varje ögonblick.

Min son fyller mitt liv med kärlek!

Med sina små händer klappar han min kind när han känner sig nanig. Med sina små ben kommer hem springandes till min öppna famn när han behöver en mammas tröst. Med sina små läppar uttalar han ofta de tre stora orden jag älskar dig- gärna följt av en lång kram och en viss blick.

Det är du och jag Basse, för alltid! Du finns i mina tankar, i mina handlingar och allt jag gör, gör jag för dig!

Tyvärr är mitt vokabulär inte så stort att jag kan uttrycka mina känslor tillräckligt i ord för Sebastian. Spelar ändå ingen roll hur mycket jag än söker, de finns inte..