läs ej- för lång och så oväsentligt!

Jag har lite panik.

Öppnade för första gången Högskoleprovböckerna i kväll. Det här med prov är inte riktigt min grej. Jag måste vara 100% inriktad på något, inte vilja något lite grann, kanske. Då gör jag det inte eller så blir det uselt. Kort sagt behöver jag gå in med hela mitt hjärta i något och verkligen VILJA. 

Hade jag hittat en utbildning som jag verkligen skulle vilja gå och känna mig säker på hade jag kommit in på den även fast jag hade behövt vandra över lik för det. 

Just nu känner jag inte så, JAG VILL KÄNNA SÅ! Sitter långa och många stunder och letar utbildning, just den där utbildningen. Den som jag vill gå, men vilken är den? Stressar nästan fram den.

Känner oftare än jämt att jag står still och trampar i mitt liv. Ett liv som jag inte är tillfredsställd med. Utveckling är så viktigt för mig, omväxling och spänning. 

Känner inte alls för att göra provet på lördag. Har ärligt aldrig velat göra det. Känner i detta nu att jag inte har någon nytta för det. Jag vet att jag bara kommer bli besviken.

Men nyfiken som jag är kommer jag naturligtvis göra det ändå, hur besviken jag än blir på mig själv. Hur kass är jag? Är jag så kass som jag tror? Tänk jag kanske är grym!

Har ändå en del störningsmoment just den dagen

Längtan- möte med en mycket speciell person efter provet, även lite stress

Energi- Hur smart var det egentligen att detoxa och tömma energireserverna i provtider?

Oro- Patrik skall ha Basse hela dagen för första gången, jag kanske måste rycka in och avbryta provet?

Trötthet- Patrik kommer i morgon kväll, på lördag morgon är provet. Känner jag mig själv vill jag umgås med honom hela kvällen, inte sova tidigt

Sjukdom- har en elak förkyldning som efter tre veckor fortfarande sitter som berget. Halsen skall vi inte ens tala om, eller jag skall inte tala om den. Så fort jag öppnar käften kraxar det ut smärtande och skrämmande meningar.

Japp! Nu släpper jag allt, peppar mig själv lite och hoppas att jag är lika bra som alla andra hoppas.