Min lille son ligger här helt utmattad. Han frossar, svammlar och svettas. Han spyr också, stackarn. Tycker så synd om honom, och det finns inget jag kan göra heller. Bara spruta i han lite Alvedon var fjärde timma och hålla ut. Krama och klappa.
Sjuka överlag är inte riktigt min grej. Vet inte vad jag skall göra liksom. Hatar när folk gnäller över sina plågor typ "ajajaj jag har så ont i magen" eller "ojoj vad jobbigt allt är"
Jag bryr mig inte så mycket om det faktiskt, ryck upp dig och sluta klaga -jag vill inte höra.
Men min son då, han klagar ALDRIG även fast han borde. Som när han opererades i september inte en antydan till gnäll för att han hade ont, så modig!
Inget gnäll överhuvudtaget är ändå lite konstigt när man tänker efter, har jag försört honom med mitt "aja det är ingen fara" när han slår sig etc?
Han kör ju samma själv mot alla nu.
Som när syrran kämpade i slutet av graviditeten och beklagade sig ibland, då fick man höra Basse "det gåår ööveeer" . Han hade i och för sig rätt men ändå, borde kanske kunna visa lite medkänsla :)
Inget jobb imorgon men dock ett prov, borde kanske plugga lite.
-aja det löser sig...
1 kommentar:
nu när ditt internet har kommit till rätta är det hög tid att du kommer igång med ditt bloggande igen mi amore. saknar dej. är det du och jag imon då? kärlek /c
Skicka en kommentar