Frågan varför ekar i alla

Vet inte vad jag skall börja heller vad jag skall sluta.

Ett liv är inte enbart en existens, det är miljontals leenden, tusentals lyckliga stunder och en plats i hundratals hjärtan. Ett litet liv är allt.
När ett liv är skapat skall det finnas här, här för att älska -för att bli älskad.
Hur kan ett liv som aldrig fötts inte få födas? Den frågan har inget svar men väcker gränslöst många nya.

Tankarna flyger i ett förbålt villervalla i och omkring huvudet och finner ingen reson. Har ingen aning om vart dessa tankar skall läggas. Till familjen och till knytet som aldrig fick skönja världen över allt annat såklart. Men resten, alla frågor, alla varför. Alla funderingar om en före detta blivande framtid. Hur skulle du gå, hur skulle du tala, hur skulle ditt hår vara? Frågor i ett totalt kaos. Svar finner jag inga, inte ett enda.
De ord som ligger i reda är nu slut, resten kommer att driva omkring i skallen och försöka hitta ut.

När jag såg din fråga på FB idag brast det för mig åter igen. Ingen kan hjälpa dig med den frågan, tyvärr. Fucking jävla tyvärr! Var stark min vän, du kommer aldrig stå ensam i denna bedrövelse.

Kärlek!