man eller ej...

Som nybliven singel sitter den bittra eftersmaken av män obehagligt fastmärglad i ens hjärna (inte hjärta) Fy fan vad bra vi har det själva, jag och Basse.
läs följande:

• man blir skonad från att sitta hemma på fredag/lördag med en mansgris som tar upp hela soffan framför TVn och maler i sig praliner
• SPORT, kan äntligen låta ett OS gå smärtfritt förbi
• Slipper ta hänsyn något annat än det jag vill ta hänsyn till
• Har sååå mycket mer tid för det man verkligen själv vill, t ex umgås men vänner, träna, shoppa, meditera? mm
• Behöver inte få dåligt samvete för att man glömmer planera in ens partner i ens "veckoschema"
• varför prenumenera när man kan ta lösnummer.. inte riktigt mitt motto men kan om jag vill :)

Att vara HELT fri är inte fel allså.

Fasar dock för dagen då Basse flyttar hemifrån, vem skall jag ta hand om då? vem skall jag städa upp efter? laga mat till?

Det verkar som om jag får ta upp jaktendå, om sisådär 15 år. Då är Basse 18...