Inte en natt kan han vara borta. Det känns illa i mitt bröst och i magen. Extra jobbigt idag kanske för att överlämningen till hans pappa gick skit, han bara grät och skrek och klängrade sig fast vid mig som om det gällde liv eller död.
Han vill inte lämna mig. Jag vill inte lämna honom. Jag gick därifrån med en stor bultande klump i halsen som sedan rann ut som tårar längs kinderna.
Jag är glad att han har en underbar pappa och en underbar mamma vår lille Basse. Det är väldigt få förunnat!
Han har det bra det vet jag för ååh vad jag älskar honom. Jag ser honom, förstår honom, känner honom -kanske bättre än mig själv.
I see you!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar