Ingen speciell bild egentligen, känner bara väldigt mycket att det avspeglar mig i nuet.
Avslappnad.
Drömmande.
Leende.
Bara helt till ro.
Vid ögonblicket för fotot befinner jag mig med min son, min mamma och bästa vänner. Bara det gör mycket.
Därför valde jag denna, för kärleken och känslan så att säga.
Sedan går jag runt och funderar mycket hur tankarna går hos vissa. Varför väljer de att handla på ett speciellt sätt i vissa situationer. Om det handlar så att andra människor såras, tänker de ens då? Ingen vill såras väl? Tanklösheten kanske infinner sig olika ofta hos olika personer. Jag vill inte såra. Snälla berätta när jag gör det, för jag vill växa och lära mig mer om den kännande människan i min närhet. Men kanske mest om mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar