Jag har haft en elektriker här hela dagen. Han har sysslat med sådant som jag inte visste fanns, va dum jag var igår när jag inte visste det tänker jag nu.
Fast på riktigt är han inte vilken elektriker som helst. Han är nämligen Lasse. Helst skulle jag vilja gifta mig med Lasse man han är redan gift. Med en riktigt bra Maggan. De har varit tillsammans sedan 16 års ålder och nu är de över 60. Finare människor får man leta efter kan jag lova. De är helt underbara, utan dem här på gården hade jag avlidit. De lyser upp tillvaron med deras närvaro.
Men jag känner att jag står i stor skuld till dessa människor. De har lånat ut massa verktyg till mitt bygge. Lasse har även agerat mentor och hjälpt mig när jag har behövt. Han kan allt Lasse, han har allt.
De har sina armar öppna för Basse och han vill gå dit minst 13 gånger om dagen. Det får han, för dem. Men inte för mig. Då känner jag mig dum.
Känner mig nog ofta dum i deras sällskap. För att de är så snälla mot mig och jag har inget att ge, inget alls.
Jag måste ge dem något! Vad skall jag ge? Ingenting är nog. Mest vill jag ge dem en stor bamsekram.
Jag skall gifta mig med en Lasse och hoppas att jag får en Maggan på köpet.
Skänk en fin tanke till dessa, det är de värda!
1 kommentar:
Att ha dig och Basse i narheten ar din gava till dom, men en sak som du absolut borde ge dom, ar just en stor bamsekram. Sluta kanna dig dum for fan! (ursakta mitt sprak). Du borde kanna dig dum for att kanna dig dum for en san dum sak och ga dit lite oftare istallet... fast det ja forsoker saga ar att du inte ska kanna dig dum. sa om du kanner dig dum for att du kanner dig dum sa jamnar det ut sig och da kanner du dig... inte dum...
make sense?
Ja tror ja behover somn!
saknar dig massor
pussi puss(y)
Skicka en kommentar