Havet ar djupt

Sitter endast pa balkongen pa rummet. Ser ut over de regniga gatorna och de surmulna turister som lunkar omkring i hopp pa att nagot skall dyka upp.
Det enda som finns har for dem ar namligen sol. Finns inte sol finns ingenting. Eller jo, billig alkohol. Tragiskt.
Jag har inte sett ett leende pa hela dagen inte ens i spegeln. Dar ser jag bara en mamma som har vuxit ur partyklanningen efter forsta kvallen. Som langtar efter havets brus, dess historia. Som langtar efter sol, inte pa grund efter ett desperat forsok for att bli brun utan for att fa kanna den. Liksom dess formaga att satta liv i allt inom en.
Just nu kanner jag for ett djupt samtal med en nara van, kanske for att detta stallet ar sa langt borta fran just det som det bara gar.