Martin är ute på uppdrag. Jag sitter i vardagsrummet med datorn i knäet. Jag hör Basses höga snarkningar tydligt från hans rum och Lous små andetag precis bredvid mig.
Jag har barn. Inte som innan i singular utan i plural nuförtiden. Barn.
Det är fantastiskt så jag njuter av stunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar