Klagade över mitt värdelösa liv och grät(astöntigt). Hade tidigare under dagen gråtit åt både en TV-reklam och tanken över att jag är så lycklig.
Patrik undrade försynt om han fick fråga en sak utan att jag blev arg, och det fick han såklart.
Efter mycket mod frågade han: Charlotte är du i "den" perioden i månaden?
Och en stor sten lättade från mitt hjärta och jag skrattade och grät i ett. "Jaa det är det, det är därför, jag är frisk, jag skall inte dö!"
Tänk att han känner mig bäst och att jag är så glad att han förklarade mig för mig själv. Alltid några dagar innan bomben smäller känner jag mig döende psykiskt, bara för detta. Och där satt jag nästan med snaran runt halsen. Tänk så mycket hormoner kan påverka ens beteende. Nu känner jag mig som världens tönt och är inte ens något ledsen nästan.
Skall söka hjälp för detta ändå, vill ju liksom inte döda mig på grund av menstruation
3 kommentarer:
verkar som om vi har den där perioden ungefär samma tid under månaden, och att hormonerna smäller in på oss båda samtidigt. Nästa månad kan vi gadda ihop oss tillsammans och va deppade tillsammans =)
(tror dock inte jag kan va deppig runt dig för ja kommer hoppa av lycka när ja ser dig varje gång nu snaaaaaaaaaaaaaaart)
Vi kan sitta och lipa och skratta tillsammans då :)
Snart är du här min tjej! Vi måste närstan planera något riktigt kul! Puss!
puh!
Skicka en kommentar