Nu är det bara sju månader i mörker som gäller.
Denna morgonen var jag lite extra trött, det var lite extra kallt i lägenheten. Jag kände mig lite extra blek och kläderna kändes lite extra få. Ute regnade det lite extra mycket och vägen till jobbet kändes lite extra lång. Löven på träden var lite extra vissna och inte minst lite extra få. Behovet av nya skor känns lite extra stort. Av en kram också kanske.
Något som muntrar upp mig är dock min nya lite höstiga sjal som passar till mina nymålade lite höstiga röda naglar. Korallacket är redan nerpackat.
När jag satt i bilen och vattnet i luften yrde omkring mig fick jag en plötslig flashback. Jag såg en segelbåt, en vän i bikini och mina solbrända axlar. Jag kände lukten av crepe och solens uppmuntrande strålar. Energin där omkring var full av liv.
Och här satt jag ensam i min lilla bil på väg till jobbet, grått, kallt och vått. Men musiken från Sydamerika gav mig ett leende på läpparna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar