Helt otroligt!

För ett år sedan håll jag i ett nyfött litet knyte. Efter flera långa timmar med både svett och blod så kom en underbar liten varelse till denna värld. 

Jag har tänkt på min lillasyster hela kvällen. Jag minns hur hon låg där med smärtor som hon trodde skulle ta livet utav henne. Hur tiden gick, den gick så långsamt. Som om den hade stannat. 

Hon kämpade verkligen, jag tror att få skulle kämpat som henne. Jag såg smärtan i hennes ögon. Jag såg och kunde nästan känna hennes smärta i min kropp.

Min högsta önskan var, ytterligare en gång, att få krypa in i hennes lilla kropp och bara ta över. Jag fixar detta syrran, jag vill inte se dig såhär. Jag tar hand om din olidliga pina. Låt mig!

Konstigt nog har jag känt så många gånger med min lillasyster, att jag bara vill ta över henne. Då i situationer då hon inte mår så bra. Jag fixar liksom det.

01.42 var det magiska ögonblicket. Jag har aldrig varit med om något häftigare. Vilken upplevelse. Faktiskt större än när min egna son föddes, kanske för att jag var så borta vid det tillfället efter en tre-dygns-förlossning. Tömd på liter av blod, utan mat och sömn. Kanske också för att man fick se det hela.

Men att följa ett liv som föds hela vägen ut, ni kan inte förstå! Magiskt!

Min syster är en underbar mamma! Hon lever och andas för sin son, gör allting för honom.

Hela familjen på promenad i korridoren

Andas!

Vackra

Nästan ett år men busig

Tänk vilket år! Grattis på ettårs-dagen Hampus! Är så ledsen att jag inte kan komma på ditt kalas senare. Men jag älskar dig så otroligt mycket! Vi för alltid!