Jag kommer inte ihåg. Jag känner mig fast i ett förlamat tillstånd av illamående och trötthet. Ett jag som har nära till tårar och irritation, ett jag som inte rymmer liv.
Min lilla iller har besudlat mig på hela mig. Jag undrar om jag någon gång får mig tillbaka. Jag vill att min lilla iller skall få träffa den riktiga Charlie som är en ganska rolig mamma. Jag vill att Basel skall få träffa sin mam igen och att Martin skall få tillbaka den tjej han valde. Inte minst så saknar jag mig ganska mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar