CHARLIE

Anabola

2012-02-14T07:39:00.000+01:00

Jag ska till sjukgymnasten nu för att rycka upp mig. Få hållning och bli stark.

Mitt tålamod är litet inför detta. Jag känner liksom att nu har jag fött och då skall allt bli som vanligt igen. Stark rygg, bäcken och smal midja.

Det mest frustrerande är att jag inte får börja träna än. Vad skall sjukgymnasten då göra? Ge mig piller?

Skickat från min iPhone

Glad

2012-02-12T15:19:00.000+01:00

Jo, jag är glad.

Jag är glad för att jag får jobba med så duktiga människor! Vi har gjort ett riktigt bra jobb i helgen med P4 Extra Helg.

När man är glad så blir man även glad för annat. Det liksom sprids. Även det självklara blir man glad över som plusgrader(?), mat och att man liksom lever.

Om bussen är i tid blir jag glad och om jag inte bryter ett ben så blir jag glad.

På tal om brutna ben. På onsdag åker Basses gips äntligen av.
Det är jag glad för!

Skickat från min iPhone

Om oss nu

2012-02-11T15:45:00.000+01:00

Igår hade jag första dagen på jobbet. Jävligt roligt men jävligt tufft! Tankar spretandes åt alla håll. Mycket nytt, ännu mer nytt! Fyra veckor efter förlossning. Fortfarande i smärtor.

Hemma var Martin med Lou och Basse. Med Basse på höften(kan inte rulla rullstol och vagn samtidigt) och Lou i vagn kom han till radiohuset för att tömma bröst. Lagade mat, skötte hem osv...
Jag jobbar och han sköter barn och hem.

Visst är vi duktiga?!

Jo, vi får höra det. Mycket.

Men är vi verkligen duktigare än någon annan? Förtjänar vi all cred?

Hade Martin åkt till jobb och jag stannat hemma hade det inte varit någon som jublat.

Så varför är vi så duktiga? Varför denna uppståndelse? För att vi gör det vi måste för att överleva som alla andra? Fast på vårt sätt. Hmm...

Skickat från min iPhone

Nu så där efter.

2012-02-06T23:19:00.000+01:00

Mitt barn är drygt tre veckor nu. Ett underbart, vackert barn! Allt har gått så bra. Efter bröstinflammationer och sinad mjölk verkar vi vara på spåret igen.

Nu måste jag bara bli stark. Känner mig som en överkokt spagetti - helt jävla vinglig. Men det värsta är fortfarande ontet. Jävla ont skall det göra.

"Plankan" skall tydligen hjälpa. Sjukgymnastik och vila.

Förresten, jag börjar jobba i veckan. Radion igen. Mycket, mycket kul men också mycket, mycket läbbigt.
Lou är liten och jag är svag - men jag skall träna. På både det ena och det andra.

Stark på alla vis inom kort!

JAA!

2012-01-16T22:01:00.002+01:00

Barnet är kommet. Vi mår bra. Återkommer.

Mobilt

2012-01-10T12:59:00.000+01:00

Tänker inte vara långrandig.

Nu är det en dag kvar - frustrationen är på topp. Vi blev lurade på bebis natten till måndag. Hon började komma men sket i det sedan.

Läkarna fortsätter vara kryptiska angående igångsättning. Väntar på ett telefonsamtal som gör att jag inte ens vågar hoppa in i duschen i rädsla för att missa't.

Vägrar vara gravid mer. Inte kniven mot strupen nu alltså - den ligger redo att cutta upp magen. For real!

Min finaste tjej!

2011-12-27T16:35:00.000+01:00

Jag har en människa i min närhet som gör mig väldigt gott. Hennes energi fyller mig och lämnar mig alltid upplyft. Jag älskar henne för det.

I går fyllde jag ju 25 år. Massa energi lade hon ner på att skriva en fin vers till mig. Hon är bäst.

Då var det dags i år igen! 
För dej att fylla år, min fina vän! 
O riktigt vuxen blir du denna gång.

Detta vill jag fira o brista ut i sång! 
Tyvärr saknar jag röst o öra. 
För vad som, ingen människa nånsin ska behöva höra!
Så jag skriver istället nått som klingar bra. 
Det är de minsta jag kan göra på din 25-års dá!
Jag minns mycket väl vad jag sagt jag skulle ge. 
Det där för några år sen... Närmare bestämt,tre! 
Vi skulle ut o se på nakna män... Dregla, vråla o slösa bort varenda spänn! 
Men jag tror inte riktigt de passar sej. 
Med kula o kryckor.. 
Nej nej nej!
Men nästa år då Lou fyller ett,
då JÄVLAR kör vi! De kommer bli fett!
Då skaffar vi barnvakt båda två.
O går ut och röjer oss gula och blå!
Jag hoppas Martin sköter sig o idag skämmer bort.
Dig underbara som har kämpat så hårt! 
Puss o kram o ha den bästa dan!
Om en månad så har du två barn :-)

En annan gång jag fyllde år skrev hon detta, borde läsas om man skall förstå årets rim.

Här var hon gravid. Det visste vi inte och drack vin. Sista kvällen som vilda. Nu är Milian 4 månader och jag är snart bebis-förälder igen.

Vi följer varandra.

Mobilt

2011-12-27T16:18:00.000+01:00

Jag har en arbetande livmoder och en utplånad tapp. BB-väskan har blivit packad.

Vi är på gång. Även fast det kan ta någon vecka till. Kan ta.

Sista versen-önskan

2011-12-25T19:11:00.001+01:00

Säg grattis idag nu när jag fortfarande är 24. Imorgon är det ingen idé att gratta, då fyller jag ju 25.

Jag vill bara en sak på min 25-årsdag. En önskan. Jag vill ta på mig finkläder á la Charlie med kjol, strumpbyxor och högklackat. Jag skall vara snygg. Gå på en mysig restaurang med min fina kille. Där skall vi bland annat äta ett blodig köttbit och dricka olika sorters viner som presenteras. Inte husets.
Desserter skall vi äta med gott dessertvin till. Så skall vi kärt titta varandra i ögonen hela kvällen också, så folk blir avundsjuka när de ser hur kära vi är. Det skulle pirrats asmycket i oss.

När vi är färdiga tar vi en taxi hem, fnittrandes och avslutar kvällen med älsk och någon god likör. Han bör dricka whiskey.

Så har vi aldrig gjort. Men det vill jag nu. Frustrations-mycket.

lördags-tuff

2011-12-18T13:35:00.002+01:00

Jag var utomhus igår. Sent. På restaurang.

Sandra som man numer får uttala amerikanskt är på besök i Sverige efter många år i L.A-landet.
Hennes tjejer samlades på restaurang och eftersom hela kalaset var min idé så fick jag kämpa mig dit.

Två timmar och ett fattigt fruktfat senare var jag färdig. Jag grät av min smärtor på väg hem men tyckte kanske att det var värt det ändå.

Det är inte klokt så långt i från verkligheten jag har försvunnit. Jag såg liksom folk igår. Mina väninnor som jag inte sett på åratals (typ), de satt fina och välkammade som alltid. Glada och fnittriga. Livfulla. Intresserade av kläder och resor till sommaren. Pratade om träning och dans ute på kvällarna. Jobb, skola och fritid.

Det var tufft. Att på riktigt inse hur långt bort från verkligheten jag är just nu. Jävligt tufft.

24 dagar kvar.

Jag är snart tillbaka.

2011-12-06T18:54:00.000+01:00

Mobilt

2011-11-29T12:14:00.000+01:00

Åhhfan! Så han va sjuk.

Mobilt

2011-11-26T09:51:00.000+01:00

Strålande sol i Stockholm och inget hade varit mer underbart än lite stros på dess gator.

Helgens plan var att utmana mig och försöka komma iväg, mest för att Martin behöver tömma sin lägenhet där men även för att få komma ut och njuta av denna vackra stad.

Jag fick passa den här gången. Hatar att jag är oflexibel och kräver plats och vila. Ett jävla besvär är jag.

Martin åker med syster och familj. Jag tycker lite synd om mig och funderar på att sova tills Martin återvänder.

Saknar mej

2011-11-23T08:47:00.001+01:00

Det får vara nog nu tycker jag. Därför har jag skitit i att blogga. Det får vara nog med att förpesta denna plats där jag skall skriva historia.

Det räcker det som redan står här i bloggen för att jag senare skall förstå att jag inte hade ett så bra 2011. Mer vill jag inte minnas.
Nu för tillfället ligger det så mycket frustration och psykisk ohälsa inom mig för att kunna erbjuda något annat än plågor. Det händer inte så mycket annat förresten. Jag är mest hemma och väntar.

Ni får gärna komma förbi och dricka the, alla får komma. Vi kan spela schack. En känsla av övergivenhet och besvikelse kommer då och då när jag förstår att om nära och kära skall träffas så är det upp till mig och min mobilitet.

49 dagar kvar - sedan hoppas jag att återhämtningen går fort och att jag snart kan irra runt så som jag trivs bäst.

Det här är baskumej inte sant asså!

Jag idag

2011-11-10T21:01:00.001+01:00

Musikens under

2011-11-10T14:24:00.001+01:00

Igår var jag tillbaka i Radiohuset på Lindholmen för att få kika på Junip när de spelade för musikguiden i P3 Session.

Fasiken, va musik är häftigt! Några människor står med instrument och lirar så de tusentals som hör på njuter av vad de skapar, just då och där. Det liksom fyller upp kroppar och själar med magi av något slag, som en mass-orgasm.

I alla fall saknar jag jobbet på radion och önskar innerligt att jag kan vara tillbaka i arbetslivet så snart som möjligt!

En låt som är bra!

Det där med liv.

2011-11-08T15:18:00.001+01:00

Livet är mycket i mina tankar just nu. Liv som kommer och går. Det vet man ju att så är det faktiskt, men just nu befinner jag mig så nära det och inser hur skrämmande och stort det i själva verket är.

Snart kommer ett nytt liv. Jag var med och bestämde det, jag har odlat fram det. Gett det utrymme att gro till en den.
En person skall komma, en som skall bli djupt älskad av många till och med personer som jag inte alls känner. Hon skall göra skillnad i världen. Finnas liksom.

Under varje sekund som finns så önskar jag att hon var färdigodlad och redo för skörd. Redo att njutas och få bli visad världen.

Sedan vill jag bara bli mig igen. Ibland är jag på ställen och får flash-backs av hur jag förde mig där och då. Med långa, kvicka ben och ett energiskt sinne. Kan inte förstå att det var jag.

Nu vill vi ha Lou till livet och mig tillbaka.
Här var jag rörlig, rätt pigg och hade otunga bröst.

Farfar

2011-11-05T21:25:00.001+01:00

I natt togs han. I natt togs min sons underbara farfar ifrån honom. Ifrån Basse och många andra som älskar honom.

Basses farfar var ingen vanlig farfar. Sebastians farfar var som ytterligare en förälder till honom.

Jag hatar att Basse skall växa upp utan Roger. Det är inte rätt att han skall få växa upp utan Roger. Roger skall fortfarande vara självklar för Basse. Basse skall inte ens behöva vara rädd för att han skall försvinna - han skall vara självklar! Punkt.

Jag är så arg, är man sex år skall människor man älskar så mycket som Basse älskar sin farfar bara finnas.

Basse skall aldrig få glömma sin farfar, det tänker vi inte tillåta.

Från en smärtsam sista tid i livet till en oändlighet i frid! Vila!

Nej!

2011-11-04T12:53:00.001+01:00

Det händer hemskheter omkring mig. Och jag kan bara se på. Ingen kan annat än att bara se på.
Liv går i spillror, själsfränder säras, en familj förlorar en essentiell källa - allt på grund av den där jävla cancern.

Kan inte cancer vara lite rättvis, drabba sådant som inte gör gott på denna jord? Kan inte cancern få drabbas av cancer? Alla hatar den, ingen skulle sörja om den försvann. Jag skulle jubla.

Cancern härjar fritt. Sliter sönder. Cancern har valt fel - igen. Jävligt fel. Den har valt en person som gör världen bättre. En person som tar vara på livet, en som hundratals människor rår om. En person som skall vara självklar här med oss. En som bör finns vid min sons och hans pappas sida i många år till.

Jag bläddrar i tidningarna och väntar mig stora mittuppslag om denna orättvisa. Det finns inte. Det får hända i smyg. Andra orättvisor får vi läsa om, som politiskt fiffel och annat som jag skiter fullständigt i just nu. Den största orättvisan syns inte.

Jag vill skrika och slåss, men inget hjälper...

Mitt i allt mörker lyser kärleken ändå stark. För den övervinner ju allt. Det får vara stundens tröst.

Mobilt

2011-11-03T11:44:00.001+01:00

Jaha, skosnöret är loss.

Vad ska jag göra? Sitter i kollektivet med spyan i halsen. Böjer jag mig ner kommer den ut.

Får bara hoppas att jag inte fastnar i hissar, rulltrappor, dörrar eller så. Inte heller önskar jag snubbla. Det vore förfärligt!

Akupunktur, kryckprovning hos sjukgymnasten och blodlämning på Sahlgrenska väntar.

Hur var det nu? 68 dagar kvar?

Hon den där

2011-11-02T21:58:00.000+01:00

I alla slutskeden av mina graviditeter blir konserter jag vill se inställda. JAG ÄLSKAR DET!
Det är bara för att jag jättemycket ville se dessa men hindras av trötthet och stå-kramp.

Först 50 cent & Eminem 2005 och nu Rihanna 2011. Tänk att jag ville se på 50 cent 2005. Då var jag jätteslät i ansiktet och hade bra ämnesomsättning. Väldigt naiv var jag med och duktig.

Jag kan i alla fall tänka mig att jag vill se Rihanna nu år 2011. Kommer alltid tycka att hon är en braing. Får man mig att dansa och sjunga så är man bra.

I natt sover jag hos min mamma med min son. Det skulle jag aldrig göra hösten 2005, då var jag för vuxen.

Mobilt

2011-10-31T23:05:00.001+01:00

Martin klär av mig kläderna inför kvällen och jag tänker högt: "När detta är över skall jag bli stark. Betong-stark."

Ett löfte.

Nu kom det

2011-10-27T11:38:00.000+02:00

Tvingades lägga en spya i en buske när jag var på väg hem från läkaren i dag. Då fick jag skäll av en man i 45-års åldern. Han undrade hur fan jag kunde med att spy ute.

Jag började gråta och gick. Utan att säga ett ord. Det var liksom droppen.

Vad fan ville han att jag skulle göra? Behöver jag verkligen förklara för människor att jag inte vill må dåligt och spy publikt?

Det finns en anledning till att jag sällan lämnar hemmet. Men vissa undantag som till exempel nu när jag skulle på läkarbesök.

Hoppas han kryar på sig.

Bloggen har som ni märker blivit drabbad av pesten. Den är en avspegling på mig och just nu är livet lite pest. Men mitt i det sprudlar kärlek och längtan, drömmar och förhoppningar.
Jag är strax tillbaka. Då skall jag hjula. Och jubla.

Mobilt

2011-10-26T23:50:00.001+02:00

Fasiken va jag spricker nu. 11 veckor tills det brister på riktigt.

Det är inte så grannt.

Mobilt

2011-10-26T18:22:00.001+02:00

Jag kan verkligen inte hjälpa det. Jag är en sugen en. Aldrig brukar onyttigheter locka mig.
Nu mår jag på allvar dåligt om jag inte får något att bara äta på. Fast det går inte så ofta - magen är orolig, spyr och så. Så jag mår illa om jag äter och illa om jag inte äter.

Mobilt

2011-10-25T17:07:00.001+02:00

Min kille vinner överlägset. Den lille alltså!

Mobilt

2011-10-23T21:49:00.001+02:00

Jag ligger på sidan i soffan med armen på magen.

Mitt barn rör på mig då. Hon drar med sina lemmar mot mig och mellan oss finns bara hud. Fasiken va älsk som rusar genom kroppen då.

Hatar att Martin inte känner henne så, jag har ju värsta försprånget...

Mobilt

2011-10-17T22:44:00.001+02:00

Dålig med ett sjukt barn. Halsfluss troligtvis.

Visst är man lite ego nu och njuter av att han vill mysa extra mycket och stannar hemma med mig hela dagarna.

Kvalitetstid minsann.

Modersinstinkten är påtaglig och jag passar upp så mycket jag kan med kuddar, filmer och nyponsoppa. Sover gör vi tillsammans och musäter, han för halsens skull och jag för spyets.

Vi är ett team.

Mobilt

2011-10-15T14:41:00.000+02:00

I natt förlöste jag mitt barn. Tog emot det hala barnet med mina båda händer som efter mycket möda smidigt och snabbt slank ut. Barnet var halt men jag lyckades att inte tappa honom - det gjorde mig stolt.

En knubbig son fick jag. Jag gav honom inget namn.

Skickat från min iPhone

Mobilt

2011-10-11T10:10:00.000+02:00

"Jag är den snyggaste mannen i världen!"

Det sa Basse.

Lek och lektyr

2011-10-10T21:27:00.000+02:00

Tjock blir jag med, tung av barn och blod.

Jag skall råda bot på min fångenskap i hemmet, ge mig ut för att köpa litteratur och nytt skissblock. Bara för att kunna klara ytterligare veckor liggandes.

Nu om dagarna kollar jag ibland på TV.
Det gör man bara inte om man är jag - jag hatar TV. Film går. Viss TV också, men inte den som är på vardagar mitt på dagen. "Projekt runway", "Extreme home makeover" och "Hem till gården". Jag dör mer då och hatar mig när sådant kommer på TV och inget annat finns att göra stillaliggandes.

Jag känner mig som en lating. Som en frivillig arbetslös. Som en som inget vill med dagarna.

Jag vill så mycket om dagarna så jag snart spricker. Skiss och läs duger utmärkt ett tag framöver.

Mobilt

2011-10-09T21:05:00.001+02:00

Jag gör en lista:

Anne-Sofie Ljung
Moa Öisjöen
Jennie Wiberg
Frida Kociska
Rebecka Thornell Rapetti
Milian Lundin Thornell
Jenny Olli
Kevin Olli

Dagens besökare, alla på en gång, hela dagen! Samt make och barn till mig.

Jag älskar det massa. Älskar att ha folk hemma. Kan öppna kafé eller soppkök så kommer folket hit.

Martin har serverat alla. Camarero.

Skickat från min iPhone

Mobilt

2011-10-07T12:34:00.001+02:00

Varje dag är jag hemma. Orkar inte så mycket frigöra mig från hemmet, det blir bara fel och jobbigt.

När då posten dimper ner runt halv ett så blir jag helt glad. Glad för att det står en person på andra sidan dörren, jag vill öppna och bjuda in.

Så är det. Välkomna hit!

På väg till jobbet

2011-10-04T09:01:00.000+02:00

Alla jag möter när jag går till skolan med Basse är på väg till sitt uppdrag i livet. Hela den fulla bussen, de på cyklarna, de som kör alldeles för fort med sina bilar - de har ju antagligen brått.

Jag vill också ha bråttom till något viktigt. Till ett jobb, till en skola. Någonstans där jag har valt att tillbringa mina dagar, där jag har arbetskamrater och ett syfte.
Hur gör ni som är lediga hela dagarna? I normal fall hade jag naturligtvis hittat på massa skoj. Träffat folk, målat, skrivit, fotograferat, tränat, forskat, snyggat till mig, lärt mig och sådant. Saker som är av betydelse.

Aldrig i mitt liv har jag varit så stilla. På något sätt. Varken utvecklings- eller sysslomässigt. Jag håller på att ruttna lite överallt.

Jo, bloggen har blivit min klagomur. Men den är ju min, nästan mig.

Jag får i alla fall äta frukost hur länge jag vill...

Till mina barn.

2011-10-02T19:33:00.001+02:00

Detta vill jag mina barn. Jag vill att de skall dansa. Inte stå på rad och klappa händer, för sakens bästa hålla med...

Mobilt

2011-10-02T00:24:00.001+02:00

Bästa kompisar. And lovers. Och föräldrar.

Mobilt

2011-10-01T18:21:00.000+02:00

När man har sovit gott i en ny, fantastisk säng och vaknat bredvid en kille man otroligt mycket älskar så får man grädda på moset med en sconesfrulle på kaféet hemma i Johanneberg.

Förresten så ringde min forna grannredaktion, P3 morgonpasset helg i morses. De hade gjort om en låt efter en liten anekdot jag hade delat med mig av. Sändes efter klockan 9, typ. Trevligt!

I väntan på liv.

2011-09-27T12:02:00.000+02:00

I väntans tider. Vi väntar. Vi väntar på mycket, mest på att vårt färskaste liv skall möta världen och oss. Men vi väntar även på en frisk vardag, energi och njutning i livet. Vi väntar på att smärtor skall försvinna och på att spyor endast skall nå oss när de måste.

När jag är mig och Lou är med oss skall jag:

Hoppa på ett ben, hitta på äventyr med Sebastian, springa, bara gå - kanske i högklackat, äta god mat utan att se den twice, klättra, äta godis, leka, rymma lite, jobba hårt, träffa folk, bara känna mig fri. Befria familjen från det sjuka jag.

Tänk att jag inte uppskattade mig varje sekund innan jag blev dålig... När jag kommer tillbaka skall jag aldrig glömma. Skall för evigt vara tacksam.

Vi väntar på livet...

Fotosession-söndag

2011-09-25T20:18:00.000+02:00

Jag har barn. Man kan ha det fast man är det själv.

Lou är 24+4
Basse har jag ingen koll på. I alla fall typ 6 år snart.

Mobilt

2011-09-25T13:46:00.001+02:00

Jo. Busschaufför, de kör aldrig fel.

Om jag hade varit busschaufför så hade jag gjort det så fort det bara gick. Men inte av misstag utan i högsta grad med flit. Tänk att ta med massa folk på villovägar utan att de vill. Jag skulle beröva dem på frihet ett tag. Ta dem. Förvirra dem. Lite skrämma dem.

Busschaufför hade jag kunnat bli ett tag.

Barnet blir Tove

2011-09-23T20:01:00.001+02:00

Igår gick jag i en mataffär. Se vem jag såg. Lilla Lou. Vårt barn. På ett tidningsomslag, egentligen var det Tove Styrke. Se att hon kommer se ut som Tove Styrke.

Blanda Charlie och Martin så får man Tove. Visst?

Magligg

2011-09-23T14:40:00.001+02:00

Jag ligger på mage i sängen. Med ett symfusmått på 24cm så kan man det känner jag. Men inte utan att vara vaksam.

När jag har 38 igen kan jag det nog ej.

Känner att jag står inför ett stort dilemma just nu där jag ligger. Om en timme kommer familjen hem. Jag behöver sova för att bli pigg, städa hemmet och fixa med nyinköpt samt duscha och klä på mig.
Vad kommer de bli gladast över att se? En pigg mamma, ett städat hem eller en mamma som ser ren ut?

Mobilt

2011-09-22T18:07:00.001+02:00

När man ser på denne så vet jag att det är värt alla spyor och haltor i hela världen för att få ett barn.

Sebastian. Lou. Mina barn.

Bra tjej

2011-09-22T14:47:00.001+02:00

Jag är jätteduktig med papper, blanketter och långa telefonköer. Administrativa ting har jag stor erfarenhet av. Fixar allt, SGI, föräldrarpennings-kunskaper osv. Kan man får anställning då? På ställen där det kan behövas?

Jag vill liksom bara veta om jag kan få det. Är det en erfarenhet? Jag kommer aldrig ta ett sådant jobb om inte mina barn svälter och får stå ute i regn. Pappersvändar-jobb. Jag har andra jobb.

Mobilt

2011-09-22T01:33:00.000+02:00

Min inneboende låter mig inte somna. Den rör om bland mitt inre, både rent jävla fysiskt och psykiskt. Hon slår mig.

Passar på att bestämma mig för hur snygg jag skall bli efter födseln.
Jag kommer vara nollställd i snygghet - förmodligen även ligga back.
Då, när man står där i värsta skick så är det bara att ta ett beslut.
Skall jag bli snygg? Och hur snygg skall jag bli? Det är rätt gött. Att man kan bestämma lite själv.

Man kan se ut som man vill, om det inte är allvarligt. Alltså, om man accepterat sin kroppsliga fakta.
Har man korta ben så kan de inte bli långa. Osv... Sånt måste accepteras.

Hur vill jag bli?

Skickat från min iPhone

Rådföljare

2011-09-21T20:16:00.001+02:00

Nu tog det sådär lång tid innan jag skrev igen. Bara för att jag ligger ensam hemma och mår dåligt, finner ingen inspiration i något förutom sorg. Varje dag får man hälsa på en lägenhetsbunden mig, jag skiter i om det är bara för att vara snälla mot mig. Bara ni kommer.

För att bota illet så skall man tydligen promenera efter måltider så man också smälter maten bättre. Jag har följt råd. Fan, va det hjälper. Under en promenad hinner jag spy på massa gathörn, stolpar och i busksnår som vilken annan pissande, kåt han-hund som helst. Sedan är maten uppe och illet har dämpats. Fri.

En passande bild till detta tycker jag hade varit just en spya, men jag brukar inte fota dem även fast det kan bli häftiga mönster på fasader. Som sådana där tavlor som var moderna på 00-talet. Dramatiska färg-kastningar på canvas.

Utveckling i hemmet, del 2

2011-09-15T13:09:00.001+02:00

Uppklädda folk som tillhör.

För två år sedan skrev jag så här och familjeporträttet var två mindre.

Utveckling i hemmet

2011-09-13T21:44:00.002+02:00

Förra hösten längtade jag väldigt mycket efter skägg i handfatet som alla andra familjer med tillhörande pappa har.

I våras var jag väldigt glad och stolt över att jag hade skägg i handfatet, till och med tacksam.

Nu är det höst igen. Skägget återkommer regelbundet till handfatet och jag är fortfarande glad - fast han får gärna ta bort det.

Livet kan minsann ändras på ett år. Tack och lov.

Mobilt

2011-09-12T14:23:00.001+02:00

Målet med dagen är att ha kläder på när Martin kommer hem.

Magsjuka är verkligen inte något sänt från ovan. Man kan dö tror jag.

Men Martin håller mig vid liv med alla medel. Klappar, spyhinkar och annan omsorg. Mycket kärlek.
Jag leker ibland att jag är ett barn då och Martin min pappa, så nu vet jag hur det känns att vårdas av en sådan.

Kaviar är gott.

Skickat från min iPhone

Just det där

2011-09-08T11:48:00.003+02:00

Det är liv i min mage. Vi som är föräldrar tittar på. Barnet har länge varit lugn, inte alls som Basse som knäckte ben. Jag tror att hon precis har lärt sig. Hon har lärt sig att slå bock-ut och gör sådant hela tiden just nu. Glädjeskutt och frihet.

Jag kan förstå. Jag känner min kropp varje sekund och hade varit överlycklig om jag kunde spreta med lemmar och leggs som hon kan, jag hade gjort det hela tiden då.

Igår köpte jag en säng som skall befria mig från min kropp, jag skall ligga i den och bara känna min själ. Kroppen skall sängen ta hand om. Så kändes det när man låg där. Kroppslös.

Så här ser en Charlie ut när hon är gravid om magen i vecka 22+1. I en sned halvliggande pose som jag kan se på när jag vill sedan, eftersom jag aldrig kommer se ut just så här mer.

Tänk att jag skulle se ut såhär, jag hänger inte med. Ser mig i förbigående speglar och tror att detta kan var något som liknar ljug. Jag är smal, pigg och glad - det är ju sanningen. Inte nu. Nu somnar jag när jag går långa sträckor på Gibraltargatan. Jag litar på att andra folk flyttar sig. Jag bara går, med nedböjt huvud och slutna ögon och vilar.

Nu skall jag vila. På soffan i mitt hem.

Mobilt

2011-09-07T15:05:00.000+02:00

Här köper man bra sängar av världens bästa hjälpare Daniel.

En Jensens rikare, några massa tusen fattigare.

Mobilt

2011-09-02T20:04:00.001+02:00

Incheckad i sviten. Två sovrum, ett vardagsrum och bauta-balkong! Här skall vi sörja lillsyrrans sista natt som ogift! Eller fira.

Mobilt

2011-09-01T18:51:00.001+02:00

Jag har blonderat håret idag. Så jag är fin på bröllop. Det blev ljust. Nästan ljus.

Mobilt

2011-08-29T15:15:00.001+02:00

Fan, va det inte kändes ok att dricka äpplejuice ur denna mugg.

Inflyttningskalas i regn

2011-08-28T16:40:00.000+02:00

Igår bjöd vi på inflyttningsfest. Massa mat och grill. I regnet. Vi trotsade ös, fixade ett partytält och låtsades njuta.
Målet var att låta våra familjer komma och träffas för första gången, vi väntar ju ändå ett barn alla vi tillsammans. Alla våra syskon med sambos och barn och våra föräldrar kom, jag älskar det! Jag älskar att så många kom!

Kaffet och desserten fick bli i lägenheten, som tur var har vi dubbla uppsättningar soffor.

Jag vill tacka alla som kom, varenda kotte. Tack!

Mobilt

2011-08-27T10:57:00.001+02:00

Stan e kul!

Mobilt

2011-08-24T09:44:00.001+02:00

Är bara tvungen. För det känns nämligen som en enorm seger. Vår familj har klarat detta tuffa och fasiken va starka vi är nu.

Vet ni? Jag tror illet börjar vända.

Mobil

2011-08-22T10:58:00.000+02:00

Efter en helg hos pappa är min kille tillbaka idag. Jag älskar det!

Basse vill ha loftsäng i sitt rum men jag kan inget bygga i mitt illa tillstånd. Känner ingen villig snickare - tror jag. Hjälp!?
Vill verkligen ge Basse ett fint rum i sin nya lägenhet. En liten fristad! Hjälp.

Mobilt

2011-08-21T10:19:00.001+02:00

Igår gjorde jag och Martin något som inga andra ungdomar gör på lördagar.

Testkörde barnvagn.

Skickat från min iPhone

Jag älskar.

2011-08-19T12:19:00.001+02:00

Denna helg är det min och Martins helg. Vår. Vi äger helgen.

Ingen jobbar, spelar på festivaler eller flyttar, förhoppningsvis inte heller spyr. Vi har många helger att ta igen. Inte en mysfrukost på månader, inte en ledig dag för trask på staden eller ens kvällsmys. Inget.

Tänk att vi överlever jag och Martin trots svår sjukdom, månader av stress och ingen tid för vård av kärlek. Vi överlever alltid! Men i helgen skall vi älska, älska ikapp. Finnas bara jag och han.

Jag älskar Martin. Det är starkt.

Mobilt

2011-08-16T13:56:00.000+02:00

Stackars Basse. Leker med hårfön. Han tycker inte att det är kul. Han bara pillar på saker i ren tristess. Jag är huvudvärksfylld med blodig näsa och gallsyrsfylld mun.

Idag har han varit första dagen i skolan. Lite galet. Han skall stå i led, i kö och hålla käft rätt ofta. Massa grejer skall han ha koll på innan han vet något. Han måste äta upp maten på tallriken och inte äta med händerna. Fötterna ner och huvudet upp.

Så brukar vi inte ha det. Här får man vara som man är. Trivs man bäst upp-och-ner en dag så får man vara det.
Vuxenfasoner som jag än inte anammat skall appliceras på pojken. Samhällsanpassning.

Hoppas han behåller sig själv och inte försvinner i ett zombie-liknande tvångstillstånd tills han vågar revoltera i tonåren. Jag vill ha honom som han är - den där killen.

Mobilt

2011-08-10T21:37:00.000+02:00

Äter tapas med ofarliga ostar, dricker drinkar utan drink och njuter av härliga radio-kollegor!

Detta har jag bemästrat, tack vare vilrummet i SVTs artistlounge. 33 min gjorde susen! Har gjort det till en härlig vana att vila 20 innan varje sändning, man blir som ny.

Snart är sommaren slut och alla åker ut, det har vi firat ikväll!

Namnförslag.

2011-08-09T15:03:00.002+02:00

Namnförslag på vår iller ramlar in. Här har vi ett. Tack Jennie!

Barn på lov sysslar med olovligheter

2011-08-09T13:26:00.004+02:00

Fan, va kul ungdomarna har det i London. Sysslolösheten har skapat ett jävla inferno. Sommarlov är inte bra för barn vill jag nog säga.

Tänk om de lade ner tiden på något produktivt, som att samla in pengar till de som svälter i Afrika eller bara skaffa ett vanligt intresse. Jo, dagens ungdom var det.

Mobilt

2011-08-08T16:39:00.001+02:00

Jag få stå på buss. Trots att jag ser äldst ut och är tjockast.

Du!

2011-08-07T23:36:00.001+02:00

Imorses var du hos mig, nu är du det inte och det svider i mammas hjärta.

Jag är ledsen att du inte får ha mig på det vis du hade förut, men mamma skall ge dig en sak. Ett litet syskon. Du klappar på mig när jag ligger i sängen och mår dåligt - jag hatar när du gör det! Jag skall klappa dig! Snart igen är det du och riktiga jag. Vi rymmer du och jag då. Bara vi två. Vänta!

Älskar dig!

Jag fotar mage med liv i

2011-08-07T16:45:00.004+02:00

Denna vackra flicka. Rebecka. Om bara två veckor föder hon en liten son. Hon blir liksom mamma. Hon var min unga, snygga kompis som jag fick vara ung med, slira på avenyn och sådant för några år sedan. Vi var alltid snyggast. Man är alltid snyggat med henne som accessoar, helt latinsk med utstrålning som ger folk något att tänka på. Damn!

Jag fick i alla fall fota henne i fredags. Det var mitt nöje. Massa underbara bilder fick jag på henne och hennes man.

Ingen retuschering på detta par inte. De är liksom redan perfekta.

På onsdag skall vi på ultraljud, skall vi undersöka kön tycker ni?

Se på killen!

2011-08-06T15:17:00.001+02:00

En kille till mig fyller ett helt år! Underbara Alexander, han kan verka timid men är en riktig buse! Han har ett intellekt större än många andras och ett hjärta av guld. När han var månader gammal älskade han när jag sjung "en kulen natt" han blev alltid tyst och lugn då. Lik sin mamma fick han bli, fast det gör inget hon är rätt söt. Hon är också min lillasyster och blir gift om några veckor.

Det är sanning att jag får följa Alexanders liv. Tänk att jag får det, jag älskar det. Jag älskar Alexander!

Mobilt

2011-08-06T09:17:00.001+02:00

Se, vilken mage jag har samlat på mig. Jag har lovat bjuda på en bild.

Visst har vi en gräslig tapet? Helt vass! Vi målar nog om den snart. Man är mållös utan bil. Kommer inte till ett enda mål. Ikea får köra hem våra nya soffor och byråar och sängstommar.

Mobilt

2011-08-05T23:04:00.001+02:00

Jag glömde äta middag sedan var helvetet igång. Jag straffas hårt. Nu när jag äntligen tänkte njuta av min son. Lovar att äta imorgon och finnas vid liv för honom. Han vill gå på Bilar 2, det kan säkert fixas.

Min hjälte har fått rycka in igen och ta över mig! Martin, du är fantastisk!

Jag har gott om kärlek om mig.

Skickat från min iPhone

Var dag

2011-08-04T08:54:00.002+02:00

Vi har nu infunnit oss i staden , vi kan när bussarna går utantill när vi skall till jobbet. Jag har hittat kinesen på hörnet med goa frallor och mexikanan över gatan med nyttig middagsmat.

Nu när vi har lämnat stöket i Kungsbacka bakom oss, har vi fått lite tid över. Jag bestämde mig tidigt i morses för att lära mig mer om Göteborgs statyer, kan nästan ingen. Martin bestämde sig för att börja tälja - fast han tänkte inte gör det idag.

Varje dag sitter jag vid mitt skrivbord i Lindholmen och ser ut över Göteborgs hamn. Jag vill nog ut på havet snart känner jag i min kropp. Typ segla. Inte ro.

Mobilt

2011-08-03T09:25:00.001+02:00

Se vad jag vågar med tjock mage och kort klänning. Omoderligt. Men annars svettas jag kaninpiss.

Min husbonde bjöd mig på restaurang och flowers igår men det fick han inget för. Jag fick en illamåendetopp och somnade 1900. Alla 12h sov jag. Fan va jag behövde återupplivas i morses. Nästan fila ner naglar som vuxit under komanatten

På Christer idag får man klaga på sin partner. Jag ska inte det något - idag tycker jag att min är bäst. I måndags var jag asförbannad. Jävla hormonsvängar. Kan sovet påverkat humöret?

Augusti-nytt

2011-08-02T16:02:00.001+02:00

Jag, glad och tillbaka på Christer i P3.

Nu finnes det bara en enda lägenhet att rå om. Det glädjs jag åt - den friden.

Mobilt

2011-07-30T21:28:00.001+02:00

Mitt hjärtas tröst! Bästa i världen! Med honom kan jag trots allt njuta av livet. Älskar dig!

Jag snyftar lite - igen

2011-07-28T10:28:00.001+02:00

Om någon känner för att ta livet av någon så kan jag ställa upp som offer. Nu kastar jag in handduken. Pallar inte mer illamående, smärta, trötthet, negativ inställning, hopplöshet, besvikelse, dåligt samvete, oförmögenhet till ALLT med mera.

Igår var jag ute en stund och fick en nypa av riktigt liv. Träffade folk som log. Träffade folk som levde. Folk som var fina, de hade orkat klä upp sig.
Med hellång svart klänning(lik döden själv) stod jag blek, okammad och osminkad i ett hörn.Såg på föreställningen av liv.
En liten stund orkades tills jag fick be om skjuts hem igen. Slängde mig i säng och bara låg där - helt jävla meningslös.

Jag skulle aldrig sett världen igår. Jag blev bara mer bitter. Nu vill jag inte mer.

Mobilt

2011-07-27T21:32:00.001+02:00

Här ligger jag i min säng. Den franska balkongen bidrar med ljummen sommarluft. Asgött.
Jag har varit med Jennie och hennes Frida. Jag älskar dem. På krog har vi varit, käkat räkmacka och druckit sur-dryck. Tänk att jag har varit ute. Jag är glad för det. En stund lekte jag lite normal.
Min Martin bara sliter. Han fick ingen räkmacka på krog. Bara hemkörd pizza i en tömd lägenhet som han sanerar.
Jag vill ge Martin något fint för att han sköter mitt liv medans jag är borta ett tag. Förslag?

Tiggarlunch

2011-07-26T10:58:00.002+02:00

Jag har gett min lunch till en tiggare.

Min mamma har sagt att man aldrig skall ge pengar, det är ligor som utnyttjar tigget. Man skall ge mat.
En tiggare med guldtänder räckte fram handen och rabblade.
Jag gav henne min pommes frites från Burger King. Fan va inte glad hon blev. Alltså - den var helt ny och fortfarande varm. Jag blev lite ledsen - jag ville ju bara rädda henne från hunger om hon nu var så hungrig.

Jag vet förresten aldrig riktigt vad jag skall göra med de där fritsen. De är farliga. Giftiga fetter och ämnen. Det vill jag inte ge mitt barn - inte ens denna iller. Det får duga med unn som crispy chicken hamburgare som jag älskar flera gånger i veckan - förrutom att man rapar majonäs ganska länge efter.

Jag är båda glad och ledsen för att jag gav bort fritsen. Delat liksom.

Män

2011-07-25T21:23:00.001+02:00

I dag har det cirkulerat män omkring mig.
En lortig, alkoliserad man på banken tyckte att journalister var dumma i huvudet - det vet jag att han tyckte för han skrek högt till alla 70 som var i kö före mig.
Jag kände mig lite rädd, turligt nog ser man inte på utsidan om man är journalist. Det är inte som bagare som alltid är mjöliga eller snickare med blåkläder. Han baserade sitt hat på Saddam och hans polare som hängdes. Han trodde det var lika mycket ljug som att polarens huvud trillade av. Han trodde inte heller på Norge-tragedin utan trodde det var en norge-historia media drog till med.

Jag har köpt kakelbitar av två unga män också. Jag betalade för fem stycken men fick bara med mig tre halvor. De ville reglera summan men jag sa att bara de tycker att jag är snygg när jag har blivit tjock så är det kvitt.

Flytt har begåtts. Jag har latat mig som bara den tycker jag, men egentligen vet vi ju sanningen. Jag är ju så jävla illa. Tänk om jag var lila - det hade varit bättre.
I Johanneberg trivs vi som fan, vi vill spendera massa pengar på billiga prylar till hemmet. Vi lugnar oss lite. Planerar gör vi så familjärt vi bara kan.
Vi ger och tar också i vårt samboskap. Både geet och taet är nytt för mig, hoppas jag gör rätt.

Mobilt

2011-07-22T16:52:00.001+02:00

Vi har asmånga nycklar nu. Och två lägenheter står jag som ägare på.

Mig kan man gifta sig med.
I morgon flyttar Martin och hans crew hela hemmet, jag orkar knappt peka. Jag borde läggas i dvala ett tag så jag slipper besvära folk.

Martin lagar mat nu också. Han blir vuxen av min sjukdom.

Mobilt

2011-07-21T07:18:00.001+02:00

Ett rent helvete. Jag vill till jobb men kommer inte upp ur sängen med livet i behåll.

Jag gillar inte gravidheter. Fan.

Skickat från min iPhone

Stora Bält

2011-07-20T08:02:00.001+02:00

Jag har tvingats komma på en magisk sak:

Sova tio timmar, äta varannan timma och mitt stora bälte. Då kan jag börja vara människa igen. Då är jag nära.
Bältet är för fogarna, det är som en tving.

Hemma flyttas det, jag är inte med. Jag jobbar och sover. Martin gör allt.

9h på jobb, 2h på tåg, 10-11h i sömn resten går till klag och andra essentiella saker som att äta.

Om en vecka bor vi i Johanneberg. Äntligen!

I dag skall jag fota Patrik Sjöberg på jobbet.

Lite saker kan jag.

Skickat från min iPhone

Mobilt

2011-07-18T17:23:00.001+02:00

Jag är glad varje dag när det är ljust efter 17.

Idag vill jag köpa en portmonnä till alla min tabletter. Vitaminer, halsbrännor och illamåning. De bara virrar runt i min tygpåse.

Lycka för ljus är fint. Nu missar jag buss pga sen kollektivtrafik. Aja.

Lik

2011-07-12T21:44:00.001+02:00

Jag har i många år tyckt att jag liknar skådespelaren Jeff Daniels. Ganska mycket liknar jag honom faktiskt.

Nu slog jag på TVn var filmen "Dum, Dummare" där han är med.

Det är ju jag och Martin! Martin är ju lik Jim Carrey och jag är lik Jeff Daniels.

Det är helt sant, jättelika är vi alla.

Mobilt

2011-07-12T07:52:00.001+02:00

Wow! Jag har trosor i väskan, det påminner mig om singeltider. Då sov jag borta så fort Basse lämnat huset.

I väskan finns även gorgonzolapasta i lunchburk och naturligtvis ännu en med sallad samt några frukter till mellanmål! Så jävla redig! Inte nog med det - jag gick och lade mig 1930 igår. Många timmars sömn.

Nu jobbar jag på nyheterna och är väldigt journalistisk. Och vuxen.

Fan, va vuxen jag blev fort. Gravid och allt!

tusen-gubbe-jubileums-kalas!

2011-07-08T17:44:00.002+02:00

Oj, skall jag ha prestationsångest nu när jag publicerar mitt 1000:de inlägg?

Äh, jag bara kastar upp ett inlägg så är det gjort.

Illern verkar inte vilja släppa mig fri så jag ligger hemma i krämpor. Trodde ett tag att dagen kunde räddas - men nej!
Det är lönlöst. Vi kanske kan ses i januari mina vänner?

(fan, va bitter jag börjar bli!)

Borta

2011-07-03T23:20:00.001+02:00

Martin kommer ihåg när jag alltid var pigg och glad. När jag alltid var positiv och äventyrslysten.

Jag kommer inte ihåg. Jag känner mig fast i ett förlamat tillstånd av illamående och trötthet. Ett jag som har nära till tårar och irritation, ett jag som inte rymmer liv.

Min lilla iller har besudlat mig på hela mig. Jag undrar om jag någon gång får mig tillbaka. Jag vill att min lilla iller skall få träffa den riktiga Charlie som är en ganska rolig mamma. Jag vill att Basel skall få träffa sin mam igen och att Martin skall få tillbaka den tjej han valde. Inte minst så saknar jag mig ganska mycket.

Flickan som försvann

2011-07-02T14:15:00.000+02:00

Vårat kära barn med många namn: Tutt, Tuttankamon, Tuttis, Tuttifrutt med mera med mera...

Hon har fått åka hela vägen till himlen. En hård bil körde på henne precis utanför vårt hem.

Jag kan inte fatta, sorgen har inte nått mig än. Här hemma är det endast Vishnu som gråter. Han går och jamar efter sin kärlek som bara försvann. Undra om han vet?

Vila i frid min bästa soffkompanjon. Min bästa katt och underbaraste vän. Fan.

En sak jag är bra på!

2011-06-30T16:24:00.000+02:00

Har varit facebooklös ett tag nu, har varit mycket nöjd med det. Något att rekommendera.

Eftersom jag nu är tillbaka på Sveriges Radio och redaktionen Christer i P3 så är Facebook ett måste.
Vet du vad jag har gjort? Tagit bort över 400 "vänner". Jag har gjort slut med dem och saknar de inte de minsta.

Är du borttagen så beror de kanske på något av föjande:

Jag VET att du har lagt till mig som vän för att speja på mig
Målet med min facebook nu är endast de närmsta och de som kan gynna mig yrkesmässigt
Jag har ingen aning om vem du är
Du är dum
Jag har ingen nytta av dig

Verkstad

2011-06-28T11:43:00.003+02:00

När jag min andra dag, in min alldeles för stora mage för dess ålder, ilar runt i Sveriges Radios korridorer finner jag mitt verk på vita tavlan i kafferummet.

Mitt foto, fotoverk. Det är jag som har fotat Kalibergänget. Det är mitt foto som publicerats i GT. Jag blir glad och knallar vidare till mitt skrivbord.

Erkännande är mycket roligare att få. Ett verk publicerat är också roligare än att sitta på bilden själv - såklart!

Mobilt

2011-06-24T15:11:00.000+02:00

Alla dagar åker jag buss.

Det är en ny kundkrets på bussen idag.

30-åringar som alltid kör bil åker buss idag med klirrande packning. Folk som aldrig skulle kunna tänka sig bussåk åker buss idag. Jag vet varför.

Mobilt

2011-06-22T23:37:00.000+02:00

Jag ligger i min säng med min kille. Han kallar mig diarretjejen fast han inte borde det. Det är diarrefritt.
Sen sa han att mina bröst kluckar när man vickar på dem. De är bara vuxna i illertillstånd.

Han snackar skit.

Skickat från min iPhone

Mobilt

2011-06-22T22:55:00.000+02:00

Man kan vad man vill i livet. Man kan till och med gå till Stockholm utan att behöva gå.

Se! Sea!

Mobilt

2011-06-22T15:51:00.001+02:00

Titta på min pizzakille. Titta på honom.
Se så pizza han har och kebab. På bussen har han det.

Smaklig måltid!

Mobilt

2011-06-21T13:22:00.000+02:00

Titta på denna. Jag älskar denna. Varje dag när jag är hemma och mår illa är hon vid min sida. Sviker aldrig.

Inte ens när jag sviker henne med att plocka upp datorn eller tjocka böcker i knäet när jag skall plugga. Vi lyckas hitta en lösning på allt, så vi kan vara varandra nära.

Skall ni ha en katt - skaffa en Orientalisk korthår eller dess kusin Siamesen. Man älskar varandra.

Vår Heliga Birma ligger och gubbar sig. Två meter ifrån oss ligger han. Alltid. Knäligg är inget för honom.

Mobilt

2011-06-17T13:37:00.001+02:00

Min kille lagar pannkakor till mig. Jag som fortfarande ligger i säng och lider av iller.
Pannkakor var det enda jag ville ha idag - då får jag det av min kille.

Jag är inte ensam om att tillfredställa mig längre. Martin gör det och han gör det bra.

Tack för Martin!

Skickat från min iPhone

Mobilt

2011-06-16T08:23:00.000+02:00

Här ligger jag och får näring.

Skulle bara åka in för att få illamåendemedicin men fick visst stanna över natt för tankning.

Min iller har besudlat mig på mig. Till och med risig har jag blivit - grå.
Fan va jag skall tvinga den till att bo hemma länge som straff.

Illa mår jag än och i kväll skall jag fota morgongänget i P4 Göteborg. De har nya programledare, Harald Treutiger och någon Cecilia som jag säkert är för obildad för att känna till.

Tur att jag är tankad då!

Musikkillen

2011-06-13T17:14:00.002+02:00

Idag har min son fått en fin, riktig gitarr. Han har velat ha det i år och dagar.

En alldeles egen hängare som kan skruvas fast på väggen med plats för giran.

Han lös som en sol och hans bittra mor lös mer. Bitter är jag för att jag aldrig fick lära mig saker när jag var barn, bara att laga mat och bry. Inget hobby alls.

Basse skall få chansen att lära sig vad han vill.

Mobilt

2011-06-13T13:46:00.000+02:00

Här är jag.

Jag har åkt långa vägar för att få wi-fi.
Promenerat mil, som om wi-fi:t vore vatten och jag var ett afrikanskt barn.

Jag är i åkrarnas värld. Jag gissade grödor förut längs vägen. Tror något var rödbetor.

Nu är det universitetsplugg på hög nivå bland halmen.

Mobilt

2011-06-10T23:26:00.001+02:00

Sveriges Radios personalfest!

God mat såklart och fy fasiken vilka människor jag arbetar med.
De är intelligenta, roliga, intressanta och fler superlativ jag inte kommer på just nu för att rättvist kunna beskriva dem.

Jag trivs alltså! Och nytta kommer jag göra där - jag gillar nytta!

Nu pendeltåg men biljettkontrollanter.
Hoppas jag har gjort rätt i detta krångliga biljettsystem som råder.

Mobilt

2011-06-10T15:40:00.001+02:00

Jag älskar ju att köra bil. Det är ju så gött. Min bil som aldrig är min längre kör på nya vägar med ny tjej i.

Bil borde jag skaffa, för rekreation och skoj.

Idag körde jag en bil. Jag sjöng Celine Dione. Ashögt.